Jag bakar in mitt hjärta med kärlek

Det finns en ny tanke i min själ.

Den som säger bara gör det.

Hela tiden hummar den så.

Om och om igen.

Bara gör det.

Det är något vackert, spännande och förälskande pirrigt som händer just nu.

Jag vet inte vad riktigt ännu.

Det är lite av allting.

 På en och samma gång - och jag andas med fladdriga andetag.

Jag vet inte vad riktigt ännu.

Och kroppen är liksom i fas på något konstigt sätt.

Precis just här och nu.

Den känns glad och tålmodig, stark och frisk.

Jag vill dansa, skratta, gråta och kramas.

Lite så.

Hela tiden.

Och när jag egentligen borde sitta i soffan och slöa - när klockan slagit för sent bakar jag cupcakes av sötpotatis.

Ja men ni hör ju.

Konstiga saker händer.

Men gör det ni med.

Bara gör det.

de var galet goda och barnen fullkomligt slukade dem.

Jag körde en skalad och delad sötpotatis i micron på full effekt i ca 5 min.
(söta mer med honung - stevia - sucrin - whatever you like;)

Ner i en mixer så det blir puré och sen bara tillsätt allt det andra. Mandelmjölken tills ni liksom får en fin konsistens, jag körde på frihand som så många andra gånger så receptet är "ungefär" .)

Och vad ni än gör så snåla inte med kanel och kardemumma.

Alla kakor blir goda med kanel.

Min frosting består av vispad grädde och Philadelphia.

Nu ska jag fotografera lite och sen kanske det blir soffan.

Kanske.