Semester för en dag

Jag startar dagen med solsken och gym.

Avslutar den med nya naglar och sol.

Lite så.

Jag har semester i en dag och älskar det.

Vi äter frukost utomhus och barnen tar ett dopp i poolen.

Jag ligger kvar i solstolen med en bok och svetten fortfarande klistrat i mitt linne.

Är det semester så är det tänker jag.

Ligger kvar trots att det där träningspasset jag ägnat mig åt tidigare egentligen kräver sin dusch.

Kräver.

Vi drack citron & Mynta vatten i vackra glasmuggar.

Jag drack säkert 3 stycken när jag låg där i solen och vickade på tårna.

Semester liksom sa jag till dottern som låg vid min sida.

Semester.

Vilket underbart påhitt.

Sen var det dags för frisör-besök och sist avslutade jag som sagt med de där naglarna.

De fick bli vita, det är ju ändå sommar och jag har en dag med semester.

Vitt fick det bli, med ringfingret i en fin "smultron med mjölk" nyans.

Ja nu vill jag ha semester igen.

Och igen.

Lite så vill jag ha det nu.

Jag springer i takt med vinden

Jag sover.

Äntligen.

Hela natten med drömmar som är svåra att tyda.

Jag vaknar av ett avlägset skratt som tillhör mig och kan inte somna om.

Klockan är 6 på morgonen, det är Lördag.

Jag dricker mitt kaffe med terass-dörren öppen och känner på vinden att det är dags.

Dags att springa med vinden ute vid fälten jag känner så väl.

Jag springer utan tvivel eller frågor.

Springer med öppet hjärta och klara svar.

Springer med vinden - och när jag stannar utanför dörren igen känner jag det.

Lugnet som inte kan komma med något annat än träning.

Lugnet och det där glada pirret.

Som vår.

Inuti.

Och efter frukost och hundpromenaden låtsas jag att solen skiner trots att den är långt bakom molnen.

Jag låtsas att vinden doftar Syrén och himlen är blå.

Låtsas att våren är lika mycket här utanpå som där inuti.

Lördag i Mars.

Helt plötsligt.

Stressad

Det är ju inte något jag vill vara.

Inte något jag förstår att jag är heller för den delen.

Men jag vet det ändå.

Jag är stressad.

Över allt och ingenting.

På händerna står det små ord som skall påminna mig.

Ring den.

Beställ det.

Tvätta då.

Bonden klipper av det vackra guldet på fältet när jag går med hundarna.

Sommaren viskar om att den skall ta slut men jag tror den inte.

Vill inte.

Jag klär mig i svart när de säger att regnet skall komma.

Svart med röda naglar,

Det blir en dagens och jag tänker att jag skall andas.

Djupa andetag som får mig att lugna mig.

På riktigt.

Djupa andetag.

Det är så mycket som skall fixas innan min semester.

Beställas, ställas iordning, skrivas och inhandlas.

Massor.

Men snart.

Snart tar jag semester med havsbrus och pool-plask, skratt hög musik och för mycket av det goda.

Snart.

Bara andas djupa andetag säger jag till mig själv.

Eller som dottern säger - YOLO,för vad gör väl det om 100 år.

Och ja, vad gör väl det.

Snart.

Snart semester.

En magisk sådan.

Denim and dreams

När klockan egentligen är för mycket för att fråga min syster om råd.

Gör jag det ändå.

Jag har så många ord.

svar på frågor som aldrig ställts.

Säg det bara om du vill säger hon.

Om DU vill.

Och så är jag tyst igen.

Om JAG vill var det.

Mitt hår ser ut som drömmarna känns där inuti.

Rufsigt och snurrigt men varmt och lagom solkysst.

Ändå.

Jag somnade med vått hår och vaknade med ett halvt fågelbo men lät det vara så.

En hel Torsdag fick håret vara vad det ville och hjärtat drömma så stort det bara kan.

För det var vad jag ville.

Och nu är sofforna borta.

