Ny matta och en längtan som tar slut

Det är Tisdag.

En morgon i Juni och solen syns inte till när jag vaknar.

Jag ska sluta längta efter ett väder som inte är svenskt tänker jag.

Jag måste.

För jag tror liksom i själen att jag bor på en plats där himlen är nästan ständigt blå och palmerna vajar i vinden.

Jag tror liksom så i själen.

Det märks tydligt även i mitt hem.

Jag plockar bort och lättar upp.

Placerar ut fler och fler gröna plantor och snäckor runtom i huset.

Jag längtar till blå himmel och salta hav.

Men jag bestämde mig i morse att det är slut på det nu.

Jag måste sluta längta efter ett väder som inte finns.

Jag får flytta dit där palmerna bor istället säger jag.

En vacker dag.

Palmerna och jag.

Den nya mattan med.

Den är lite medelhavs-aktiv på något sätt tycker jag.

Som om den tillhörde ett hus på Mallorca eller Ibiza, eller kanske rentutav LA.

Lite så.