rufsigt hår och starkt kaffe

Jag vaknar före de andra, precis som det ska vara.

Jag kör till affären och fyller på med kaffe och en god ost.

Kaffe.

Och sen äntligen placerar jag mig här.

Har en bröstkorg full med drömmar och andas försiktigt framför dator-skärmen.

Finns de kvar att tala om? tänker jag för mig själv, och de finns kvar inuti men inga ord som kan förklara dem.

Drömmarna som liksom sköljer över mig på nätterna.

Så jag sitter här.

Planerar upp ett vardagsrum ytterligare och har även börjat skissa på dotterns rum.

Vi tar tag i det med när jag ändå är på gång säger hon och jag till varandra när hon är med mig en hel dag på jobbet.

Ja vi tar ditt rum med.

Hon ler det bredaste leendet och kramar mig.

En ny matta ligger här hemma på prov.

Kanske, kanske inte.

Egentligen behövs ju sofforna för att jag ska kunna ta det beslutet.

Sofforna ja..

Så ikväll när mannen äntligen kommer hem från Italien kan jag börja min övertalning igen.

Kanske inte direkt han kliver innanför dörren.. men om nån dag sådär..

Sofforna han måste övertalas till att älska lika mycket som jag.

Nu tar jag en kaffe till och dukar fram frukosten.

Lördag.