Jag åker längs slingriga vägar där Mio min Mio en gång spelades in.
Vackert.
Vackert på ett magiskt vis faktiskt och jag är ok med hösten ett tag.
Ett litet tag.
Jag pratar massor och helt osammanhängande med en man som tillhör mig.
Han hör säkert bara hälften men det är ok det med.
Det är Onsdag och musiken som spelar i bilen är bland det vackraste jag vet just nu.
Jag planerar att inte städa och inte heller tvätta på hela dagen.
Jag tänker bara vara.
Jag får ett sms och ler, hon vet vad jag behöver när hösten är här och jag planerar att köra längre en dag.
En dag då jag får ledigt från det här vi gör varje dag.
Planerar att sitta i en soffa med en son som tillhör henne i mitt knä.
Planerar att kanske sminka upp mig och bege mig in till en pub i en by jag en gång bodde i.
En dag då jag får ledigt från det jag gör varje dag.
När musiken spelar igen på vägen hem tänker jag.
Kan man göra vad man vill när man vill?
Hur man vill?
Sen höjer jag bara volymen och sjunger med.
Utanför bilrutan far fälten förbi i brunt och orange.
En häst bland kullarna och ett regn som ligger som ett täcke ovanför.
Och när sången spelar ut bestämmer jag mig.
Att ja det kan man.
Man kan göra vad man vill, hur man vill, när man vill.
Bara man vet vad man vill.
Så det så.
Fantastiskt söta du! Du skriver så bra och dina bilder är som godis för ögonen! Du har så många fina detaljer i ditt hem! Jag vill bara se mer...
SvaraRadera