Ibland sitter vi bara där.
Jag med mitt rätta jag.
Det är sommaren som är på plats då.
När mitt rätta jag tar vid.
Som en gammal väninna jag saknat så hjärtat gjort ont.
Så kommer hon tillbaka om sommaren.
När kylan släppt sitt grepp och solen kysst hennes hud.
Då kommer hon tillbaka.
Hon är alltid glad och pigg och ser på livet och sakerna som hör till i ett helt annat ljus.
I en helt annan vinkel.
Det är som om mitt blod rullar andra stigar och hjärtat slår fler fladdrande slag.
När jag vaknar först av alla i ett stort svart hus på en gata full med samma sak, möter jag hennes blick i spegeln utanför sovrummet.
Jag ler.
Hon ler tillbaka.
Mitt rätta jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar