Spring 2016

Det kanske fortfarande är kallt, och kanske snön till och med faller.

Men jag tänker vår.

Hela tiden faktiskt.

Som nyheter till butiken, en och annan solig dag på stan, som nya kuddar i soffan och en springtur i skogen.

Så tänker jag.

Och just de där nyheterna i butiken - de är lite svåra att motstå ibland.

Som en svan i mässing - en sån måste man ju ha.

Eller hur?

Och den nya takkronan.

Den påminner väldigt mycket om den som tidigare kom från Olsson & jensen och som liksom trånades efter från var och varannat hus i Sverige.

Den har kommit i litet nytt utförande, med metallram - men med precis lika vackert sken och utseende.

Vår.

Jag tänker vår.

Precis hela tiden.

Torr asfalt och fågelsång.

Ni vet känslan...

Solskens Söndag

Vi körde till havet.

Innan molnen drog in.

Sen körde vi hem igen.

Efter solen försiktigt värmt upp mig inifrån och ut.

Hem till det stora svarta huset sm egentligen behövde städas lite.

Men jag struntade i att städa.

Körde till gymet och mannen storhandlade.

En Söndag med strålande sol och ledighet.

Kan nog vara bland det bästa.

Bästa.

Jag tog med hundarna på en långpromenad och vi grillade i trädgården.

Och passade på att inviga de nya vinglasen med guldkant.

Så vackra så det blir fest alltid.

Alltså livet och sommar liksom.

Helt galet hur bra det är.

Sen jobbade jag.

Lite bara.

Fotade lite nya vackra ting som ramlat in i butiken.

Som elefanten här.

Hur fin som helst ju.

Efter det var vi bara.

I en soffa. Tillsammans.

Barnen sov och han och jag bara var.

Kan vara den bästa Söndagen på länge.

Väldigt länge.

Sjukstuga och smoothie

Jag jobbar så mycket jag hinner innan någon annan är vaken.

Jag packar paket på jobbet så snabbt att jag knappt förstår det själv.

Jösses vad många som shoppat när jag var i Italien.

Snabbt jobbar jag.

För att hinna hem igen.

Till en 10-åring med skyhög feber.

En 10-åring som ligger med duntäcke i soffan och ser på Harry Potter.

Så mellan jobb och tvätt och lite städ.

Så serverar jag smoothie till en varm pojke i soffan.

Och sen fortsätter jag så.

Med att jobba, tvätta fönster, tvätta lite till och pussa tioårings panna.

Hemma igen

Hemma.

Sonen ligger med feber på soffa och jag sorterar foton i datorn.

Italien.

Vi har ätit gott, legat stilla i skuggan med en bok.

Barnen har lekt i vågor och i sand.

Vi har åkt båt och vi har gått på marknad.

Semester alltså - jag behöver den oftare.

Mycket oftare.

Semester för en dag

Jag startar dagen med solsken och gym.

Avslutar den med nya naglar och sol.

Lite så.

Jag har semester i en dag och älskar det.

Vi äter frukost utomhus och barnen tar ett dopp i poolen.

Jag ligger kvar i solstolen med en bok och svetten fortfarande klistrat i mitt linne.

Är det semester så är det tänker jag.

Ligger kvar trots att det där träningspasset jag ägnat mig åt tidigare egentligen kräver sin dusch.

Kräver.

Vi drack citron & Mynta vatten i vackra glasmuggar.

Jag drack säkert 3 stycken när jag låg där i solen och vickade på tårna.

Semester liksom sa jag till dottern som låg vid min sida.

Semester.

Vilket underbart påhitt.

Sen var det dags för frisör-besök och sist avslutade jag som sagt med de där naglarna.

De fick bli vita, det är ju ändå sommar och jag har en dag med semester.

Vitt fick det bli, med ringfingret i en fin "smultron med mjölk" nyans.

Ja nu vill jag ha semester igen.

Och igen.

Lite så vill jag ha det nu.

Sommarmorgon i min trädgård

Den var där när jag vaknade.
Sommaren.

Låg som ett lager kärlek över hela min trädgård och fick poolen att glittra lite extra.

Sommaren.

Så jag väckte barnen och sa som det var.

Det är sommar idag ni måste upp.

Jag själv ska jobba hela dagen så jag ligger inte vid poolen och dricker iskallt mynta-vatten idag.

Men ändå.

Sommaren är här och hela trädgården ser ut som kärlek.

Bara det liksom.

Ny matta och en längtan som tar slut

Det är Tisdag.

En morgon i Juni och solen syns inte till när jag vaknar.

Jag ska sluta längta efter ett väder som inte är svenskt tänker jag.

Jag måste.

För jag tror liksom i själen att jag bor på en plats där himlen är nästan ständigt blå och palmerna vajar i vinden.

Jag tror liksom så i själen.

Det märks tydligt även i mitt hem.

Jag plockar bort och lättar upp.

Placerar ut fler och fler gröna plantor och snäckor runtom i huset.

Jag längtar till blå himmel och salta hav.

Men jag bestämde mig i morse att det är slut på det nu.

Jag måste sluta längta efter ett väder som inte finns.

