Ny musik

Det var några år sedan nu.

Som jag föll handlöst för en man i en annan stad, i en annan värld.

Han sjung så det kändes in i själen.

Min själ.

Och igår fick jag se att han släppt en ny låt.
Som gjord för mig.

Älskar den fullkomligt.

Musik liksom, vet inte vad det är den gör med mig men den har alltid varit så viktig för mig.

Musiken.

texterna som talar till mig.

"how your family is a rocket,

that blows up in infdelity"

Han får mig att drömma tllbaka till en tid då jag var "just kids" med Bob Marley album hängande på mina väggar i mitt flickrum och svarta adidasskor som stod i hallen.

Nätter då jag klättrade ut genom ett trångt sidofönster och mötte upp med vänner som var mina då.

Långt innan allt annat hände.

Långt innan livet satte fart på riktigt.

Mat Kearney liksom.

Fullkomligt förälskad i musiken.

Slå mig hårt i ansiktet

Jag lyssnar på låtar som får mig att känna den 17 åriga tjejen inuti.

Du får göra vad du vill med mig ikväll, 

andas djupt i mig tills jag är din.

Du får göra vad du vill med mig ikväll.

Jag får en ledig Söndag bara sådär.

Jag hinner med nästan allt som borde hinnas.

Jag städar lite lagom mycket, tvättar 5 maskiner tvätt, tränar och sitter sen tillsammans med en hel familj i soffan.

Den Söndagen var bra.

Oj så bra.

Rista in ditt namn på mig för jag vill veta vad du heter.

Ta mig where the lions sleep tonight.

Du får göra vad du vill, får göra allt och lite till.

Du får göra vad du vill med mig ikväll.

Jobbar i Toscana

Det känns lite som så.

Som att vara i Toscana.

Jag kommer ut dit på morgonen och hälsar på alla män och kvinnor som glatt drar den där golfvagnen efter sig.

Med kepsar och shorts, handskar i bakfickan och några andra attiraljer jag inte riktigt vet vad det är, möter jag dem där i Araslöv.

Som känns som Toscana.

Så det är där jag tänker spendera ännu en dag.

På Araslöv Golfbana med alla de där golfvagnarna och kvinnorna i kjol.

Jag har nämligen en liten pop-up-shop där ute så damerna kan klämma och känna på lite saker som doftljus, halsband, skinnväskor och så i pauserna.

Och jag kan sitta mot husväggen och låtsas att jag är i Italien en stund.

Och på kvällarna när jag plockar ihop mina saker och stänger för kvällen.

Då tar Fine-dining vid och jag tänker att jag nog måste boka in mig på en sån middag.

En Fine-dining middag på Aralslövs golf Kro.

Med tre-rätters, fina viner och familjen blir nog en middag i Toscana precis så bra som det ser ut.

Och härom kvällen när jag skulle köra hem var det ju även live-musik på kvällens schema.

Calle Kristiansson satt på en stol med sin gitarr och sjung vackra sånger -

och ja man måste ju ändå medge att live musik på en innergård i strilande kvälls-sol inte är dåligt alls.

Inte alls.

Jag vill gå på konsert

Jag vaknade med den känslan.

Längtan efter musik.

Nära och så det liksom känns i kroppen.

Rösten som liksom borrar sig in.

Jag vill gå på konsert.

Där ute hänger regnet i luften.

Snart, i nästa andetag från himlen kommer det falla.

Regnet.

Och jag tänker att det inte gör så mycket, jag ska ju inte på någon konsert trots allt och jobbet är ju inomhus.

Så regnet gör inget idag.

Inget alls.

Jag har en kund som skall få ett förslag på ett vardagsrum.

Jag nästan önskar det vore mitt.

Det blir bra det där vardagsrummet på landsbygden, i det där huset med svala stenväggar och mörka träbjälkar i taket.

Det blir riktigt bra det där.

Så jag ska snabbt kolla om det finns någon konsert i min närhet jag kan gå på.

Kanske ta med en son med blont hår eller en dotter som sjunger varje dag.

Kanske.

men jobbet kallar nu.

Ha en fin dag.

#20sakerommigsjälv

Det var igår.

Jag skulle ge instagram-världen 20 saker om mig själv.

Om mig.

Svårt det där tänker jag idag.

Svårt att se något alls.

Att berätta.

