Måla med kalkfärg igen

Typiskt mig tänker jag.

Att omedvetet smitta av mig på honom.

Sonen i mitten.

Han drabbas av mig lite då och då.

Utan att jag menat det så och utan att han själv riktigt förstått det.

Jag vill måla mitt rum med kalkfärg säger han.

Grå, men inte så mörkt grå som tv-rummet.

Mindre grå.

Lite stenhus och industri.

Jo men det är sant han säger så.

Förstå liksom.

Lite kalkstenshus och industri.

Han är 12 år.

Jag kan inte låta bli att le och krama honom så pass att vi nästan båda två tappar balansen.
Noel.

Jag sa att det var en plan vi måste ta tag i.

Men inte nu.

Jag måste köpa färg och vi måste maskera, spackla, ja ni vet.

När jag kom hem från jobbet på Fredagen hade han gjort allt.

Ja allt.

Han hade vackert tejpat fast pappen på golvet, noga maskerat alla kanter och tak.
Han hade spacklat, jo men på riktigt - spacklat.

Jag var ju tvungen att köra och köpa färg direkt.

Det barnet alltså, han är så lik mig på så många sätt och så lik sin pappa på andra.

Så ja nu har båda sönerna kalkstens-rum.
(yngste sonen var snabb på att haka på här)
Jag valde inte Kalklitr här utan testade en ny.

Pure & Original - blev precis som vi ville.
Magiskt svalt, men varmt och matt, matt, matt.

Den ena ska in med trämöbler och den andra ska ha industriellt säger han.

Ja så jag fortsätter förvånas på det mest magiska vis, letar skrivbord till den industriella stilen och kramar honom hårt.

Kreativa underbara barn.

Att springa på öppna fält

Eller i alla fall längs med.

Öppna fält.

Jag knyter på skor med lysande skosnören runt mina fötter och springer.

Luften är kall men det viskas ändå om en värme som är på väg.

Spring du för att du kan.

Spring för att du vill tänker jag och höjer volymen med min högra hand.

Jag springer längs öppna fält på en landsväg.

Lördag och det viskas om värme.

I trädgården står det möbler och plank lite om vartannat,

Jag har tusen projekt och en nackspärr.

Det är tur jag springer idag tänker jag då.

Så nacken mjukar upp och orken räcker hela dagen.

Förra veckan fick jag nämligen mannen till att bygga mig en stor fin bänk på vår uteplats.

Helt plötsligt fick han energi och bara byggde så jag har betsat plankorna som skall bli bänkskivan, betsat och lackat.

Kommer bli så bra, så bra.

Och ja vi målar om i sönernas sovrum och jag har planerat fram en ny hörna i trädgården där en lounge-grupp skall stå.

Men bara planerat, möblerna har jag inte hittat ännu och jag har ju som sagt lite annat så länge.

Idag efter jobbet tänker jag sitta där ett tag.

Med ett glas iskallt rosé och se på när mannen skruvar fast mina plankor.

Så tänker jag göra - och jag planerar allt på min runda på landsvägen.

Med gruset rasslande under skorna och hästarnas siluetter i motljus i hagarna.

Ja men visst.

det är Lördag och den kunde inte startat bättre.

Willa Nordic

Jag stod ensam bland tallar med fågelkvitter och brus mellan grenarna.
Det var Onsdag och solen sken.

Här kan man bo tänkte jag.

Här kan man bo.

En kort promenad från havets brus.
Här kan man bo.

Jag var i Åhus för spännande möten om framtiden.

Kikade in i en magiskt vacker villa som Willa Nordic byggt där nere mellan tallar och vitblommande buskar.

Ett möte som sätter igång kreativiteten som en strömmande fors.
Hus skall stylas, planeras och mysas in.

Typ det bästa jag vet.

Det bästa.

Med oss på besöket var denna vackra varelse.

Hon ville mest av allt vara ute och jaga fjärilar eller rulla sig i parets vackra heltäckningsmatta, vi tvingade henne att stanna inomhus och sa nej när hon försökte bita i mattan.

Ja nog för att hon är vacker Idun men ändå.

Att tugga upp någons matta.. nej där sa vi ajaj.

Jag menar det är ju ändå ett nytt hus de har.

Ett galet vackert nytt hus.

Här blickar vi in i den öppna planlösningen kök/matrum/vardagsrum.

Ja men ni ser.

Så smakfullt.

På ett väldigt Åhus-aktigt vis.

Konstigt hur vissa stilar liksom bor i orten.

Ja det var så snyggt.

Min bygga nytt nerv vaknade ännu en gång till liv och jag drömde om träfasader och walk-in-closets igen.

Det finns ju tomter kvar så man vet aldrig.

Allt var smakfullt inrett.

Från hallens blå matta till sovrummets cerise överkast.

En färgsprakande familj i en stilren villa i Åhus.

Och nu väntas samarbeten.

Spännande sådana.

Ni får följa med såklart.

Så roligt vi kommer ha.

Och ja tänker ni att kanske jag måste flytta närmare havet, kanske Åhus kallar på mig, med vackra små gränder, tallskog och hav som brusar..ja men tveka inte.

Jag vet precis vart ni kan bo.

Precis.

Frukost & visningsvillor

När alla andra var inomhus passade jag på att gå.

 långt och länge,
klockan var 9 på kvällen och ljuset fanns kvar där.

I luften fanns det minnen från en svunnen tid.

I luften fanns det minnen från en tjej på cykel som rasslade över grusvägen, 

minnen om ett hjärta som fladdrade i halsgropen.

och när bara mobilen var med på promenaden 

är det en sån bild ni får.

Det var magi på promenaden.

Det fanns dofter som bara en själ kan förstå.

Det fanns ljud som bara ett hjärta kan slå för.

Och som i en saga - när jag kom hem igen och stängde dörren om mig föll ett ilsket regn över hustaken.

Hårt som ett riktigt sommarregn.

det var magi på promenaden i går.

Idag blir det inget regn och säkert ingen promenad.

Idag väntar ett besök till Åhus och ett hus som skall stylas inför visning.

Idag blir det en riktigt bra dag, det känns.

Festen är över

Jag tycker att luften hittat tillbaka igen.

Jag andas med djupa andetag och tänker på det.

Luften.

Den finns att andas och jösses vad luft är skönt.

Vi svidade iordning på Lördagen efter jobb - för att umgås med nyfunna vänner över en bit mat och gott vin.

En fin Lördag - med luft och massor av kärlek.

Det blev sent och Söndagen blev seg.

Men solen sken och jag låtsades att allergi inte var något att bry sig om och hängde ute i trädgården hela dagen.

Det var som sommar där ute - i lä bakom skärmväggen.

Och som jag älskar sommar.

Jag slumrade till där i solen och när jag vaknade låg detta på solsängen tätt intill.

En sovande son och hans bästa vän.

de sov lika gott som jag.

Alltså en sommar i min trädgård.

Den behövdes.

Verkligen.

Nu jobb.

OOIE GOOIE CARAMEL CAKE

Jag döpte den till det.

Ooie Gooie för det är precis det den är.

Kladdig, krämig, galet god.

Och hur gör jag den då?

Jo jag bakar två kladdkakor, som vanligt typ..

jag har ägg och socker som jag vispar poröst och i en annan skål har jag mjöl, vaniljpulver och kakao.

Smälter smör.

Ner med smöret i äggkleten, och sen vänder jag försiktigt ner hela äggsmeten i mjölet.

Bara vänder ner - inte vispar!

Jag smörar 2 former med avtagbara kanter som jag sedan har kokos i för att jag helt enkelt gillar det bättre än tex ströbröd.

In med dem i ugnen på 175 grader i ca 12 minuter och direkt de är klara ställer jag in dem i frysen.

.

Och när du tycker att du ska bjuda på dem.. ta ut dem ca 1 timme innan och lossa dem från formen  - lägg den på fint fat och så brer du ut Dulce de leche på hela kakan och lägger sedan den andra kakan uppepå.

(om de inte vore frusna nu - skulle du inte kunna hantera så kladdiga kakor)

på det sista lagret har jag sedan hällt ut favoritnötter ihopkokade med dulce de leche som jag toppar med havssalt.

Servera med vaniljglass och kanske en klick grädde.

den här kakan är supergod - men supermäktig så servera bara som en pralinstorlek. Det räcker gott nog.

Lovar.

Nu kör jag till jobbet.

Ha en fin Lördag.

Valborgsafton

Jag har fortfarande svårt med luften.

Jag hittar inte andningen och vilar så gott det går.

Så gott jag kan.

Vi firar in våren på platsen vi firat på de senaste 8 åren.

Barnen åker karusell och köper grillad korv.

Brasan värmer i den iskalla kvällen och jag håller honom i handen på vägen.

På vägen ut från idrottsplatsen ser jag 4 tjejer står och viskar mot staketet.

De är unga.

Alldeles för unga för den där cidern de gömmer under jackan, den där cigaretten de håller mellan sig.

Och jag minns.

Minns när jag var alldeles för ung för att fira valborg med vita jeans och en folköl.