Två stora soffor lämnar många kuddar kvar på hög i mitt vardagsrum.

Och nej jag vet inte säkert.

Inte säkert på vad det blir.

Någon viskade om en dyr italiensk sak men jag vet inte.

Vet inte alls.

Och det är ok.

Med denim drömmar fungerar det mesta ändå.

det mesta.

Att ha det vackraste av allt.

Det går för fort.

Som de vuxna alltid sagt till mig.

Innan jag själv var vuxen och förstod.

En sommar kunde vara en evighet som aldrig tog slut.

Kunde vara.

Då.

Nu går allt för fort.

Natten blir morgon och dagen tar slut.

För fort.

Och den där dottern med en själ av drömmar växer så fort att inte hjärtat hänger med.

Så fort.

Jag förundras varje dag.

hela tiden.

hur något så vackert kan komma från oss.

Barnen.

Mannen och jag har skapat detta.

Hon är en del av oss.

För alltid.

Den där dottern med själen full av drömmar.

Med en sommar som en evighet och allt så nära utan att veta det.

Jag är på väg att säga det till henne.

Att tiden går för fort men jag hejdar mig, för jag vet ju att en sommar kan vara en evighet av magi och det ska den ju vara.

Så jag säger inget. Inget alls.

Jag bara följer med henne ut på hav av svajande grässtrån och fotograferar en jacka hon förälskat sig i.

Zara Larsson har en nästan likadan säger hon och ler.

Jag ler tillbaka och sen måste jag säga till henne att sluta sjunga ett tag, bara ett litet tag - medan jag fotograferar.

ok då.

Ett litet tag.

För sjunger, det gör hon dygnet runt den här dottern och jag tror minsann att ni kommer få se mer av det.

Sen.

Och jag kramar henne innan vi går in igen, kramar henne och talar om som det är.

Att jag har det vackraste av allt.

Tjejfest

Jag är bortbjuden.

En tjej har sagt att jag är välkommen hem till henne på middag ikväll.

Så efter jobbet blir det snabb-dusch och hem till henne.

Solen skiner nu.

men jag har hört det ryktas om regn.

Så kläderna återstår att se.. jag hade planerat klänning och bara ben.

Men vet inte längre om det där med bara ben.

Men smycken och väska ligger där hemma och väntar.

Kanske jag hinner fota en liten outfit innan jag far iväg.

kanske.

Hoppas ni har en fin Lördag.

den försvann

Känslan som viskade om våren.

Den dränktes i duggregn och hårda vindar.

Men jag fortsätter försöka.

Försöka locka hit den igen.

Så jag klär mig i lagom boho-inspirerade kläder och flätar håret för att kanske.. kanske solen tittar fram ändå.

Ljuset är inte här.

Så fotona blir inte vad de borde bli men ändå, ni ser min lilla elefantklänning som idag får agera tunika ovanför svarta tighta jeans.

Så jag fortsätter låtsas, låtsas att våren väntar med strålande sol och torr asfalt.. kanske precis bakom hörnet.

Onsdag.

Och jag har en lunch-date. Inte illa.

Inte illa alls.

knottrig hud och kalla fingrar

Jag sover inte bra.

Inte bra alls.

Och trots att jag har den skönaste av sängar och det mjukaste av täcket så vaknar jag om och om igen.

Det är inte sängens fel, det är mitt.

Jag har för mycket att tänka på.

Bry mig om.

Och när man kommer hem från en resa behöver man nästan en vecka semester hemma - bara för att komma igång, igång och ifatt..

Men nej så funkar det ju inte, det vet vi ju alla.

Men bra hade det varit.

Väldigt bra.

Men sängen ja.

Så skön så jag drömmer mig tillbaka nu när jag inte alls har tid att sova mer.

Är det något som är viktigt för oss och våra kroppar egentligen så är det faktiskt sängen.

Och jag älskar min.

Har ett kundmöte idag.

En tjej som vill inreda sin lägenhet lite gypsy, boho-chic.