Att jag städar varje dag.

Det skrev jag, det sa jag.

Det sprayas och torkas, dammsugs och kuddar i soffan fluffas.

Varje dag. 

En dag kanske jag tar det lite lugnare med det där tänker jag.

Det där med städningen. 

Men jag vet ju att det jag är så mycket bättre än förut,

lugnare.

 då städade jag så mycket att det kunde anses sjukt, på riktigt. Men barnen var små då. och de var tre stycken - tre vackra barn under 4 år och då behövs det rena någonstans. Det "o-kaosiga".

Det behöver inte vara kaos överallt.

Inte i soffan, men kan vara i hjärtat.

Jag är rastlös och skrattar lätt.

Det glömde jag skriva.

Jag gråter varje vecka, det sa jag inte heller.

Jag kan texter på alla låtar jag gillar , det glömde jag tala om och att jag drömmer om saker jag glömt bort sa jag inte alls.

Jag talade om att jag inte känner min far och att jag aldrig umgås med min mor.

Att jag har 11 syskon men känner bara 6.

Jag talade om att jag är gift och att mitt första barn föddes när jag var 21 år.

Jag glömde tala om att jag alltid sett ner på mig själv och att jag vid 32 års ålder äntligen hittade en relation till min syster.

Jag berättade att jag tränar minst 5 dagar i veckan och att jag hatar att vika tvätt.

Jag sa att jag vill bo i Los Angeles och att solen är en av mina favoriter.

Jag glömde att tala om att jag lyssnar på en låt från Daniel Adams Ray om och om igen just nu.

Att jag vill att min syster ska få den här texten för hon vet vad jag menar.

"Du fick ingen scen så du byggde den själv

Nu får du skit för att vindarna har vänt

De vill se dina fel, se hur du trillar ner

Dömande blickar som du strilar ner

Som världens starkaste man"

Så lyssnar jag på den en gång till och gråter för den här veckan.

För den här killen sätter orden i min mun.

I min själ.

"Du och jag vi ser världen i samma nyans

Vi åskar och blixtar för ingenting alls

Du slog mig så hårt att du bröt din hand

Det var knas men vi höll och vi gör än idag.

Svär på mammas grav"

Det ni mina vänner.

Det avslutar min Fredag och jag tackar Malin för mina #20sakerommigsjälv

när det är Fredag och köket är rent

Ja det är ju det.

F R E D A G 

Och "vanlig" som man är så njuter man lite extra.

Galet fint med helg nu för tiden när man inte längre jobbar helg.

Jag får äntligen känna vad så många av er känner.

Helg feelings.

Najsigt värre.

Jag har inte haft tid med något idag.

Eller jo det är väl just det.

Jag har ju haft för mycket för mig på min tid.

träning, storhandling, skjutsa barn, promenera hundar, betala räkningar, tvätta, dricka för många koppar kaffe,städat lite, putsa fönster!!

(Jag pallade inte alla, vi har ju 31 fönster.

Ja men fattar ni!!?? 31 stycken. svettigt värre, koncentrerade mig på de som är i kök/matrum/tvrum det räckte det med, 17 stycken  :)

Så nu gör vi helg av detta tycker jag.

Fyller upp ett glas vin och äter nåt gott.

Tycker jag.

Jag har en köttbit i ugnen.

Den har stått där sen klockan 12, ska stå fram till 17.

Aldrig gjort innan, men nån gång kan det ju vara roligt.. att testa något nytt.

?

"pulled pork" heter det.

Ska visst bli så mört att det liksom rasar isär, och så serverar man mellan hembakta hamburgerbröd, sallad och öl till står det.

Så vi testar.

Och en god dressing till det.

Ja typ så.

Är min Fredag.

Allt detta och så högsta volym med de sköna killarna från Mumfords & sons.

Vad gör ni?

Nu ska vi cykla och köpa Fredags-mys säger yngste sonen.

Så jo det gör jag.

Cyklar i solsken med en son som vill ha Fredag lika mycket som sin mamma.

Minsann.

KRAM

livs musik

Mannen som lever sitt liv med mig.

Han säger att jag har en melankolisk musiksmak som alltid följer med.

Kanske är det så.

Han säger detta lite negativt eftersom han själv inte gillar den musiken alls.