Ja hjälp.

Vi går hem, dricker kaffe och äter en galet god kaka.

Recept och bild kommer.

Lovar.

Det var valborgsmässoafton och jag minns så mycket.

Andas säger jag till mig själv när jag lägger mig på natten.

Andas Carola. Andas.

Lo-ika smycken & kläder

De frågar mig om jag är stressad.

Jag kan inte svara.

Har aldrig kunnat svara på frågor som den.

När vet man det?

För jag vet, att om de frågar mig alla följdfrågorna..

Jobbar du? Hur mycket?

Har du barn? Hur många?
Har ni hus? Husdjur?
Känner du press?

Ja men eller hur, jag vet ju att när följdfrågorna kommer och jag svarar att ja jag jobbar - alla dagar i veckan.

Jag har tre barn, två hundar och ett hus.

Jag tränar minst 4 ggr i veckan, jag fotograferar och bygger webshop.

Jag kanske känner lite press ibland.

Från mig själv.

Men ändå vet jag inte när jag är stressad.

För jag är ju verkligen sämst på att ta det lugnt.

Sämst.

Jag får en allergisk reaktion som inte ger mig någon luft.

Den bara finns utanför mig

det går inte att fylla lungorna som jag brukar.

Jag sover dåligt och jag svimmar.

Fråga mig inte nu om jag är stressad för just nu, hade jag nog svarat ja.

Luften fattas mig.

Jag försöker ändå.

Ta det lugnt, andas.

Försöker.

Och försiktigt fotar jag de nya smyckena och kläderna som trillat in i butiken.

Försiktigt.

Och jag planerar att ringa en syster.

Snart.

Sydafrika i Kristianstad

Vi hade lite mys igår.

Tog oss till vackra Naturum i Kristianstad där det vankades vinprövning med roliga människor och underbara viner.

Tyvärr var den där solen som hälsat på innan fullkomligt bortblåst men det gjorde inget.

Luften var kall men hjärtat varmt.

Det var uppradat med vinglas och vi fick några timmar med historian bakom dessa viner.

Alla sydafrikanska.

Och jo jag är ju en trogen rödvinsdrickare men nej jag har ingen som helst koll på vad och vilka druvor etc.

Men nu, nu vet jag i alla fall lite mer.

Jag föll extra mycket för ett vin som hette Spencer, ett ganska fylligt rött vin med körsbärstoner och mörk choklad.

och det är alltid något visst när någon vet vad de pratar om, och när de älskar precis just det.

Som Morgan, han visste vad han pratade om och han älskade det.
Morgan har bott i Sydafrika i mer än 8 år och studerat vin och vingårdar under alla dessa år.

Han älskade vad han pratade om även jag satt som förbluffad och lyssnade, sippade och nickade.

Sen att jag direkt idag vill boka en resa till Sydafrika och se allt det han nämnde.. ja det får vi ta en annan dag.

En underbar kväll i Kristianstad helt enkelt.

Varma människor, kramar, skratt och god mat.

Kan ju inte bli så mycket bättre än så - en Torsdag när vindarna tar i som halv storm utanför.

Och ser ni André här ovan, alltså vilken kille.

Han har flyttat sitt liv från Sydafrika till Blekinge, startat typ Sveriges absolut bästa restaurang och hotell och berikar oss vanliga människor (André är mindre vanlig med sina utbildningar och tid som sommelier på Kapstadens enda 6 stjärniga hotell & restaurang) med hur bra ett vin och en måltid egentligen ska smaka.

(jag ska besöka Eriksberg så snart jag bara kan och ta reda på mer)

Jag lyssnade, nickade, sippade och funderade över hur en struts på riktigt kan smaka..

Jösses vilken kväll.

Tack till alla som var med.

Tack.

En ledig Söndag vid havet

Vi bestämde redan på Lördagen,
 innan jag körde till jobbet.

Att på Söndag, då tar vi hundar och picknick och kör till havet.

Det bestämde vi.

Så det gjorde vi.

Och helt öde var det, bara vi och två brassestolar, hundar och en picknick korg som nästan vällde över.

Barnen hoppade längdhopp i sanden medan jag bara satt med benen i kors, bakåtlutad i en av stolarna och bara njöt.

Filtarna var med.

Och jag tror ett litet tag att jag slumrade till.

Alltså havet.

Men sen slog klockan 13.15 och molnen rullade in.

Då packade vi ihop igen och barnen fick stanna vid Ottos glass som knasigt nog redan hade öppet och köpte typ världens största glass.

Nästan som sommar ett tag där.

Nästan som sommar.