Ett jag i en annan stad

Jag landar hemma till slut.

I ett hus som känns som jag.

Jag landar hemma bland rutiner och hundar, barn och smutstvätt.

Hemma.

Och när jag lägger mig på kvällen i den där sängen som tillhör min kropp somnar jag omedelbart.

Hemma.

En hel vecka i en storstad gör något med mig.

Får en annan puls att slå.

Som att minnas ett annat jag med en helt annan ton och en accent jag nästan glömt bort.

Jag skrattar högt med nya vänner som känns som de funnits här för alltid.

Skrattar högt och på kvällen får minnena av det skrattet nästan en tår att falla.

Vänner va.

Med ett jag som nästan glömts bort.

Och jag är laddad nu.

För en höst.

För att måla om ett sovrum och plantera nya växter.

jag är laddad nu.

Så jäkla laddad.