Västervik

Jag kör tillsammans med min skäggiga man till Västervik en Torsdag kväll när barnen redan är där.

Vi kör genom regn och rosa himmel.

Genom lugn tät skog och stressade motorvägar.

Vi kanske ska stanna och sova var som helst säger jag.

På vägen till Västervik.

Som ett äventyr i äventyret.

Bara stanna.

Var som helst.

Men vi körde hela vägen.

Smög in i ett sovande hus.

Och sen hade vi en glad, kärleksfull, mysig midsommar

 trots det där regnet som aldrig slutade falla.

Vi hann umgås, lyssna på barnens historier, vi lekte med konstiga appar i telefonen, vi åt midsommarmat, jag sprang längs med havet, vi gick på promenader och somnade med leenden på våra läppar.

Vi spenderade midsommaren i Västervik.

Tillsammans.

Fullkomligt underbart.

trots regnet som aldrig slutade falla.