Den kom till slut.
Den där soffan som bara skall vara på prov.
Den jag ska känna efter med.
Den som är kantigare än den förra och med linnetyg.
Den.
Så nu står den där.
Eller dem.
Jag har ju 2.
Och vi känner efter.
Känner in.
Tillsammans med mjuka dunkuddar,
saltlyktor, träfat och vitmålade horn.
Där står de och känns in ett tag.
Än så länge gillar jag dem.
Men den där drömmen om den där ännu kantigare och kritvita soffan hänger kvar, det är ju bara det där med att vara gift, att vara två och inte ha samma åsikt.
Det är ju bara det.
Så jag kokar 7 ägg till familjen innan de vaknar och dricker mina 2 koppar kaffe.
Sen sitter jag en liten stund där i soffan och känner efter.
Ett vitt tyg kan man ju alltid få en sömmerska att sy upp, ett tvättbart sådant.
Eller hur?
Soffan ser riktigt mysig och härlig ut, men den måste ju kännas rätt också. Det är en stor investeringen som man inte byter ut om ett år för att man har tröttnat.
SvaraRaderaKram Helén