Spring 2016

Det kanske fortfarande är kallt, och kanske snön till och med faller.

Men jag tänker vår.

Hela tiden faktiskt.

Som nyheter till butiken, en och annan solig dag på stan, som nya kuddar i soffan och en springtur i skogen.

Så tänker jag.

Och just de där nyheterna i butiken - de är lite svåra att motstå ibland.

Som en svan i mässing - en sån måste man ju ha.

Eller hur?

Och den nya takkronan.

Den påminner väldigt mycket om den som tidigare kom från Olsson & jensen och som liksom trånades efter från var och varannat hus i Sverige.

Den har kommit i litet nytt utförande, med metallram - men med precis lika vackert sken och utseende.

Vår.

Jag tänker vår.

Precis hela tiden.

Torr asfalt och fågelsång.

Ni vet känslan...

Tisdag med täta moln

Jag dricker kaffe som blivit kallt.

Jag står med svala ben i trädgården och ser på när hundarna jagar varandra runt runt på gräsmattan.

det känns inte som vår.

Jag fotar lite keramik och dricker ännu mer kaffe som kallnat.

Jag fantiserar om stekande sol och ett hus vid havet.

Bara för att en tjej skickat en länk på en villa som skall säljas i ett land där solen skiner.

Du kanske kan styla detta hus skriver hon.

Om jag kan.

Ja tack svarar jag och kanske jag får till en styling i ett land där solen skiner mer.

Sen sitter jag i soffan under det quiltade täcket som passar perfekt just där i min linnesoffa.

Jag sitter där tills jag hör barnens ljud.

Toalettskåp som öppnas, duschar som rinner och små fötter som går över stengolvet.

Det är Tisdag med täta moln och jag ska jobba.

Vad gör ni?

Solen är bakom molnen

Jag åker längs slingriga vägar där Mio min Mio en gång spelades in.

Vackert.

Vackert på ett magiskt vis faktiskt och jag är ok med hösten ett tag.

Ett litet tag.

Jag pratar massor och helt osammanhängande med en man som tillhör mig.

Han hör säkert bara hälften men det är ok det med.

Det är Onsdag och musiken som spelar i bilen är bland det vackraste jag vet just nu.

Jag planerar att inte städa och inte heller tvätta på hela dagen.

Jag tänker bara vara.

Jag får ett sms och ler, hon vet vad jag behöver när hösten är här och jag planerar att köra längre en dag.

En dag då jag får ledigt från det här vi gör varje dag.

Planerar att sitta i en soffa med en son som tillhör henne i mitt knä.

Planerar att kanske sminka upp mig och bege mig in till en pub i en by jag en gång bodde i.

En dag då jag får ledigt från det jag gör varje dag.

När musiken spelar igen på vägen hem tänker jag.

Kan man göra vad man vill när man vill?

Hur man vill?

Sen höjer jag bara volymen och sjunger med.

Utanför bilrutan far fälten förbi i brunt och orange.

En häst bland kullarna och ett regn som ligger som ett täcke ovanför.

Och när sången spelar ut bestämmer jag mig.

Att ja det kan man.

Man kan göra vad man vill, hur man vill, när man vill.

Bara man vet vad man vill.

Så det så.

Pirret i magen, och ett vardagsrum.

Jag vaknar med det.

Det finns där redan när jag häller upp kaffet och när jag springer min runda i skogen. (#orkaoktober)

Pirret i magen.

Det kommer med hösten det med.

Pirret.

Längtan efter något jag inte vet vad det är.

Hösten är konstig för mig.

Solen tittar in under dagen.

Som att säga hej, det är ok.

Ändå.

Jag lämnar färdigt förslag och inköpslista till en kund.

Hon tackar ja och är lika nöjd som jag är.

Ett vardagsrum har tagit form och hon har fått mer av det jag har där i mitt tv-rum.

Mer jordiga toner, mer liv.

Även hennes vardagsrum kommer nu prydas  av ett Weston soffbord med
tågvagns-look.

Ett stort fat i slitet trä och en texas-longhorn.

De där Texas hornen föresten, vill du ha ett så boka nu för att få det i December. 

Listan är lång.

Och på tal om listor.

Den där lampan.

Lampan från Olsson & Jensen.

Den som är så där magiskt vacker.

Den är precis lika poppis som de där texas hornen.

Kanske mer.

Listan för de första lamporna som kommer nu i Oktober är redan full.

Men nästa sändning kommer i mitten på November och där finns fortfarande lite plats att hugga en på.

En lampa som lyser upp våra höstar.

Lyser upp dem på ett magiskt sätt.

Så kunden med det här vardagrummet idag.

Hon får vänta.

Lampan kommer till henne i November.

Men den rostiga lyktan kommer pryda hennes vardagsrum redan till helgen,

Det ni.

Det är magiskt det med faktiskt.

Pirret i magen?

Ja jag vet inte vad det beror på.

Vad tror ni?

Jag drar till Malmö

Jag hinner städa och måla klart den där pergolan i trädgården.

Promenera hundar och fota en soffa.

Det hinner jag.

Innan jag ska köra till Malmö på lite trevligheter.

Så nu ska jag sortera ihop lite saker, packa med mig kameran och hämta upp en dotter i skolan.

Sen blir det Malmö.

Malmö och solsken, låter som en underbar Tisdag tycker jag.

Och innan jag kör fyller jag på med typ det godaste jag vet.

Fil och flingor.

Hade kunnat levt på det.

Fil, flingor och kaffe.

Alla dagar.

Om du bara visste då

Jag är lite som före och efter.

En bild då och sen.

Helt utan förvarning kommer en fråga jag inte var beredd på.

Och svaret stannar i min bröstkorg.

Jag tränar hårdare idag än igår och jag tror mannen bredvid mig på gymet ser det på mig - 

Att jag är lite som före och efter i en och samma bild.

Jag gråter och ler på samma gång i bilen sen.

Att lova för mycket är som att inte lova nåt alls.

Jag andas ett djupt andetag, ett sånt som når ända in.

Ett sånt andetag som letar sig igenom hela min kropp.

Som lenar och svalkar och värmer. På samma gång.

Någonstans här på vägen skedde detta.

Jag blev jag.

Före blev efter.

Och nu känns ingenting som det var på riktigt.

Det fanns ju aldrig något att va rädd för.

Nu känns ingenting som det var på riktigt då.

Och även om jag kan känna att det saknas mig.

Så är det rätt.

Min efterbild är här nu.

Den som inte ännu skett då.

Om du bara visste.

En ny soffa

Den kom till slut.

Den där soffan som bara skall vara på prov.

Den jag ska känna efter med.

Den som är kantigare än den förra och med linnetyg.

Den.

Så nu står den där.

Eller dem.

Jag har ju 2.

Och vi känner efter.

Känner in.

Tillsammans med mjuka dunkuddar, 

saltlyktor, träfat och vitmålade horn.

Där står de och känns in ett tag.

Än så länge gillar jag dem.

Men den där drömmen om den där ännu kantigare och kritvita soffan hänger kvar, det är ju bara det där med att vara gift, att vara två och inte ha samma åsikt.

Det är ju bara det.

Så jag kokar 7 ägg till familjen innan de vaknar och dricker mina 2 koppar kaffe.

Sen sitter jag en liten stund där i soffan och känner efter.

Ett vitt tyg kan man ju alltid få en sömmerska att sy upp, ett tvättbart sådant.

Eller hur?

Denim and dreams

När klockan egentligen är för mycket för att fråga min syster om råd.

Gör jag det ändå.

Jag har så många ord.

svar på frågor som aldrig ställts.

Säg det bara om du vill säger hon.

Om DU vill.

Och så är jag tyst igen.

Om JAG vill var det.

Mitt hår ser ut som drömmarna känns där inuti.

Rufsigt och snurrigt men varmt och lagom solkysst.

Ändå.

Jag somnade med vått hår och vaknade med ett halvt fågelbo men lät det vara så.

En hel Torsdag fick håret vara vad det ville och hjärtat drömma så stort det bara kan.

För det var vad jag ville.

Och nu är sofforna borta.

Två stora soffor lämnar många kuddar kvar på hög i mitt vardagsrum.

Och nej jag vet inte säkert.

Inte säkert på vad det blir.

Någon viskade om en dyr italiensk sak men jag vet inte.

Vet inte alls.

Och det är ok.

Med denim drömmar fungerar det mesta ändå.

det mesta.

Olsson & Jensen lampan är på plats!

Den kom för nån dag sedan.

Lampan som liksom fått mig att på riktigt kunna säga att jo.

Jo man kan ha en kärlek för saker.

För vackra ting.

Som denna.

Jag fick mannen att klättra våra 4 meter upp och hänga upp den åt mig.

Och där hänger den nu och är så vacker att det inte behövs några ord.

inga ord.

75 cm kärlek som tronar sig i vårt vardagsrum.

Tillsammans med texas longhorn skallar och vackra urnor så är det kanske snart precis så som jag vill ha det.

Och den där lampan.

Ja den gjorde sitt till.

Gjorde rummet ännu mer fyllt till bredden.

Till bredden av kärlek.

Efter att lampan var på plats firade vi.

Kanske mest jag.

Men ändå.

Jag firade.

Med kanske det godaste jag vet just nu.

Yollibox i kokossmak!!!

Jag vet, kokos.

Så om man undrar hur den här Söndagen blev.

Så blev den magisk enligt mig.

Magisk.