torsdagen den 17:e april 2014

När man äger världen litegrann

När jag inte har någon aning om vad som händer sen.
När det jag aldrig någonsin egentligen vetat.

Vad som kommer att hända sen.


Då minns jag istället det som var. Varit.
Som jag alltid gjort.
Blickar bakåt för att hitta fram.
Sorterar ut det som måste sorteras bort för framtiden.
Som jag alltid gjort.


Och det brukar bli bra så.
Att minnas och se framåt.
Brukar bli bra så.

Och idag minns jag en sommar när en kompis cyklade med vått hår på rasslande grusvägar - tills jag skrattade så tårarna rann ner för mina kinder och hon hade ett stort skavsår mellan låren.

Det var sommar då och killen jag trodde var viktigt körde en silverblå Volvo, snusade general och bodde ensam.
I hus.
Livet var så svindlande läskigt och ovetande.
Det var sommar då och vi drack för mycket vodka men skrattade så mycket att jag inte minns något tråkigt alls.
Den sommaren.



Vi trodde vi ägde världen lite där och då.
Och idag försöker jag minnas känslan, för visst är det väl det vi gör ändå?
Äger världen litegrann.

Torsdag.
En skär sådan.
Vad gör ni dag?




tisdagen den 15:e april 2014

Påsklov

Det är det som försiggår.
Det är P å s k l o v .

Det är ingen väckarklocka som ringer innan ögonen valt att vakna.
Det är inget barn som måste äta frukost innan magen säger till.
Nej vi har påsklov och tar allt i ett lugnt tempo.
Jag dukar fram frukost - och när kaffe-doften lagt sig som en värmade filt över köket vaknar barnen, tassar med rufisga hår fram till mig.
Godmorgon.
Godmorgon påsklov.


Jag har inte lov.
Nej någonstans måste man hejda sig, men jag har lediga längre mornar med dem jag älskar allra mest.
Jag hinner prata lite mer än vanligt, jag hinner förbereda en lunch och jag hinner sitta där med min kaffekopp och lyssna på yngsta sonen när han lär mig hur man egentligen överlever ett zombie-krig.
Det är påsklov det.



Zombie-prat runt det runda köksbordet en Tisdag.
Zombie-prat och extra många koppar kaffe.
Påsklov.






söndagen den 13:e april 2014

varm i hjärtat

Det är något speciellt med de dagarna.
De dagarna när jag känner för att baka bröd.
Baka bröd och tända ljus.


Och idag var just en sån dag.
När jag tränat, jobbat och sen kommer hem till det hus som är mitt hem.
Då klädde jag mig i de mjukaste kläderna, satte upp håret i rufsig tofs och bakade bröd.
Doften som sprider sig i ett hem med nybakat bröd är kanske något av de bästa dofterna jag vet.
Och smaken.
Smaken av nybakat bröd med mycket smör, ost och marmelad.
Ja kanske det godaste jag vet.


Och fast det inte hunnit skymma, fast solen faktiskt fortfarande skiner in i huset så tänder jag dem.
Ljusen.
Överallt i huset tänds det ljus, på brickor i köket, på byrån i hallen och på handfatet i badrummet.

Alltså dessa dagar.
Jag fullkomligt älskar dagar med bröd och ljus.
Fullkomligt.


Och ett avslut som passar perfekt en dag som denna?
Ett bad.
Bad med doftljus och badsalt och cremér som får näsan att liksom göra kullerbyttor av doftrus.
Det är vad som kommer göra den här Söndagen till en av de bästa Söndagarna.

Bästa.





lördagen den 12:e april 2014

När jag springer och kramar barn

Det är kanske då jag mår som allra bäst.
Under den där springturen när luften är varmare än den brukar och när gruset rasslar lagom under skorna.
Då mår jag bra.


Och de där samtalen jag har med de mindre människorna i min familj.
De som får mitt hjärta att slå några extra glada slag och huden på min kropp att knottra sig av kärlek.
När de kramar mig hårt innan de ska somna och förklarar att de älskar mig.
Då mår jag som allra, allra bäst.



Och han, den yngste sonen med den för långa luggen är med mig idag.
Han cyklar vid min sida på springturen och han hackar lök bredvid mig i köket inför middagen.
Och medan vi gör allt det idag, tillsammans.
Berättar han långa berättelser - om vad han sett, vad han hört och vad kompisarna säger i skolan.
Han lär mig nya saker varje dag och han kan aldrig någonsin förstå hur mycket jag älskar honom.

De där tre som tillhör mig gör allt så nedrans bra.
Och det är med dem jag mår som allra bäst.
Alltid.






torsdagen den 10:e april 2014

en gång en vår..

En vår lyssnade jag på samma låt om och om igen.
Varje sekund jag fick över för mig själv.
Samma låt.
Olika tankar att tampas med.


Den våren då hela världen hade halkat omkull.
För mig.
Den våren då jag kämpade med att känna dofter jag gillade, krama människor jag älskade.
Den våren.

