#Grothsholiday

Barnen trodde vi skulle fira julen i Västmanland.

Kanske.

Vi planerade något helt annat, mannen och jag.

Något helt annat.

Dagen innan vi reste överkaskade vi dem.

Utanför huset hade jag placerat ut flip-flops och sandaler på väg in..

inne väntade fler ledtrådar och i högtalarna sjung beachboys om att surfa i Usa.

Florida.

Precis vad vi behövde.

Precis.

Vi reste kust-till-kust och bodde på sammanlagt 5 olika platser.

Vi flyttar hit säger de.

Allihop.

Kanske det man skulle göra.

Kanske det.

Solskens Söndag

Vi körde till havet.

Innan molnen drog in.

Sen körde vi hem igen.

Efter solen försiktigt värmt upp mig inifrån och ut.

Hem till det stora svarta huset sm egentligen behövde städas lite.

Men jag struntade i att städa.

Körde till gymet och mannen storhandlade.

En Söndag med strålande sol och ledighet.

Kan nog vara bland det bästa.

Bästa.

Jag tog med hundarna på en långpromenad och vi grillade i trädgården.

Och passade på att inviga de nya vinglasen med guldkant.

Så vackra så det blir fest alltid.

Alltså livet och sommar liksom.

Helt galet hur bra det är.

Sen jobbade jag.

Lite bara.

Fotade lite nya vackra ting som ramlat in i butiken.

Som elefanten här.

Hur fin som helst ju.

Efter det var vi bara.

I en soffa. Tillsammans.

Barnen sov och han och jag bara var.

Kan vara den bästa Söndagen på länge.

Väldigt länge.

Beddinge Beach

Det är så mycket att göra på jobbet just nu - 

så mycket att den där Lördagen som varit bokad sedan länge var det bästa som kunde hända.

Lördagen i Beddinge strand.

En fest för mina fina vänner Anna och Magnus - för att fira att de gift sig förra året.

Så mysigt vi hade det.

Avslutade festen med dagen-efter-mys på stranden, iskalla dopp i ett brusande hav och så lunch i skuggan på altanen.

Kunde inte bett om en bättre helg tror jag.

Beddinge Beach liksom.

Hur fint som helst.

Hemma igen

Hemma.

Sonen ligger med feber på soffa och jag sorterar foton i datorn.

Italien.

Vi har ätit gott, legat stilla i skuggan med en bok.

Barnen har lekt i vågor och i sand.

Vi har åkt båt och vi har gått på marknad.

Semester alltså - jag behöver den oftare.

Mycket oftare.

Västervik

Jag kör tillsammans med min skäggiga man till Västervik en Torsdag kväll när barnen redan är där.

Vi kör genom regn och rosa himmel.

Genom lugn tät skog och stressade motorvägar.

Vi kanske ska stanna och sova var som helst säger jag.

På vägen till Västervik.

Som ett äventyr i äventyret.

Bara stanna.

Var som helst.

Men vi körde hela vägen.

Smög in i ett sovande hus.

Och sen hade vi en glad, kärleksfull, mysig midsommar

 trots det där regnet som aldrig slutade falla.

Vi hann umgås, lyssna på barnens historier, vi lekte med konstiga appar i telefonen, vi åt midsommarmat, jag sprang längs med havet, vi gick på promenader och somnade med leenden på våra läppar.

Vi spenderade midsommaren i Västervik.

Tillsammans.

Fullkomligt underbart.

trots regnet som aldrig slutade falla.

Jag bakar in mitt hjärta med kärlek

Det finns en ny tanke i min själ.

Den som säger bara gör det.

Hela tiden hummar den så.

Om och om igen.

Bara gör det.

Det är något vackert, spännande och förälskande pirrigt som händer just nu.

Jag vet inte vad riktigt ännu.

Det är lite av allting.

 På en och samma gång - och jag andas med fladdriga andetag.

Jag vet inte vad riktigt ännu.

Och kroppen är liksom i fas på något konstigt sätt.

Precis just här och nu.

Den känns glad och tålmodig, stark och frisk.

Jag vill dansa, skratta, gråta och kramas.

Lite så.

Hela tiden.

Och när jag egentligen borde sitta i soffan och slöa - när klockan slagit för sent bakar jag cupcakes av sötpotatis.

Ja men ni hör ju.

Konstiga saker händer.

Men gör det ni med.

Bara gör det.

de var galet goda och barnen fullkomligt slukade dem.

Jag körde en skalad och delad sötpotatis i micron på full effekt i ca 5 min.
(söta mer med honung - stevia - sucrin - whatever you like;)

Ner i en mixer så det blir puré och sen bara tillsätt allt det andra. Mandelmjölken tills ni liksom får en fin konsistens, jag körde på frihand som så många andra gånger så receptet är "ungefär" .)

