Jag försöker lyssna på mig

Jag tar långa löparrundor och solen skiner.

Jag hinner tänka.

Andas.

Sortera.

Det finns så mycket som bara är med mig.

Bara är som det alltid varit men inte på riktigt.

Och jag har lovat mig själv att ta tag i det på riktigt.

Att ta tag i mig.

Så jag springer långa rundor och tänker.

 det torra gruset rasslar under skorna och solen skiner från klarblå himmel jag tänker.

Varför gör du så? Varför är du där?

Varför har du alltid varit sån?

Och där i mina steg på gruset kommer den igen.

Känslan av styrkan jag ändå besitter.

Och även sorgen för mitt yngre jag som hade så fel.

Jag bestämmer mig för att bryta mönster jag aldrig ville ha.

Bestämmer mig.

Ni vet sådär på riktigt så man nästan måste stanna, le lite och se sig omkring om det märks.

Så bestämmer jag mig.

Jag var så elak mot mig själv när jag var yngre, jag letade aldrig riktigt fram den jag egentligen var och jag lyssnade för mycket på andra.

Vad de sa att jag var och hur de gjorde.

Och trots att det är 100 år sedan nu - känner jag att det är det som sitter kvar.

Det är liksom rotat i mitt själsliga muskelminne och jag bestämmer mig för att radera.

Och när jag kommer hem från min runda skickar jag långa sms till mannen och barnen.

Bara förtydligar att det är dem.

Dem som betyder mest för mig alla dagar - alltid.

Livet.

Jag springer i takt med vinden

Jag sover.

Äntligen.

Hela natten med drömmar som är svåra att tyda.

Jag vaknar av ett avlägset skratt som tillhör mig och kan inte somna om.

Klockan är 6 på morgonen, det är Lördag.

Jag dricker mitt kaffe med terass-dörren öppen och känner på vinden att det är dags.

Dags att springa med vinden ute vid fälten jag känner så väl.

Jag springer utan tvivel eller frågor.

Springer med öppet hjärta och klara svar.

Springer med vinden - och när jag stannar utanför dörren igen känner jag det.

Lugnet som inte kan komma med något annat än träning.

Lugnet och det där glada pirret.

Som vår.

Inuti.

Och efter frukost och hundpromenaden låtsas jag att solen skiner trots att den är långt bakom molnen.

Jag låtsas att vinden doftar Syrén och himlen är blå.

Låtsas att våren är lika mycket här utanpå som där inuti.

Lördag i Mars.

Helt plötsligt.

När jag väntar på sopade gator & torg

Den fortsätter spira i mig.

Känslan av vår.

Och trots att jag inte sovit på 2 nätter så är den kvar.

Lusten.

Längtan.

Och jag sitter på nätet när alla andra sover och beställer ett par knallblå Stan Smith

Och så passar jag på att visa er hur jag vill klä mig en Fredag på jobbet.

Köpte slitna ljusa jeans på Hm för nån vecka sen och de skall luftas.

Typ idag.

(jo de har redan luftas lite i Lördags men ändå)

Och matchas med smycken och scarf från Lakewoodliving.se

Och sen.

På kvällen så stylar jag bara om till detta.

Och sätter mig på en solvarm uteservering med vänner och ett iskallt glas rosé.

Lite så.

Lite så längtar och väntar jag idag.

En mulen Torsdag i Mars.

(smycken, väska och scarf - Lakewoodliving.se )

Klackarna måste vara högre bara.

Jag har liksom fått någon ny uppväckt kärlek till höga klackar.

Men nu.

Jobb.

I jeans och collegetröja.

Klackarna och blusen får vänta.

Lite till.

Rent hus & solsken

Jag gör allt på samma gång.

Så som jag alltid gör när det händer saker.

Jag städar huset, tvättar, bygger hemsidan, fotograferar, bokar flygresor och mailar 100 och en till.

Så som jag alltid gör när det händer saker.

Hela tiden och ständigt övervakad av den där lille herren.

Är det någon som älskar mig mer än vad man egentligen kan så är det han.

Charlie.

Han som följer mig var jag än går om det så är över leriga fält eller i en alldeles för trång fåtölj.

Så ja nu är huset städat.

Solen kikar in lite varstans och i huvudet planerar jag en outfit för en festlig kväll.

Och nu åter till den där webshopen.. oooo som jag hoppas den blir bra.

Ha den finaste av Onsdagar.

Florida

Ja det är Februari.

Det droppar från mitt tak.

Himlen är lagom grå nästan inte  någon färg alls.

Det är februari och jag letar efter resor.

Igen.

Förra året gjorde jag och min syster en resa till Florida.

Tillsammans.

Och ni kan tro jag vill göra den igen.

Måste nog säga att det var en av de allra, allra bästa resorna ever.

Vi bara var.

Gick promenader, låg vid poolen, körde runt och såg på saker vi ville se.

Shoppade, käkade gott och bara njöt.

Så ja det är Februari och jag vill resa till Florida med en syster.

Eller så kan våren bara se till att komma nu.

Brustna knoppar, blå himmel, torr asfalt.

Mm... jag är en sol-romantiker. 

Har alltid varit.

Ha en fin Lördag.

Fars dag.

Ni vet när Ronja rövardotters pappa rider genom skogen och skriker..

-jag har inget barn, jag har inget barn..

Så är det lite.

Jag har ingen far.

Jo jag vet, någon finns ju någonstans men har aldrig varit närvarande och jag har aldrig känt honom.

Någonsin.

Så jag firar idag barnens far,

min skäggiga, älskade man.

