Typiskt mig tänker jag.
Att omedvetet smitta av mig på honom.
Sonen i mitten.
Han drabbas av mig lite då och då.
Utan att jag menat det så och utan att han själv riktigt förstått det.
Jag vill måla mitt rum med kalkfärg säger han.
Grå, men inte så mörkt grå som tv-rummet.
Mindre grå.
Lite stenhus och industri.
Jo men det är sant han säger så.
Förstå liksom.
Lite kalkstenshus och industri.
Han är 12 år.
Jag kan inte låta bli att le och krama honom så pass att vi nästan båda två tappar balansen.
Noel.
Noel.
Jag sa att det var en plan vi måste ta tag i.
Men inte nu.
Jag måste köpa färg och vi måste maskera, spackla, ja ni vet.
När jag kom hem från jobbet på Fredagen hade han gjort allt.
Ja allt.
Han hade vackert tejpat fast pappen på golvet, noga maskerat alla kanter och tak.
Han hade spacklat, jo men på riktigt - spacklat.
Han hade spacklat, jo men på riktigt - spacklat.
Jag var ju tvungen att köra och köpa färg direkt.
Det barnet alltså, han är så lik mig på så många sätt och så lik sin pappa på andra.
Så ja nu har båda sönerna kalkstens-rum.
(yngste sonen var snabb på att haka på här)
Jag valde inte Kalklitr här utan testade en ny.
(yngste sonen var snabb på att haka på här)
Jag valde inte Kalklitr här utan testade en ny.
Pure & Original - blev precis som vi ville.
Magiskt svalt, men varmt och matt, matt, matt.
Magiskt svalt, men varmt och matt, matt, matt.
Den ena ska in med trämöbler och den andra ska ha industriellt säger han.
Ja så jag fortsätter förvånas på det mest magiska vis, letar skrivbord till den industriella stilen och kramar honom hårt.
Kreativa underbara barn.