Att ha det vackraste av allt.

Det går för fort.

Som de vuxna alltid sagt till mig.

Innan jag själv var vuxen och förstod.

En sommar kunde vara en evighet som aldrig tog slut.

Kunde vara.

Då.

Nu går allt för fort.

Natten blir morgon och dagen tar slut.

För fort.

Och den där dottern med en själ av drömmar växer så fort att inte hjärtat hänger med.

Så fort.

Jag förundras varje dag.

hela tiden.

hur något så vackert kan komma från oss.

Barnen.

Mannen och jag har skapat detta.

Hon är en del av oss.

För alltid.

Den där dottern med själen full av drömmar.

Med en sommar som en evighet och allt så nära utan att veta det.

Jag är på väg att säga det till henne.

Att tiden går för fort men jag hejdar mig, för jag vet ju att en sommar kan vara en evighet av magi och det ska den ju vara.

Så jag säger inget. Inget alls.

Jag bara följer med henne ut på hav av svajande grässtrån och fotograferar en jacka hon förälskat sig i.

Zara Larsson har en nästan likadan säger hon och ler.

Jag ler tillbaka och sen måste jag säga till henne att sluta sjunga ett tag, bara ett litet tag - medan jag fotograferar.

ok då.

Ett litet tag.

För sjunger, det gör hon dygnet runt den här dottern och jag tror minsann att ni kommer få se mer av det.

Sen.

Och jag kramar henne innan vi går in igen, kramar henne och talar om som det är.

Att jag har det vackraste av allt.