Jag fick en paus igår.
Efter jobbet körde vi hem till en fin vän och blev serverade middag och skratt.
Jag slappnade av och pratade av mig ett ton med ord.
Paus.
och nog behövs de där små avstickarna i vardagen emellanåt.
De som liksom får mig att strunta i att jag har en maskin tvätt där hemma som legat färdig sen klockan 9 på morgonen.
De där pauserna som får mig att skratta bubblorna ur bröstet och ryta ut lite frustration som ibland faller över mig.
Så nu har jag tankat mig full igen.
Full av vänskap, full av varma skratt och vackra ord.
Nu är jag redo för ytterligare en dag full med organisering av nyheter, beställning av sängkläder och en och annan kall kaffe.
Och sen börjar det nog bli dags för min man och mellanson att komma hem tycker jag.
För det är något i kroppen som liksom aldrig kommer till ro utan dem.
En skäggig man som andas tungt vid min sida på natten, en rufsig son som kramar mig på morgonen - fattas mig.
Mycket mer än de själv förstår.
Men snart...
Nu tar vi den här Torsdagen - och bara för det, blir det en paus ikväll med.
En paus med pizza, skratt och nya naglar.
Pauser av bästa sort.
Bästa.
Paus behövs verkligen emellanåt.
SvaraRaderaOch som man saknar.. Vår lilla skrutt har varit hos mormor o morfar sen i söndags. Känns som att kropen bara skriker efter att få krama henne nu... Imorgon så, imorgon!!
Kram kram Anna
Och ikväll tar jag över den där vännen en stund, prata om livets allvarliga sidor varvat med skratt det är hon bra på ( o vi med :-). Kram A ( granne med L)
SvaraRaderaTycker inte om när familjen lever spridda skurar. . . nu får jag vänja mig vid att de äldsta barnen börjat leva sitt liv.
SvaraRaderaHa en skön fredag. Nu paus.
Kram N
Visst är det viktigt med dessa pauser! Behövs för att orka med alla vardagsbestyren.
SvaraRaderaSkönt när hela familjen är samlad. Här är jag nöjd när vi nån gång på helgen kan äta hela familjen tillsammans men det hör ju till när de blir äldre ;)
Ha en fin helg, kram Suss
Underbart med tankning. Tänk att det är så lätt att glömma att man måste tanka då och då...
SvaraRaderaNu har jag inte en son som kramar mig på morgonen, men nog 17 vet jag att jag kommer sakna min skäggige man inatt också.