Sången gick som sagt på repeat.
Jag sjung med, högt och med tårar rinnande ner för kinderna.
Jag vet inte nu vad som fick mig att gråta där och då.
Men jag behövde det.
Den våren.
Och jag hör låten spelas idag på radion.
"man blir klokare med åren" säger han med lagom hes röst och jag ler.
Jag ler för att jag inte gråter idag, för att låten är min på ett eget litet vis.
Och jag önskar att jag skrev den.


Om jag kommer dit igen,
har du en plats där jag kan vila?
Ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån?

Och jag minns alla där, den våren.
Tänk att livet kan vändas omkull sådär, helt utan minsta varning och minsta anledning.
Upp och ner.
Den våren.






onsdagen den 9:e april 2014

den försvann

Känslan som viskade om våren.
Den dränktes i duggregn och hårda vindar.


Men jag fortsätter försöka.
Försöka locka hit den igen.
Så jag klär mig i lagom boho-inspirerade kläder och flätar håret för att kanske.. kanske solen tittar fram ändå.


Ljuset är inte här.
Så fotona blir inte vad de borde bli men ändå, ni ser min lilla elefantklänning som idag får agera tunika ovanför svarta tighta jeans.


Så jag fortsätter låtsas, låtsas att våren väntar med strålande sol och torr asfalt.. kanske precis bakom hörnet.
Onsdag.
Och jag har en lunch-date. Inte illa.
Inte illa alls.







tisdagen den 8:e april 2014

morgonstunder

En son väcker mig innan kroppen hunnit förstå att det är morgon igen.
Tisdag.
Jag smyger upp med bara fötter över stengolvet i köket och brygger mitt kaffe.


Vid bänken står han med luggen på sned och skär äppelskivor och pratar om en skate-kille som visst är den grymmaste som finns.
Älskade barn.

Jag lyssnar och dricker stora munnar kaffe, nickar och klappar honom i nacken.
Morgonstunden hos mig är alltid den bästa.
Jag fullkomligt älskar mornar.


Och ännu bättre blir de snart.
När solen ligger som en brusig dimma i trädgården och daggen hänger som stora tunga kronor i gräsets toppar.
Ja ännu bättre blir de snart.
Mornarna.

Nej nu blir det att ta den där kaffekoppen igen, dricka upp och fixa sig.
Det är ju Tisdag och en hel dag står och väntar utanför.




måndagen den 7:e april 2014

Hemma hos mig

Det är alltid något bekvämt.
Något skönt.
Att komma hem.


Hem dit där jag bor.
Där jag vet hur kudden känns, hur det doftar svagt av kanel i ena lådan i köket, där tredje handtaget på byrån hänger snett och där badrummet alltid har en svag doft av rakvatten.
Hem dit där jag hör hemma.


Så efter en helg i Alingsås med hundratals barn som spelar handboll så njuter jag.
Av att bara vara hemma.


Fast nog var det mysigt där på landet.
Med en hade full av hjortar utanför fönstret, frosten mot rutan och katten som strök runt husknuten.
Ja det är mysigt att åka bort ibland, mysigt för att kunna ha det ännu mysigare hemma.


Så som att avsluta en Måndag med vin och heta kycklingklubbor, djupa diskussioner med barnen och ett avsnitt av serie som liksom alltid passar in.
Det.
Hemma hos mig.











fredagen den 4:e april 2014

solsken och lugnet som kommer

Jag lyssnar på musik som bara jag uppskattar.
I bilen på väg hem från jobbet.
Jag ler för mig själv.
Det är våren som gror på riktigt i min mage.
Den finns där på allvar.
Känslan som ger ett förälskat hopp om värme.



Jag ler som den där dagen då jag cyklade hem från skolan och solen sken på mina bara armar.
den dagen då den blonda killen i bilen hade kysst mig och lite lagom nonchalant talat om för mig att vi ses ikväll.
Jag ler så.

Förälskat och fullt av vårkänslor.
Våren.
Jag är kär.



Och snart är en lockig dotters rum färdigt.
Snart är det klart.
Lagom tjejigt och lagom "jag är snart vuxen mamma". med ljusa men varma toner, med minnen på väggarna, flipflops på golvet och ett doftljus bredvid sängen.
Snart är det helt klart.

Nu är det dags.
Att bege sig ut i solen och förälskas lite till.







torsdagen den 3:e april 2014

vissa är gjorda för att flyga

Vissa själar skall inte bara vara.
Inte sitta still.
och inte heller min.
Inte jag.

Det finns en evigt pirrande känsla där inuti som ibland liksom inte går att hejda.
Den som vill, vill, vill.
Allt och lite till.


Som igår när jag mötte havet i halv storm.
Då sa själen till.
Jag vill, jag vill, jag vill.
Inte riktigt vad den vill men nånting händer där vid havet.
Alltid.


Och i bilen tar den yngste sonen min hand.
Jag är avis säger han och ser lagom finurlig ut.
Avis på dem som bor vid havet mamma.

Och då visste jag vad som rör sig inuti honom.
Just då.
Just där.
Den där själen som vill flyga.
Vid havet.


