Ett jag i en annan stad

Jag landar hemma till slut.

I ett hus som känns som jag.

Jag landar hemma bland rutiner och hundar, barn och smutstvätt.

Hemma.

Och när jag lägger mig på kvällen i den där sängen som tillhör min kropp somnar jag omedelbart.

Hemma.

En hel vecka i en storstad gör något med mig.

Får en annan puls att slå.

Som att minnas ett annat jag med en helt annan ton och en accent jag nästan glömt bort.

Jag skrattar högt med nya vänner som känns som de funnits här för alltid.

Skrattar högt och på kvällen får minnena av det skrattet nästan en tår att falla.

Vänner va.

Med ett jag som nästan glömts bort.

Och jag är laddad nu.

För en höst.

För att måla om ett sovrum och plantera nya växter.

jag är laddad nu.

Så jäkla laddad.

Stockholm

Det är Måndag - en varm sådan, i en stad som heter Sveriges huvudstad.

Jag befinner mig i Stockholm.

Jag stannar en hel vecka, det skall köpas in nyheter till butiken på Formex som startar på Onsdag.

Innan det skall en massa annat hinnas med såklart.

Som att fika med vänner, shoppa lite, träna och eventuellt hinna med några möten.

hoppas hitta massor av vackra nyheter som vi ska få njuta av i höst och vinter.

Vad tror ni om trenderna inför hösten?

Jag tror det blir trä,  vackra tyger och kanske en och annan guldsak.

Eller vad säger ni?

Mitt rätta jag

Ibland sitter vi bara där.

Jag med mitt rätta jag.

Det är sommaren som är på plats då.

När mitt rätta jag tar vid.

Som en gammal väninna jag saknat så hjärtat gjort ont.

Så kommer hon tillbaka om sommaren.

När kylan släppt sitt grepp och solen kysst hennes hud.

Då kommer hon tillbaka.

Hon är alltid glad och pigg och ser på livet och sakerna som hör till i ett helt annat ljus.

I en helt annan vinkel.

Det är som om mitt blod rullar andra stigar och hjärtat slår fler fladdrande slag.

Mitt jag mitt i sommaren.

När jag vaknar först av alla i ett stort svart hus på en gata full med samma sak, möter jag hennes blick i spegeln utanför sovrummet.

Jag ler.

Hon ler tillbaka.

Mitt rätta jag är här.

Spring 2016

Det kanske fortfarande är kallt, och kanske snön till och med faller.

Men jag tänker vår.

Hela tiden faktiskt.

Som nyheter till butiken, en och annan solig dag på stan, som nya kuddar i soffan och en springtur i skogen.

Så tänker jag.

Och just de där nyheterna i butiken - de är lite svåra att motstå ibland.

Som en svan i mässing - en sån måste man ju ha.

Eller hur?

Och den nya takkronan.

Den påminner väldigt mycket om den som tidigare kom från Olsson & jensen och som liksom trånades efter från var och varannat hus i Sverige.

Den har kommit i litet nytt utförande, med metallram - men med precis lika vackert sken och utseende.

Vår.

Jag tänker vår.

Precis hela tiden.

Torr asfalt och fågelsång.

Ni vet känslan...

Solskens Söndag

Vi körde till havet.

Innan molnen drog in.

Sen körde vi hem igen.

Efter solen försiktigt värmt upp mig inifrån och ut.

Hem till det stora svarta huset sm egentligen behövde städas lite.

Men jag struntade i att städa.

Körde till gymet och mannen storhandlade.

En Söndag med strålande sol och ledighet.

Kan nog vara bland det bästa.

Bästa.

Jag tog med hundarna på en långpromenad och vi grillade i trädgården.

Och passade på att inviga de nya vinglasen med guldkant.

Så vackra så det blir fest alltid.

Alltså livet och sommar liksom.

Helt galet hur bra det är.

Sen jobbade jag.

Lite bara.

Fotade lite nya vackra ting som ramlat in i butiken.

Som elefanten här.

Hur fin som helst ju.

Efter det var vi bara.

I en soffa. Tillsammans.

Barnen sov och han och jag bara var.

Kan vara den bästa Söndagen på länge.

Väldigt länge.

Sjukstuga och smoothie

Jag jobbar så mycket jag hinner innan någon annan är vaken.

Jag packar paket på jobbet så snabbt att jag knappt förstår det själv.

Jösses vad många som shoppat när jag var i Italien.

Snabbt jobbar jag.

För att hinna hem igen.

Till en 10-åring med skyhög feber.

En 10-åring som ligger med duntäcke i soffan och ser på Harry Potter.

Så mellan jobb och tvätt och lite städ.

Så serverar jag smoothie till en varm pojke i soffan.

Och sen fortsätter jag så.

Med att jobba, tvätta fönster, tvätta lite till och pussa tioårings panna.

Sommarmorgon i min trädgård

Den var där när jag vaknade.
Sommaren.

Låg som ett lager kärlek över hela min trädgård och fick poolen att glittra lite extra.

Sommaren.

Så jag väckte barnen och sa som det var.

Det är sommar idag ni måste upp.

Jag själv ska jobba hela dagen så jag ligger inte vid poolen och dricker iskallt mynta-vatten idag.

Men ändå.

Sommaren är här och hela trädgården ser ut som kärlek.

Bara det liksom.

Bygga hus i Åhus

Det är väl ändå en dröm.

Att få bygga sitt hus mellan tallarna,
inte alls långt från havets brus.

