liten hostande son

Den blondaste jag har.

Den yngste av de tre, är hemma idag.

Han mådde dåligt redan igår efter skolan och jag anade det.

Kände det lite på mig 

men hoppades in i det sista att han inte skulle bli det.

Sjuk.

Men nu ligger han där under duntäcket i soffan och ser på en fin film om en flicka och hennes häst.

De blir så små.

Ynkliga.

När febern sätter i.

Jag gör allt jag kan för att kurera.

Jag värmer te med honung för det är vad han önskar sig.

Jag skalar apelsiner och han smaskar i sig.

Jag klappar på honom och han klappar tillbaka.

Lille killen.

(inte så liten alls längre jag vet.. men ändå.)

De andra två har redan gått.

Och utanför är vintern tillbaka.

på allvar.

Det yr snö från den gråblå himmelen och jag skakar på huvudet.

Snälla.

Jag vill inte mer nu.

Orkar inte ens bry mig om att skotta idag.

Inte ännu i alla fall.

Jag har fortfarande morgonrocken på.

Jag läser mail och dricker mitt gröna te.

(Pernilla du undrade - jag har 20 dagar utan "gifter därför inget kaffe..)

Ni är så många som skriver så mycket fint till mig.

Ni är så många som gör mig så glad.

varm.
En award fick jag med minsann!

Den ska jag ta tag i senare idag.

Fina Suss som så ofta ger mig de finaste av kommentarer har gett mig den.

Galet vad mycket bra det finns i världen ändå!

Nu ska jag krama om den där lille blonde rufsiga i soffan.

Men vi ses nog igen idag!

Ha en fin dag!

snö

Utanför snöar det.

Igen.

Mer.

Här inne sitter jag kvar i morgonrock.

Utan kaffe.

Det är ok ändå.

Det här med att inte dricka kaffe, trodde nog att jag skulle halvt dö men än så länge ser jag ju ut att leva.

Men som sagt.

20 dagar av mitt liv ska man väl klara av.

Man vet ju inte.. kanske jag rentav slutar med vissa saker.

På bordet står tulpanerna och viskar om vår.

Jag tittar på små resor till våren och funderar på om Spanien vore bra.

Vi har ju hälsat våren välkommen där förut.

Med lite tapas och torr asfalt, havsbrus och sköna solstrålar.

För här är ju ändå vintern kvar.

Den håller sig fast som en envis trotsig 2-åring i en affär full med leksaker.

Hårt håller den sig kvar och när jag tror att den gett upp, sprattlar den till igen och tar ett nytt grepp om mig.

Hårt hårt.

Men jag stannar inomhus idag.

Jag fotar nog lite.

Kanske bakar jag något gott som jag inte får äta.

Barnen har kompisar över och snön fortsätter falla.

Vår var det ja.

Vår.

Hoppas ni har en underbar Lördag.

Och ja en annan sak..

en helt annan sak..

om man vill att kommentarer här på bloggen ska skickas som email när det kommer "svar".. hur gör man då?

Vet ni vad jag menar..?

.)

K R A M 

work it baby

Jag kan vara så djup.

Jag har så mycket inuti som vill ut.

Och jag har så mycket utanpå som vill bort.

Ni som följer mig vet att jag tränar en hel del.

(typ 7 dagar i veckan)

Ni som följer mig vet att jag har galet kass ämnesomsättning och kämpar hårt bara för att stå still i vikt.

tufft.

Ibland så jobbigt att jag vill lägga mig och ge upp.

Bara stanna kvar i soffan och svälla över kanten.

Men jag gör det inte.

Jag kämpar vidare

 och varje gång.

varje gång jag reser mig, kastar undan de sega negativa tankarna så minns jag ord fån min närhet när jag var yngre.

de som sa att jag hade noll karaktär och att jag alltid bara sa men aldrig gjorde.

Och än idag.

Fattar jag inte.

Fattar inte var hon fick det ifrån.

Eller hur jag kunde tro på orden.

Jag har ju karaktär.

En jävla sådan och nu tänker jag lägga i en växel jag inte visste fanns.

Så hur djup jag än kan tyckas vara så vet jag att inuti mår jag så jäkla mycket bättre om jag får känna mig pigg.

Känna mig stark.

Springa fritt och svettas massor.

Utanpå.

Och hur djup jag än kan vara 

ibland.

Så är det fortfarande bilder som dessa som får mig att tänka att shit.

 en dag.

En vacker dag

 ska jag kunna sitta utan att magen veckar sig i för många volanger.

Hoppa utan att det rör sig mer än det behöver.

Ja men ni fattar.

en dag.

Och jag har lovat mig själv att den dagen

den blir i år.

Så nu lägger jag i en växel jag inte visste fanns.

Jag andas in djupt.

In genom näsan.

Ut genom munnen.

Taggad.

Nu kör vi.

Jag har med mig fler.

marit har oxå satt en galet snygg målbild

och på Instagram peppar vi varandra.

(på instagram är vi ganska många och ni som irriterar er kan alltid titta bort)

Idag köper jag detox.

joråsåatt.

Och idag är sista dagen med kaffe.

på 20 dagar. !!

Utan kaffe.

Utan vin.

Utan socker.

Utan kolhydrater.

Utan rött kött.

Utan prefabrikerad mat.

Utan mejeriprodukter.

Och ja jag undrade samma sak som ni.

vad fasiken får jag äta då??!!

Men jag får äta fisk!

kyckling.

Nötter.

Soygurt

 grönt te

och ..ja lite så.

Vinet.

det saknar jag redan.

och kaffet!

men allvarligt.

20 dagar av vårt liv.

det är det värt.

Mer än så.

Lätt värt.

Och vaddå tiden har vi.

Den passerar ju ändå.

Lika bra att göra något bra av den.

Göra mig själv stolt.

Förhoppningsvis
JÄVLIGT 

stolt.

Nu kör vi!