Midsommar i Fjällbacka

Vi packade bilen full.

Körde från medelhavsvärme till svarta moln och regn.

I Fjällbacka.

För att träffa den här sköna kvinnan och hennes familj.

Maria har sin husvagn står året runt på Fjällbackas camping och vi tänkte att lite camping-liv var precis vad vi behövde en midsommar år 2016.

Och lagom till att regnet drog sig undan var det midsommarafton och från dansgolvet hördes sång och skrattande barn.

Vi dansade, badade, åt gott och skrattade ännu mer.

En midsommar som blev precis helt underbar - inga måsten och ingen stress.
Vi bara var på det allra finaste sätt.

Umgicks.

Så tack till Maria med familj som fick trängas med oss några dagar runt midsommar.

Fullkomligt underbart.

#Grothsholiday

Barnen trodde vi skulle fira julen i Västmanland.

Kanske.

Vi planerade något helt annat, mannen och jag.

Något helt annat.

Dagen innan vi reste överkaskade vi dem.

Utanför huset hade jag placerat ut flip-flops och sandaler på väg in..

inne väntade fler ledtrådar och i högtalarna sjung beachboys om att surfa i Usa.

Florida.

Precis vad vi behövde.

Precis.

Vi reste kust-till-kust och bodde på sammanlagt 5 olika platser.

Vi flyttar hit säger de.

Allihop.

Kanske det man skulle göra.

Kanske det.

Sjukstuga och smoothie

Jag jobbar så mycket jag hinner innan någon annan är vaken.

Jag packar paket på jobbet så snabbt att jag knappt förstår det själv.

Jösses vad många som shoppat när jag var i Italien.

Snabbt jobbar jag.

För att hinna hem igen.

Till en 10-åring med skyhög feber.

En 10-åring som ligger med duntäcke i soffan och ser på Harry Potter.

Så mellan jobb och tvätt och lite städ.

Så serverar jag smoothie till en varm pojke i soffan.

Och sen fortsätter jag så.

Med att jobba, tvätta fönster, tvätta lite till och pussa tioårings panna.

Hemma igen

Hemma.

Sonen ligger med feber på soffa och jag sorterar foton i datorn.

Italien.

Vi har ätit gott, legat stilla i skuggan med en bok.

Barnen har lekt i vågor och i sand.

Vi har åkt båt och vi har gått på marknad.

Semester alltså - jag behöver den oftare.

Mycket oftare.

En lunch-date med Jack

Jag börjar dagen med att träna.

Inomhus.

Och längta efter solen som inte hittar hit.

Men jag säger inget till någon.

Om längtan efter sol.

Lika bra att bara ta det som det är tänker jag.

För det har jag redan lovat.

Mina händer är torra tänker jag - när jag smeker honom över kinden på morgonen när alla andra sover.

Kanske är det åldern tänker jag, eller kylan.

Men händerna är torrare än förr.

Vi körde till frisören tillsammans han och jag.

Den yngste som alltid har luggen lite över sitt högra öga.

Han och jag kör till frisören och kapar just den där luggen som hänger så fint.

Jag ska fotografera efter lunch säger jag sen.

-hinner vi  med en lunch? frågar han.

Som en liten vuxen man ser han på mig med sin fråga fortfarande kvar i luften.

Ja du Jack, en lunch hinner vi nog med.

Jag ler och tar hans hand när vi går till caféet.

Alltså barnen.

Det bästa vi har.

Vi pratar, han dricker varm choklad och han fotar grädden på toppen och lägger ut den på instagram.

Sen lägger han ner telefonen och ser på mig.

Ingen telefon nu mamma.

Bara du och jag.

Jag ler.

Och telefonen ligger kvar i väskan.

Älskade barn.

Västervik

Jag kör tillsammans med min skäggiga man till Västervik en Torsdag kväll när barnen redan är där.

Vi kör genom regn och rosa himmel.

Genom lugn tät skog och stressade motorvägar.

Vi kanske ska stanna och sova var som helst säger jag.

På vägen till Västervik.

Som ett äventyr i äventyret.

Bara stanna.

Var som helst.

Men vi körde hela vägen.

Smög in i ett sovande hus.

Och sen hade vi en glad, kärleksfull, mysig midsommar

 trots det där regnet som aldrig slutade falla.