Och hemma har vi målat en vägg.
Det får även det själen att flyga lite.
och ja ni ska få se.
Såklart.
Men senare.
nu måste jag jobba igen.
Trots att själen vill vara vid havet.








tisdagen den 1:e april 2014

målarfärg och strålande sol.

Jag har ju redan sagt att jag nog var tvungen att måla om.
Någonstans.
Med den nya trendiga färgen kalklitir.
Kalk ska det vara så är det och jag vill ju inte vara sämre :)


Nu är det ju bara något år sen jag målade typ 5 olika väggar här hemma i mörkare toner.
Grått, svart, mörkt grått och ljust grått typ.
Så jag kanske inte har så många väggar som egentligen måste målas om.. men ändå.
Kalklitir ska ju vara the shit så någonstans skall här målas.


Och vad det blir för färg?
Jo men det blir väl grått av något slag ...

Men målningen får vänta lite till.
Det är Tisdag och jag ska träna på morgonen, träning och sen jobb.

Vad gör ni idag?




söndagen den 30:e mars 2014

Söndag i sol

Den kom lagom till sommartiden.
Solen.


Inte precis den där, eller jo det är ju samma sol.
Bara fotograferat på annat ställe.



Och nej vi har inte direkt legat vid poolen som jag och systern gjorde då.
Men vi har varit utomhus.
Hela dagen.
Sol från klarblå himmel, cyklande barn och en varm kopp kaffe.
En Söndag i strålande sol.



Och jag behöver inte längre längta bort.
Bort till hav, sol och varma vindar.
För nu kommer den ju snart.
På riktigt.
Våren.
Solen.
Och sen 
Sommaren.




lördagen den 29:e mars 2014

Lördag på lokal

Hämtpizza igår.
Men idag tar vi en restaurang på stan.
Mannen skall ju firas lite till.
Med svärföräldrar och barn tar vi och äter något gott tillsammans.
Äter gott och skrattar, låter som en fin Lördag tycker jag.



Men först ska det jobbas.
Säljas sängar och annat piff till hemmet.
Och dagen till ära gör jag det i kjol.
Lång kjol och kort jacka.
Bra combo enligt mig.

(kjolen från forever21)

Så jag lämnar ett hus fullt med hundar, barn, disk och tvätt och beger mig till jobbet.
I solsken och lång kjol.
Lördag liksom.
Lördag.


fredagen den 28:e mars 2014

När han fyller 40

Jag träffade honom när han var 25 år och skägget ännu inte fanns i hans ansikte.
När han hade twisted Levi's jeans och Dieseljacka.
Det var då jag träffade honom.
Jag föll handlöst men låtsades som något annat.
Jag älskade honom redan då.


Igår fyllde han 40.
För mig går det riktigt inte att ta in.
40 år.

Han har mer skägg nu och inuti den där rastlösa själen har han blivit klokare.
Starkare.
Och jag älskar honom för alltid.


Vi lagade tapas och drack gott vin och Trocadero.
Jag frågade var han tror han är om 5 år men han gav mig inget svar.
Här med dig säger han bara och ler mot mig.
Ja med mig.


Och vi fortsätter fira hela helgen.
Så jag tränar extra hårt denna morgon , styrke och intervaller.
Sen firar vi vidare, en skäggig man som fyllt 40.


Middag på lokal och några fler glas vin.
40 måste firas.
40 år och min.



onsdagen den 26:e mars 2014

knottrig hud och kalla fingrar

Jag sover inte bra.
Inte bra alls.

Och trots att jag har den skönaste av sängar och det mjukaste av täcket så vaknar jag om och om igen.
Det är inte sängens fel, det är mitt.


Jag har för mycket att tänka på.
Bry mig om.
Och när man kommer hem från en resa behöver man nästan en vecka semester hemma - bara för att komma igång, igång och ifatt..
Men nej så funkar det ju inte, det vet vi ju alla.
Men bra hade det varit.
Väldigt bra.


Men sängen ja.
Så skön så jag drömmer mig tillbaka nu när jag inte alls har tid att sova mer.
Är det något som är viktigt för oss och våra kroppar egentligen så är det faktiskt sängen.
Och jag älskar min.


Har ett kundmöte idag.
En tjej som vill inreda sin lägenhet lite gypsy, boho-chic.
Och vem går inte igång på det om inte jag?!?
Skulle själv vilja göra om hela mitt hus till ett gypsy-hus, med snäckor, drömfångare och svala tunna tyger.

Men nej jag får hejda mig.
Ibland i alla fall, och får nöja mig med att hjälpa kunderna istället.
Hon startar hela grunden med en snygg kontinentalsäng i slitet vintage-tyg och så utgår vi från den.
Korgar, Sabanaplädar och mycket annat ska vi fixa och trixa med. 
Och oj så fint det kommer bli.



Själv får jag nöja mig med lite Gypsy-water och en boho-kjol.
Det är inte fy skam det heller faktiskt.
Inte alls.