Eller alls och alls.. vissa kan han ju gå med på så som 

Mat Kearney

För han är väl oxå lite melankolisk ändå.

bild Google

Men för mig.

Så fruktansvärt vackert.

Han sjunger med en längtan i rösten, en lust och en passion.

Och kanske är det så.

Så som min underbara man säger att det är.

Att jag lever i en melankolisk musiksmak som följer med mig.

I livet.

Inte kanske.

Det är så.

Och jag älskar den.

stilen, ljudet, texterna.

Och en morgon när det står Onsdag i kalendern, vädret är lite lagom grått och daggen hänger tungt i gräset.

Då är det väl galet passande att starta dagen med:

Eller vad säger ni?

Ha en underbar Onsdag nu mina vänner.

Jag måste till jobbet.

Tänkte visa upp bordet sen med,(har ju fått hem det nya runda nu) men får nog vänta med det.

Det där med tiden ni vet...

Så jag jobbar och tränar och promenerar hundar, lagar mat och kastar in en tvätt.

Idag.

Vad gör ni?

KRAM

yankee candle och regn

Jag går en långpromenad.

I regn.

Hundarna ser ledsna ut men vi behöver det.

Luften.

Stegen och gruset under fötterna som rasslar och påminner om hösten.

Jag har inget emot hösten om den är fin.

Fin är den ju i färger och ljus, i det där magiska dimmiga ljuset som uppstår på morgonen.

Men den påminner mig om  mörkret som kommer.

Det där mörkret som stannar för länge.

Och kylan.

Den där kylan som inte bara får oss att bära kofta och halsduk.

(älskar ju halsduk)

Nej kylan som biter sig in i min hud, under kläderna och isar ner hela mig.

den påminner om det.

Hösten.

Men jag hoppas den tänker vara fin.

Hösten.

Och stanna länge så vintern får vänta.

Vänta jätte länge.

Hoppas.

Jag tänker att jag borde dammsuga.

För min bror kommer.

Men efter 3 minuter är det ju ännu skitigare igen.

;)

Jag tänker att jag ska tvätta soffkuddar för det hade jag planerat på min lediga dag.

Men kommer på att vi ju får besök.. och jag håller på det.

Och så tänker jag att jag ska tvätta och klippa två hundar.

Men de sover så sött på mattan i hallen och jag tvekar.

Tänder små värme ljus från Yankee och njuter en stund.

Lyssnar på musik med vackra texter och hör hur regnet smattrar i poolen.

Jag sjunger med i låtar från min ungdom och känner mig galen och romantisk på samma gång.

Och glad.

Glad är bra.

Mitt liv är bra.

Ditt med det är jag säker på.

Ta hand om er.

KRAM

EMERSON HART

Det var nog över ett år sedan någon jag kände då

(konstigt hur man bara tappar bort vissa i livet)

skickade en låt med just Emerson Hart till mig.

Jag dog litegrann då.

Över att den vännen tänkte att det skulle passa mig, och att det passade så väldigt bra, och över att jag aldrig någonsin hade hört denne mannen innan, ingen sång, ingen text eller inte ens hans namn.

Och idag när jag sitter här på kontoret och drar igång en av mina listor på spotify så hoppar den låten på.

IF YOU'RE GONNA LEAVE

Och konstaterar ännu en gång att musik alltså.

Det är så sjukt bra att jag inte kunnat leva utan det.

Musik med texter som dessa, det gär mig till mig och livet till livet liksom.

bilder från min Pinterest

Och den här gången tolkar mitt lilla huvud låten annorlunda.. och ser i mitt inre hur ingenting är för alltid, ingenting är evigt och ingenting vet vi egentligen om vad som väntar.

Ja musik alltså.

Nu ska jag dricka upp min kaffe.

Sen hundpromenad.

Och sen?

Jo sen är det städa, tvätta lite, köpa en ny sele till Charlie (hunden) och sen.. sen är det dags för dagens träning.

Styrke med Nike.

Typ så.

Ni?

Kram

Lilla Sällskapet

Glömde ju i förra inlägget att jag skulle tala om att jag spelar Lilla Sällskapet högt här hemma.

Men bara när mannen är ute och bygger om en lastbil till en husbil och inte hör för att hans skruvdragare liksom tjuter så mycket där han är.

(och han gillar inte samma musik som mig)

 Jag kan spela på precis sådär galet högt så jag inte kan låta bli att få in texterna i hjärtat.