Att få bygga det som man själv tänkt inuti huvudet 

 och sedan få det där huset att stå där.

Att på riktigt kliva in i hallen
den du själv varit med att skapa på papper.
På riktigt.

Ja alltså det är väl ändå en dröm.

Jag har ju i uppgift just nu att styla ett av visningshusen för Willa Nordic.

Så det är bland tallar och högt gräs jag befinner mig dessa dagar.

I ett hus som är någons blivande drömhus.

Idag måste jag komma ihåg att ta med hammaren och spik, lite tejp och lite sax och så.. så att det på riktigt kan bli färdigt.

Sängen är bäddad nere i "vuxna sovrummet" och självklart med den lyxigaste kontinetalsängen vi har.

Lakewood Key West Luxury

Och självklart fylld med mängder av skrynkliga linnesängkläder, fluffiga duntäcken och plädar med vackra slitna fransar.

Självklart kommer ni få se mer helhetsbilder när jag är fullständigt färdig, självklart.

Men idag bjuder jag på detta.

Som en vacker liten korg , en vacker handtvål i ett vackert badrum i ett vackert hus mellan vackra tallar.

Lite så.

Det visar jag idag.

Och idag ska jag färdigställa kök och matrum, två barnrum och ett kontor.

Ni ska få se jag lovar.

Snart.

Och är ni intresserade redan nu så hittar ni mer info här.

Nu kaffe.

Sen kör vi.

En lunch-date med Jack

Jag börjar dagen med att träna.

Inomhus.

Och längta efter solen som inte hittar hit.

Men jag säger inget till någon.

Om längtan efter sol.

Lika bra att bara ta det som det är tänker jag.

För det har jag redan lovat.

Mina händer är torra tänker jag - när jag smeker honom över kinden på morgonen när alla andra sover.

Kanske är det åldern tänker jag, eller kylan.

Men händerna är torrare än förr.

Vi körde till frisören tillsammans han och jag.

Den yngste som alltid har luggen lite över sitt högra öga.

Han och jag kör till frisören och kapar just den där luggen som hänger så fint.

Jag ska fotografera efter lunch säger jag sen.

-hinner vi  med en lunch? frågar han.

Som en liten vuxen man ser han på mig med sin fråga fortfarande kvar i luften.

Ja du Jack, en lunch hinner vi nog med.

Jag ler och tar hans hand när vi går till caféet.

Alltså barnen.

Det bästa vi har.

Vi pratar, han dricker varm choklad och han fotar grädden på toppen och lägger ut den på instagram.

Sen lägger han ner telefonen och ser på mig.

Ingen telefon nu mamma.

Bara du och jag.

Jag ler.

Och telefonen ligger kvar i väskan.

Älskade barn.

Ny matta och en längtan som tar slut

Det är Tisdag.

En morgon i Juni och solen syns inte till när jag vaknar.

Jag ska sluta längta efter ett väder som inte är svenskt tänker jag.

Jag måste.

För jag tror liksom i själen att jag bor på en plats där himlen är nästan ständigt blå och palmerna vajar i vinden.

Jag tror liksom så i själen.

Det märks tydligt även i mitt hem.

Jag plockar bort och lättar upp.

Placerar ut fler och fler gröna plantor och snäckor runtom i huset.

Jag längtar till blå himmel och salta hav.

Men jag bestämde mig i morse att det är slut på det nu.

Jag måste sluta längta efter ett väder som inte finns.

Jag får flytta dit där palmerna bor istället säger jag.

En vacker dag.

Palmerna och jag.

Den nya mattan med.

Den är lite medelhavs-aktiv på något sätt tycker jag.

Som om den tillhörde ett hus på Mallorca eller Ibiza, eller kanske rentutav LA.

Lite så.

Måla med kalkfärg igen

Typiskt mig tänker jag.

Att omedvetet smitta av mig på honom.

Sonen i mitten.

Han drabbas av mig lite då och då.

Utan att jag menat det så och utan att han själv riktigt förstått det.

Jag vill måla mitt rum med kalkfärg säger han.

Grå, men inte så mörkt grå som tv-rummet.

Mindre grå.

Lite stenhus och industri.

Jo men det är sant han säger så.

Förstå liksom.

Lite kalkstenshus och industri.

Han är 12 år.

Jag kan inte låta bli att le och krama honom så pass att vi nästan båda två tappar balansen.
Noel.

Jag sa att det var en plan vi måste ta tag i.

Men inte nu.

Jag måste köpa färg och vi måste maskera, spackla, ja ni vet.

När jag kom hem från jobbet på Fredagen hade han gjort allt.

Ja allt.

Han hade vackert tejpat fast pappen på golvet, noga maskerat alla kanter och tak.
Han hade spacklat, jo men på riktigt - spacklat.

Jag var ju tvungen att köra och köpa färg direkt.

Det barnet alltså, han är så lik mig på så många sätt och så lik sin pappa på andra.

Så ja nu har båda sönerna kalkstens-rum.
(yngste sonen var snabb på att haka på här)
Jag valde inte Kalklitr här utan testade en ny.

Pure & Original - blev precis som vi ville.
Magiskt svalt, men varmt och matt, matt, matt.

Den ena ska in med trämöbler och den andra ska ha industriellt säger han.

Ja så jag fortsätter förvånas på det mest magiska vis, letar skrivbord till den industriella stilen och kramar honom hårt.

Kreativa underbara barn.