Egentligen firade vi honom igår faktiskt.

Med restaurangbesök i Höganäs för idag hinner vi inte.

Idag ska jag jobba och han vara på en gocartbana hela dagen.

Men vi hann ju ändå.

En dag innan bara.

Funkar ju det med.

Så idag innan vi alla måste köra till jobb och motorbanan så tänder jag en brasa och dukar fin frukost.

Och innan de andra vaknar hinner jag dricka första koppen ensam.

med ett trevligt magasin och tystnaden.

Fars dag idag och jag njuter.

Hoppas ni firar alla pappor ordentligt och njuter av denna Söndag.

Kram

Vardagsrum och fotoväggar

Det blir liksom Måndag innan man hinner förstå.

Det regnar inte tänker jag när jag tassar upp över stengolvet.

Inget regn, så jag tar nog den där långpromenaden i dag.

men först startar jag upp kroppen med det godaste jag vet.

hemmagjord granola och filmjölk.

Och så smyger jag runt med en kamera och fotar lite snabbt.

För att ha något att visa idag,

så vad sägs om en fiolfikus och en rostig lanterna?

Jag älskar dem båda.

Och honom med.

Al Pacino.

Vem kan låta bli att förälskas i en man som han?

Inte jag.

Så startar jag min Måndag idag.

och nu, nu när kaffet blivit kallt tar jag den där långpromenaden.

Sen ses jag bädda om i sängar på jobbet.

Hoppas ni kommer förbi.

kram

Åhus

Vi umgås.

Massor,

Hela tiden.

Tvingar med 8 barn till stranden.

Tvingar.

För de tror först att de inte vill.

Men sen är alla precis lika nöjda.

Lika glada.

Vädret var med oss.

Solen kikade fram och vinden höll sig borta.

Havet låg stilla och i hjärtat var det varmt.

Grill, hav, familj.

Kan kanske inte blir bättre än så en Torsdag i Oktobers sista andetag.

Inte bättre än så.

Allt det där jag aldrig var

Jag säger det till henne.

Att jag är en annan nu.

Att jag var en annan då.

Men visste inte hur.

Så när vi sitter där runt hennes matbord med värmen inuti och regnet fallande utanför säger jag det igen.

Att allt det där jag aldrig var, det var det jag ville bli.

Det är det jag försöker vara.

Idag.

Hon är precis som som jag men en annan variant.

Ibland vet jag redan vad hon kommer tänka sen.

Sen när molnet skingrat sig och hjärtat landat.

Jag vet att hon lite efter min takt kommer fram till det jag kommit fram till innan.

Och jag vet att hon en dag kommer förstå mig mer än någon annan.

Så jag väntar.

Väntar och förklarar att det där var aldrig jag.

Aldrig något som jag skulle va.

Vi kör tillsammans de 55 milen ner till mig,

En syster och jag och en bil full med barn.

Hennes yngsta är förälskad i min äldsta.

Vi ler och skrattar om vartannat.

Det här blir ett bra höstlov det vet vi.

Så nu är jag hemma igen,

I mitt hus, det jag ritat och vi byggt.

Jag känner till varje litet hörn, vet exakt var en strumpa kan gömma sig eller var hundarnas leksaker har en tendens att glömmas bort.

Idag ska jag jobba igen,

jag har saknat det.

Jobbet, butiken, kunderna.

Jag ska packa nya skärbrädor och skicka till er och så ska jag bygga om.

Oj ja jag ska bygga om.

För snart, snart ska julen in i butiken.

Jag hör det viskas om att vissa redan är klara.

Klara med att pynta jul, så jag är knappast först.

knappast.

Jag planerar för helg

I huvudet.

Och i hjärtat.

Där planerar jag för att sätta mig i en bild med vacker musik, tre rufsiga barn och något matstopp på vägen.

Det planerar jag där.

I huvudet.

Och i hjärtat.

Men i verkligheten.

Där kanske inte det fungerar lika bra som i huvudet.

Som i hjärtat.

Nej för i verkligheten måste jag jobba, mannen leverera sängar och ja tiden finns liksom inte riktigt kvar då.

Till att köra tre barn och mig upp till ett litet rött hus på landet där min syster bor.

Till ett litet rött hus med vita knutar ca 50 mil härifrån.

Men längtan finns där.

Här.

I huvudet och i hjärtat.

Längtan efter en syster, tre barn som tillhör henne och den där luften de har där på landet.

Längtan finns här.

Så jag städade huset extra noga idag.

Tvättade undan all tvätt.

För man vet ju aldrig,

Kanske det impulsiva vinner över mig.

Kanske.

För man vet ju aldrig.

#orkaoktober

Jag var ju inte den mest hälsosamma i somras.

Jo jag åt ok och jag tränade ju som vanligt, men jag åt liiite mer gott och drack en herrans massa fler glas med vin än jag kanske skulle klassa som hälsosamt.

Så från och med idag - så har jag en hel månad på mig att starta om.

Göra om och göra rätt.

Hoppas du hakar på!

Jag byter snacks och vin mot gröna drinkar och omeletter istället.

I alla fall 6 dagar i veckan.

Det är ett helt gäng med tjejer (och lite killar) som är med och kör med mig på Instagram under taggen #orkaoktober in och kika vettja!

Idag ska jag starta med gym.

Axlar står på schemat och i eftermiddag ska jag visa en GRYM övning för rumpa och lår.

Hå hå jaja.

För nu kommer hösten.

Och tiden, ja den går ju hur vi än gör så vi kan lika gärna använda den.

Vi tackar oss nog när den här månaden har gått.

Eller?