Vem är du lik?

Jag fick ju frågan för ett tag sedan.

Om jag var lik någon av mina föräldrar.

Jag svarade snabbt nej.

Jag umgås inte med någon av dem.

Och jag vet att det är jobbigt att bara läsa sånt.

Kroppen reagerar på något konstigt sätt, men så är det.

Och det är ingen fara.

En av dem känner jag inte alls-

 kanske honom jag är mest lik utseende mässigt.

kanske.

Jag har för mycket vatten som runnit under mina broar.

Surt vatten.

Vatten förorenat så pass mycket att jag valde att flytta bort från de där broarna.

Långt bort.

Och en fin vän frågar hur det är då.

Hur jag mår.

Men jag mår bra.

Det är ett val jag gjort för mig.

Ett val, inget straff eller offring.

Jag har valt detta 

för mig.

Jag vill inte ha drama i livet mer.

Inte av den negativa varianten i alla fall.

Mitt drama berodde aldrig på mig -

lärde jag mig när åren passerade.

Och då valde jag detta.

Jag valde mig.

Mig, mina barn,min familj och mitt liv.

För jag gör allt för mig, mina barn och mitt liv.

Allt.

En syster som står mig nära skickar långa sms och frågar hur jag gör.

Jag bara gört säger jag.

För att jag vill och jag mår bra nu.

Mår bra av att inte vara med i tävlingen ingen jävel kan vinna.

Och så skriver jag att jag vet att hon snart är där.

Att hon snart klivit av-bort från tävlingar ingen kan vinna och bort från drama skapat av andra.

Snart säger jag till henne.

Och skickar ett hjärta.

Jag mår mycket bättre nu.

Mycket.

Jag kommer aldrig ändra någon annan.

de andra får vara dem de är och så är jag det jag är bäst på.

Jag.

 ♥

Och ser ni.

Jag är mörkare med.

Ombre håret kom tillbaka med hösten som är som sommar.

Och jag gillart.

Massor.

Nu tar vi en Söndag med sol.

Sol, jobb och kanske Kivik.

det ni.