Stressad

Det är ju inte något jag vill vara.

Inte något jag förstår att jag är heller för den delen.

Men jag vet det ändå.

Jag är stressad.

Över allt och ingenting.

På händerna står det små ord som skall påminna mig.

Ring den.

Beställ det.

Tvätta då.

Bonden klipper av det vackra guldet på fältet när jag går med hundarna.

Sommaren viskar om att den skall ta slut men jag tror den inte.

Vill inte.

Jag klär mig i svart när de säger att regnet skall komma.

Svart med röda naglar,

Det blir en dagens och jag tänker att jag skall andas.

Djupa andetag som får mig att lugna mig.

På riktigt.

Djupa andetag.

Det är så mycket som skall fixas innan min semester.

Beställas, ställas iordning, skrivas och inhandlas.

Massor.

Men snart.

Snart tar jag semester med havsbrus och pool-plask, skratt hög musik och för mycket av det goda.

Snart.

Bara andas djupa andetag säger jag till mig själv.

Eller som dottern säger - YOLO,för vad gör väl det om 100 år.

Och ja, vad gör väl det.

Snart.

Snart semester.

En magisk sådan.