Vi hann umgås, lyssna på barnens historier, vi lekte med konstiga appar i telefonen, vi åt midsommarmat, jag sprang längs med havet, vi gick på promenader och somnade med leenden på våra läppar.

Vi spenderade midsommaren i Västervik.

Tillsammans.

Fullkomligt underbart.

trots regnet som aldrig slutade falla.

Skolavslutning & snart Midsommar

Jag kände hur den rann iväg.

Tiden.

Hur jag hade hundra planer och gjorde så gott jag kunde på vägen.

Det var avslutning i Fredags.

Tre förväntansfulla barn i mitt hus fixade med frisyrer och kläder.

Vi fick dela upp oss.

Jag fick köra på dotterns avslutning medan mannen var på sönernas.

Ellas avslutning är i en vacker kyrka som ligger precis bredvid deras skola.

Och alla barnen är så uppklädda och fina. Det syns utanpå tänker jag.

Vad som händer inuti.

Bubblet, leendet, förväntan.

och när sången klingat ut i kyrkan stod jag utanför och väntade med blommor.

Grattis älsklingen. Nu är det sommarlov!

Äntligen.

Och det kunde inte ha startat bättre.

Kusiner på besök och medelhavsvärme i vår trädgård.

Kunde inte startat bättre.

Måla med kalkfärg igen

Typiskt mig tänker jag.

Att omedvetet smitta av mig på honom.

Sonen i mitten.

Han drabbas av mig lite då och då.

Utan att jag menat det så och utan att han själv riktigt förstått det.

Jag vill måla mitt rum med kalkfärg säger han.

Grå, men inte så mörkt grå som tv-rummet.

Mindre grå.

Lite stenhus och industri.

Jo men det är sant han säger så.

Förstå liksom.

Lite kalkstenshus och industri.

Han är 12 år.

Jag kan inte låta bli att le och krama honom så pass att vi nästan båda två tappar balansen.
Noel.

Jag sa att det var en plan vi måste ta tag i.

Men inte nu.

Jag måste köpa färg och vi måste maskera, spackla, ja ni vet.

När jag kom hem från jobbet på Fredagen hade han gjort allt.

Ja allt.

Han hade vackert tejpat fast pappen på golvet, noga maskerat alla kanter och tak.
Han hade spacklat, jo men på riktigt - spacklat.

Jag var ju tvungen att köra och köpa färg direkt.

Det barnet alltså, han är så lik mig på så många sätt och så lik sin pappa på andra.

Så ja nu har båda sönerna kalkstens-rum.
(yngste sonen var snabb på att haka på här)
Jag valde inte Kalklitr här utan testade en ny.

Pure & Original - blev precis som vi ville.
Magiskt svalt, men varmt och matt, matt, matt.

Den ena ska in med trämöbler och den andra ska ha industriellt säger han.

Ja så jag fortsätter förvånas på det mest magiska vis, letar skrivbord till den industriella stilen och kramar honom hårt.

Kreativa underbara barn.

Det är som det är och blir vad du gör det till

Jag sa till barnen att jag bestämt mig.

Att bara vara.

Min yngste tycker det verkar mest osannolikt och säger med mjuk blick.

-men det är ju inte du mamma och man ska alltid vara sig själv.

Är det något som jag gjort rätt så är det barnen tänker jag då.

Så kloka och så starka.

De är liksom så fullkomligt säkra i sig själva - så starka, så vackra.

-jag vet, svarar jag.
Men de sägs ju vara bra att bara vara.

Han nickar.

Jag drar undan hans lugg från hans lilla ansikte och han ser på mig.

Men jag lovar att bara vara jag.

Och att ta mer tid till att njuta och älska i nuet säger jag då.

Ja Yolo liksom svarar han.

Jag skrattar.

Ja, Yolo liksom.

Och jag vet ju att allt jag drömmer om,
 allt jag vill och allt jag vet jag kan.

Det kan ju inte vara alla andras drömmar oxå.

Så det är det jag menar,

Jag stannar upp och andas.

Är med mig själv för mig själv.

Och drömmarna får vara bara mina.

Ett tag till i alla fall.

Idag ska jag fotografera nya kuddfodral från underbara The Travelling Band - och sen ska jag bara vara hela långa fredagen.

.