Och vem går inte igång på det om inte jag?!?

Skulle själv vilja göra om hela mitt hus till ett gypsy-hus, med snäckor, drömfångare och svala tunna tyger.

Men nej jag får hejda mig.

Ibland i alla fall, och får nöja mig med att hjälpa kunderna istället.

Hon startar hela grunden med en snygg kontinentalsäng i slitet vintage-tyg och så utgår vi från den.

Korgar, Sabanaplädar och mycket annat ska vi fixa och trixa med. 

Och oj så fint det kommer bli.

Själv får jag nöja mig med lite Gypsy-water och en boho-kjol.

Det är inte fy skam det heller faktiskt.

Inte alls.

Som en dimma

Det hände något med vädret.

Det som igår var solsken och glada fågelkvitter är idag som en tung dimma och hela staden andas tungt.

Jag skyndar mig innan det tar över helt.

Mörkret som liksom kryper sig in redan innan det hunnit bli ljust.

Skyndar mig att fota några av de nya smyckena från Pipols Bazaar som nu vackert gjort sig en plats i butiken.

Och visst syns det redan, att de är som tillverkade för att resa till södra Florida och strassa runt på en fin restaurang som serverar de grymmaste mojitos du kan föreställa dig.

Visst syns det?

Jag tror i alla fall att det är precis det de ska få göra.

Följa med mig till Florida och lite sol och drinkar.

De är i alla fall på tok för glammiga för detta väder.

Men i morgon.

Då kanske den tunga dimman skingrat sig igen och solen skiner.

Man vet aldrig.

Men hoppas det gör jag.

Ha en fin Onsdag.

ärligt och från hjärtat

Det händer så lätt.

Att man tror något och försöker ansluta till det.

Det händer så lätt att det enda sättet att känna gemenskap är att göra något man inte vill.

Man inte står för.

Det är inte så längre.

Jag står för mig själv nu.

Jag sa till och ifrån  en gång för några år sedan.

Sa till och ifrån och fick ögonen på mig.

Men det gör inget,

När man gått vilse är det så skönt att hitta hem igen.

Hitta hem till den man alltid skulle vara.

Och de där ögonen man har på sig skingras sakta, de tar slut och man kan andas ut.

På riktigt.

Jag svarar på ett mail med för många frågor och jag ger svar de inte vill höra.

Men en fråga som ställs får ett svar.

Ett ärligt svar, och nu för tiden, nu när jag inte längre bryr mig om vad de andra tycker och tänker så svarar jag.

Ärligt och från hjärtat.

Jag packar order efter order på jobbet och skriver små ord på lappar i vissa paket,

för jag vet att ni uppskattar dem.

För jag bara vet.

Dottern köper nya kläder och jag börjar förstå, att hon är mitt i det där.

Frågorna.

Tonåren liksom.

Nya jeans och en lagom loose-fit tröja.

Mamman är kanske mer nöjd än dottern.

Älskar klädstil när det är snyggt och simpelt.

Simpelt och snyggt.

Och när hon sen frågar mig de där frågorna om livet -tar jag ett djupt andetag och tänker efter först. 

Tänker noga.

Och sen svarar jag så bra jag kan, svarar ärligt och från hjärtat.

Som jag lärt mig är det bästa svar man kan ge.

Bästa.

Ulf Lundell och jag

Jag kör och köper bröd med yngste sonen innan alla andra vaknar.

Vi pratar om snö som kanske kommer, om flickor som retas fast de gillar en och om filmer vi sett.

Han är snart 9 år gammal och lär mig så mycket varje dag.

Hela tiden.

Vi ska baka idag.

Baka, bada hundar och pynta granen.

Det är mycket nu.

Och när jag på jobbet spelar julmusik om och om igen gör jag något helt annat här hemma.

Jag har Ulf Lundell på inne på kontoret och högt högt spelar jag hans nya låt " 63 i November" och jag gillar den.

"Du har alla dagar kvar som jag hade en gång,

Jag var så slösaktigt rik då.

Jag sprätte bort mina år som om jag hade hur många som helst,

 Jag var en vild ung man som höll hov med min publik då"

Ja vi måste tänka oss för ändå, på vad vi gör och hur vi spenderar tiden. Han får mig att tänka.

Jag har färgat håret igen.

För att helt och hållet prata om något annat.

Hårbotten fick en mörkt brunröd nyans igen.

Och jag tror jag gillar det.

Ja det gör jag.

Ljuset är precis lika dåligt att fotografera i som jag sagt förut, och jo jag ska anstränga mig lite mer snart.

Snart, snart.

Men så länge får ni nöja er med lite ombrehår, en gammal blus som fortfarande är en favorit, ett grumligt ljus och en supersnygg mobilväska.

Japp det får ni nöja er med idag, för nu ska jag baka.

Baka och sjunga med till Ulf Lundell.

-"Jag stannar här sa hon, jag tar hand om dig när du blir gammal.

Det är sånt man säger, och menar det oxå kanske.. när man har en dröm ihop som man försöker famna"

Ha en fin Söndag!

Advent

Ja hjälp vad tiden springer iväg.

Jag hinner inte alls med just nu men snart är det dags att varva ner.

Snart är det dags att dricka glögg, äta pepparkakor och bara ta det lugnt.

Snart.

En fest skulle jag vilja hinna med bara.

En julfest att klä upp sig på.

Dra på sig den lilla svarta och detta armband.

Det vill jag hinna med.

Och jag gillade denna enkla klänning , eller den här:

med låga skor och mitt armband hade den varit snygg tror jag.

Vad tror ni?

Den finns här.

Eller denna, ja denna blir det.

Klick klick sa det.

Nu vill jag bara bli bjuden på den där festen med...

Vad har ni för er idag?

Bara en liten ynka dag mellan advent och nu.

En liten ynka dag.

Vem är du lik?

Jag fick ju frågan för ett tag sedan.

Om jag var lik någon av mina föräldrar.

Jag svarade snabbt nej.

Jag umgås inte med någon av dem.

Och jag vet att det är jobbigt att bara läsa sånt.

Kroppen reagerar på något konstigt sätt, men så är det.

Och det är ingen fara.

En av dem känner jag inte alls-

 kanske honom jag är mest lik utseende mässigt.

kanske.

Jag har för mycket vatten som runnit under mina broar.

Surt vatten.

Vatten förorenat så pass mycket att jag valde att flytta bort från de där broarna.

Långt bort.

Och en fin vän frågar hur det är då.

Hur jag mår.

Men jag mår bra.

Det är ett val jag gjort för mig.

Ett val, inget straff eller offring.

Jag har valt detta 

för mig.

Jag vill inte ha drama i livet mer.

Inte av den negativa varianten i alla fall.

Mitt drama berodde aldrig på mig -

lärde jag mig när åren passerade.

Och då valde jag detta.

Jag valde mig.

Mig, mina barn,min familj och mitt liv.

För jag gör allt för mig, mina barn och mitt liv.

Allt.

En syster som står mig nära skickar långa sms och frågar hur jag gör.

Jag bara gört säger jag.

För att jag vill och jag mår bra nu.

Mår bra av att inte vara med i tävlingen ingen jävel kan vinna.

Och så skriver jag att jag vet att hon snart är där.

Att hon snart klivit av-bort från tävlingar ingen kan vinna och bort från drama skapat av andra.

Snart säger jag till henne.

Och skickar ett hjärta.

Jag mår mycket bättre nu.

Mycket.

Jag kommer aldrig ändra någon annan.

de andra får vara dem de är och så är jag det jag är bäst på.

Jag.

 ♥

Och ser ni.

Jag är mörkare med.

Ombre håret kom tillbaka med hösten som är som sommar.

Och jag gillart.

Massor.

Nu tar vi en Söndag med sol.

Sol, jobb och kanske Kivik.

det ni.