Och vad ni än gör så snåla inte med kanel och kardemumma.

Alla kakor blir goda med kanel.

Min frosting består av vispad grädde och Philadelphia.

Nu ska jag fotografera lite och sen kanske det blir soffan.

Kanske.

Vinden i mitt hår

Det blev nyår.

Raketerna flög och i glaset bubblade det av champagne.

Jag var hos min bror och inte ett enda foto har jag.

Det blir så ibland.

Att vi umgås och pratar, pratar, pratar så mycket att jag helt och hållet glömmer att fotografera.

Dottern fotade mig en snabbis när vi var på väg ner på stan i Västervik.

Thats it liksom.
Men det blir bra det med tänker jag eftersom hårfärgen ju faktiskt syns bra där och den har jag ju inte visat er.

Men ja nu är jag hemma igen.

Ett sovrum skall målas om och en son ska få ändra om i sitt rum.

Det är 2015 och jag lovar, detta året kommer bli så bra!!

Så bra!

När julen är över.

Den kom.

Snabbt och i rasande fart.

Julen.

Vi körde våra 55 mil norrut, till svärföräldrar och en syster.

Vaknar till sprakande brasor och frukost som måste ätas i timtal.

Barnen öppnade paket efter att ha frågat i nån timme om när, när, när får vi julklappar?

Jag fick boken jag väntat på med "skräckkärlek".

Keplers senaste Stalker.

Så jag är nöjd.

Jättenöjd och längtar redan efter varje ledig timme jag kan sluka den där.

Alla andra Kepler böckerna lästes ju ut i rasande fart.

Så kom helt plötsligt juldagen, vi spelade spel högljutt hos min syster, vi åt för mycket och skrattade högt.

Med varma kramar och ord om saknad lämnade vi sedan landet, syster och svärföräldrar och körde hem igen.

hem till en gran som skall plockas ner och kastas ut.

Hem till 5 maskiner tvätt, en säng som är den bästa och ett jobb med galet bra erbjudanden nu i mellandagarna.

En jul blev plötsligt över.

och genast längtar jag efter våren.

Solen.

Fågelkvitter och ljumna vindar.

Genast.

För alltid en syster

Jag saknar orden för att förklara men känslorna finns här.

Jag saknar orden för att få dem att förstå.

 Men oron för andras ord väger tungt i min själ.

Vissa bara gör

 trampar på. 

utan att se.

 utan att förstå.

Så när orden skall skrivas om något helt annat 

 för någon helt annan stannar allt upp.

Jag hittar inga ord.

Bara massor med känslor.

Massor av stora känslor.

Typiskt mig, så typiskt mig.

Det är lättare att trampa på den som är stark, mycket lättare.

Så tror jag hon tänker när hon inte vet att hon tänker så.

För att jag är stark.

Tur för mig tänker jag då.

Tur för mig att jag är stark.

Synd ändå.

Att jag har känslor större än oceanen.

Synd att ha båda två.

Styrka och och ett hjärta som slår utanpå.

Och tiden har passerat så långt nu att tårar inte finns att gråta.

Att längtan inte finns att sakna.

Tiden har passerat som det där vattnet som rinner i den skitiga ån.

Och kanske jag skriver till dem som jag bryr mig om.

Kanske en dag när orden finns att skriva.

Kanske jag skriver till dem.

En helg i Köping

Kanske egentligen mest i Kungsör.

Men ändå.

Nära.

Mest av allt finns det pizzerior.

Efter det kommer nog frisörer och sen är det tyvärr inte så mycket mer.

Min hemstad.

Det heter ju så.

Staden där man föddes och en gång bodde i.

Hemstad.

Konstigt när det mest känns som borta ändå.

Vi hade ingen plan alls.

Vi skulle äta en lunch där och sen bara vara.

Så lunchen tog vi på det enda riktigt bra stället som finns där just nu.

På riktigt.

Ett stenugnsbageri som numera ligger där en gammal matbutik låg när jag var liten.

En butik som var så trång och så underlig att det alltid kändes lite som att vara någon annanstans, någon annan tid.

Skeppshandelns Stenugnsbageri.

Så har du någon gång vägarna förbi en annan del av köping och inte vill äta kebab -  så ät där.

Och på fredagar - köp ett levainbröd. Du måste.

Och så umgicks vi.

Min syster och jag och alla våra 6 barn sammanlagt.

Det har blivit mycket syster och jag nu och jag klagar inte.

Aldrig.

Vi har fikat, ätit lussebullar och lagat storkok i ett trångt kök.

Och så har han och jag gjort "duckface" framför kameran och jag har luktat i hans nacke.

Om och om igen.

En helg i Köping alltså.

Eller mestadels i Kungsör.