De har fått all rätt att krypa in i mig.

Texterna är bra.

För mig.

"morgonen efter är nära nu.

Så låt oss passa på att vara kära nu.

*

Inatt finns inga hämningar i mig,

men i morgon är vi främlingar igen.

Igen."

Det händer liksom saker i mig med texter som skrivs så som dem skriver.

Jag gillar det.

Lite på ett tonårs sätt. 

Lite drömmande och lite typiskt mig.

Jag kan inte låta bli att minnas när jag var ung.

Yngre.

När sånger som dessa var vad jag levde för.. när jag trodde på riktigt att Liam Gallagher skulle falla handlöst i förälskelse i mig om han bara träffade mig.

På riktigt.

Så på ett mysigt naivt och skönt sätt lyssnar jag på låtar av lilla sällskapet och en tonårstjej dansar i min kropp.

"jag skäms när våra blickar möts.

Jag tittar ner, du är för söt.

Får inte vara uppenbar, får inte verka som om..

jag vill ha dig nu.

Men jag vill ha dig nu."

Haha ja men ni fattar.

Eller inte.

:)

Kram

ett sms som ett brev

Jag fick det.

Ett sms som var vackert som ett brev.

Långt som ett brev.

Och i orden kändes det precis så vackert och fint och ärligt som ett handskrivet.

"du är någon jag saknar, kanske hela tiden, kanske jämt"

Så skrevs det.

Jag kan inte ens le.

Nästan så fint att jag istället gråter.

"när du tänker hör jag dig, när du ser på mig ser jag redan mot dig"

Ja men ni hör.

det finns de som tänker som jag.

Som vill vad jag vill och som vet vad jag vet.

en annan gång skrev samma person ord från en sång jag redan älskar.

" din sol har landat i mitt knä och gått sönder..

våra rader trillar ur och ligger kvar.

Jag tror vi ljög fast vi sa att det var sant.

Vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant.

såna som vi med lyckan mitt i sorgen..

vi ställer frågor och jag är trött på mina svar.

Men du finns i mina drömmar när jag sover.

jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör"

De orden är Melissa som skrivit.. och den här personen vet att jag lyssnar till henne.. vad hon sjunger med sin vackra stämma och hennes underbara ord.

Så idag är jag glad igen.

För orden. för känslorna.

För de som kan använda orden och känslorna tillsammans.

För när du säger det så tror jag dig.

Jag känner ju att mina tankar tar över allt..

och jag känner efter varje dag.. känner och förundras över styrkan.

I pulsen i orden.

I viljan och lusten.

Italien var det ja..

jag vet inte om det måste bli i augusti..ser ut att bli tajt innan.. underbara syster kommer med sina fina barn snart och vi vill inte boka bort oss när det redan är inbokat.

Så i Augusti.

Och nu.. nu är jag helt ärlig och frågar..

vill någon följa med?

Visst vore det väl kul?

Att ha någon att babbla med.. barnen någon att leka med.. någon som lite lite är som jag.

Du?

Kram

Bygga bänk

Det är precis det jag gjort.

Byggt en bänk.

men det var ju länge sen nu och jag vet att jag lovade att visa bilder på den.

Nu kommer bilderna.

Bättre sent än aldrig?

eller..

Vi gör inte så mycket idag.

Tvättar tusen maskiner tvätt, dammsuger lite och storhandlar.

Typ så.

Jag torkar lite bänkar i köket och planerar att grilla kyckling till kvällen.

Funderar på vad alla andra gör.

undrar om det finns någon som tänker på mig som jag tänker på dem.

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck och vill att klockan ska bli så pass mycket att det är ok att ta ett glas rött.

En gång skickade jag en text till någon, en text som Lars skrivit.. och än idag tänker jag att .. hjälp vad bra han är.

 den där Lars.

"-du är resan som jag velat ska ta fart.

Du är gåtan som jag aldrig löser klart.

Du är början på nåt nytt och nånting underbart."

Jag är hög nu sen den dagen när du kom.

Jag är hög nu och kan inte somna om.

Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nångång...med dig.

Ja jag sa ju det.

Den där Lars.

Som jag föressten vill se i sommar.

Om någon känner att de vill dela det nöjet med mig så bara ring!

Han kommer till Helsingborg vet jag.

Ska vi?

KRAM