Jag får flytta dit där palmerna bor istället säger jag.

En vacker dag.

Palmerna och jag.

Den nya mattan med.

Den är lite medelhavs-aktiv på något sätt tycker jag.

Som om den tillhörde ett hus på Mallorca eller Ibiza, eller kanske rentutav LA.

Lite så.

Jag kör en systerson till havet

Det är obligatoriskt om solen skiner.

Att köra till havet när vi har gäster här.

Vi måste passa på säger jag.

Passa på att andas havsluft och se glittret i havet.

Precis på klockslaget när vi körde upp till parkering slog mätaren om till 22 grader och alla de kläderna vi hade på oss kändes genast på tok för varma.

Vi beställde glass och gick sedan ner till havet.

En glass för en 2-åring, bara där är det ett äventyr som sker.

Och så blev det plötsligt typ 30 grader i solen och mina ben i de svarta jeansen grillades totalt.

Och ja en 2-åring.

Ni vet ju vad en två-åring gör om havet öppnar sig framför honom - alldeles vindstilla och glittrande turkos-blå.

Ni vet ju vad han gör.

Han kräver hjälp av sin äldre kusin med att ta av skor, strumpor & knåpa av jeansen, 

för att sedan stapla ut i det iskalla vattnet och skratta högt när de försiktiga skvalpet sköljer över tårna.

Det är obligatoriskt.

Att köra en systerson till havet när himlen är klarblå och havet ligger stilla.

Som en oskriven lag liksom.

Så.

Måla med kalkfärg igen

Typiskt mig tänker jag.

Att omedvetet smitta av mig på honom.

Sonen i mitten.

Han drabbas av mig lite då och då.

Utan att jag menat det så och utan att han själv riktigt förstått det.

Jag vill måla mitt rum med kalkfärg säger han.

Grå, men inte så mörkt grå som tv-rummet.

Mindre grå.

Lite stenhus och industri.

Jo men det är sant han säger så.

Förstå liksom.

Lite kalkstenshus och industri.

Han är 12 år.

Jag kan inte låta bli att le och krama honom så pass att vi nästan båda två tappar balansen.
Noel.

Jag sa att det var en plan vi måste ta tag i.

Men inte nu.

Jag måste köpa färg och vi måste maskera, spackla, ja ni vet.

När jag kom hem från jobbet på Fredagen hade han gjort allt.

Ja allt.

Han hade vackert tejpat fast pappen på golvet, noga maskerat alla kanter och tak.
Han hade spacklat, jo men på riktigt - spacklat.

Jag var ju tvungen att köra och köpa färg direkt.

Det barnet alltså, han är så lik mig på så många sätt och så lik sin pappa på andra.

Så ja nu har båda sönerna kalkstens-rum.
(yngste sonen var snabb på att haka på här)
Jag valde inte Kalklitr här utan testade en ny.

Pure & Original - blev precis som vi ville.
Magiskt svalt, men varmt och matt, matt, matt.

Den ena ska in med trämöbler och den andra ska ha industriellt säger han.

Ja så jag fortsätter förvånas på det mest magiska vis, letar skrivbord till den industriella stilen och kramar honom hårt.

Kreativa underbara barn.

Willa Nordic

Jag stod ensam bland tallar med fågelkvitter och brus mellan grenarna.
Det var Onsdag och solen sken.

Här kan man bo tänkte jag.

Här kan man bo.

En kort promenad från havets brus.
Här kan man bo.

Jag var i Åhus för spännande möten om framtiden.

Kikade in i en magiskt vacker villa som Willa Nordic byggt där nere mellan tallar och vitblommande buskar.

Ett möte som sätter igång kreativiteten som en strömmande fors.
Hus skall stylas, planeras och mysas in.

Typ det bästa jag vet.

Det bästa.

Med oss på besöket var denna vackra varelse.

Hon ville mest av allt vara ute och jaga fjärilar eller rulla sig i parets vackra heltäckningsmatta, vi tvingade henne att stanna inomhus och sa nej när hon försökte bita i mattan.

Ja nog för att hon är vacker Idun men ändå.

Att tugga upp någons matta.. nej där sa vi ajaj.

Jag menar det är ju ändå ett nytt hus de har.

Ett galet vackert nytt hus.

Här blickar vi in i den öppna planlösningen kök/matrum/vardagsrum.

Ja men ni ser.

Så smakfullt.

På ett väldigt Åhus-aktigt vis.

Konstigt hur vissa stilar liksom bor i orten.

Ja det var så snyggt.

Min bygga nytt nerv vaknade ännu en gång till liv och jag drömde om träfasader och walk-in-closets igen.

Det finns ju tomter kvar så man vet aldrig.

Allt var smakfullt inrett.

Från hallens blå matta till sovrummets cerise överkast.

En färgsprakande familj i en stilren villa i Åhus.

Och nu väntas samarbeten.

Spännande sådana.

Ni får följa med såklart.

Så roligt vi kommer ha.

Och ja tänker ni att kanske jag måste flytta närmare havet, kanske Åhus kallar på mig, med vackra små gränder, tallskog och hav som brusar..ja men tveka inte.

Jag vet precis vart ni kan bo.

Precis.