Om du bara visste då

Jag är lite som före och efter.

En bild då och sen.

Helt utan förvarning kommer en fråga jag inte var beredd på.

Och svaret stannar i min bröstkorg.

Jag tränar hårdare idag än igår och jag tror mannen bredvid mig på gymet ser det på mig - 

Att jag är lite som före och efter i en och samma bild.

Jag gråter och ler på samma gång i bilen sen.

Att lova för mycket är som att inte lova nåt alls.

Jag andas ett djupt andetag, ett sånt som når ända in.

Ett sånt andetag som letar sig igenom hela min kropp.

Som lenar och svalkar och värmer. På samma gång.

Någonstans här på vägen skedde detta.

Jag blev jag.

Före blev efter.

Och nu känns ingenting som det var på riktigt.

Det fanns ju aldrig något att va rädd för.

Nu känns ingenting som det var på riktigt då.

Och även om jag kan känna att det saknas mig.

Så är det rätt.

Min efterbild är här nu.

Den som inte ännu skett då.

Om du bara visste.