komplett

Till slut kom de hem igen.

Sonen som ruskar på sitt huvud för att luggen skall lägga sig till rätta.

Han som aldrig kan vara stilla och som har en liten gnista i ögonen när han ser på mig.

Han är hemma igen.

Och mannen.

Han som älskar mig helt villkorslöst och trots att jag är precis så som jag är.

Han med skägget och den trygga famnen, han som alltid står vid min sida på ett eller annat sätt.

Han är hemma igen.

Så på morgonen när jag vaknar och tassar upp i ett tyst hus ler jag lite mer.

Inuti och utanpå.

Kompletta.

Igen.

I köket förbereder jag en frukost för just den sonen som kom hem.

Han fyller 11 år idag och har önskat sig smörgåstårta till frukost.

Jag fixar, och tänker att det är ganska bra ändå, bra att de alla sover till 10 så detta kan räknas som brunch.

Brunch en Söndag, med födelsedag och hela familjen samlad igen.

En av de finaste Söndagarna faktiskt.

*

Och när barnen kollar på film passar jag på att fota lite.

Väskor, smycken och en och annan scarf.

Söndag i mjuka kläder och rufsigt hår.

Älskade Söndag.

Och nu när två av barnen redan sover och en man sitter uppkrupen i soffan, känner jag att det är där jag avslutar den här Söndagen.

Bredvid den där skäggige mannen med de lugna andetagen och varma händerna,bredvid han som älskar mig helt villkorslöst.

Där avslutar jag den här Söndagen.