söndag 8 september 2013

Vem är du lik?

Jag fick ju frågan för ett tag sedan.
Om jag var lik någon av mina föräldrar.

Jag svarade snabbt nej.
Jag umgås inte med någon av dem.
Och jag vet att det är jobbigt att bara läsa sånt.
Kroppen reagerar på något konstigt sätt, men så är det.
Och det är ingen fara.

En av dem känner jag inte alls-
 kanske honom jag är mest lik utseende mässigt.

kanske.


Jag har för mycket vatten som runnit under mina broar.
Surt vatten.
Vatten förorenat så pass mycket att jag valde att flytta bort från de där broarna.
Långt bort.


Och en fin vän frågar hur det är då.
Hur jag mår.
Men jag mår bra.
Det är ett val jag gjort för mig.
Ett val, inget straff eller offring.
Jag har valt detta 

för mig.


Jag vill inte ha drama i livet mer.
Inte av den negativa varianten i alla fall.
Mitt drama berodde aldrig på mig -
lärde jag mig när åren passerade.

Och då valde jag detta.

Jag valde mig.

Mig, mina barn,min familj och mitt liv.

För jag gör allt för mig, mina barn och mitt liv.
Allt.



En syster som står mig nära skickar långa sms och frågar hur jag gör.
Jag bara gört säger jag.
För att jag vill och jag mår bra nu.

Mår bra av att inte vara med i tävlingen ingen jävel kan vinna.

Och så skriver jag att jag vet att hon snart är där.
Att hon snart klivit av-bort från tävlingar ingen kan vinna och bort från drama skapat av andra.
Snart säger jag till henne.
Och skickar ett hjärta.

Jag mår mycket bättre nu.
Mycket.
Jag kommer aldrig ändra någon annan.
de andra får vara dem de är och så är jag det jag är bäst på.
Jag.

 ♥

Och ser ni.
Jag är mörkare med.
Ombre håret kom tillbaka med hösten som är som sommar.
Och jag gillart.
Massor.

Nu tar vi en Söndag med sol.
Sol, jobb och kanske Kivik.
det ni.





12 kommentarer:

  1. Ibland måste man ta såna jobbiga steg! Starkt av dig! Jag funkar bra med mina föräldrar men är inte beroende av dem, det viktiga är min egna familj.
    Snygg outfit på dig, kram Suss

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack snälla Suss. och ja visst är det så, våra egna familjer blir de viktigaste.
      Och kärleken till föräldrar och barn ska alltid vara den största tycker jag. Alltid.

      KRAM!

      Radera
  2. Du är så fin i håret (och outfiten)
    Och stark..det är du verkligen!! Kram på dig vännen!

    SvaraRadera
  3. Starkt! Och så bra, att välja dig, din familj.

    Du är jättefin, alltid.

    Stor kram <3

    Lotta

    SvaraRadera
  4. Missade detta inlägg. Var liksom inte riktigt i form till att ens läsa bloggar igår...hm.
    Och du, du vet att jag håller med dig. Välja sida. Rätt. Ingen mer drama och inga mer tårar och ont i magen. Har tack vare vårt lilla samtal i maj har jag valt ännu mer sida... Markerat.
    Och du, du är SKITSNYGG! Både inuti och utanpå!
    Kram vännen!
    Judita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack sötaste finaste Judita!
      Och ja nu kör vi vidare på det..¨på rätt spår.
      de som inte inser det får falla bort.. de som inte vill får gå.
      Ta hand om dig babe! och hoppas vi ses snart.
      KRAM!

      Radera
  5. Hej

    Du skriver så jäklars bra! Dina texter berör mig. Tack.

    Johanna

    SvaraRadera
  6. Alla har vi våra ryggsäckar att bära och alla kan vi göra våra val. När tiden är mogen och om det är viktigt bestämmer man sig och så har man fattat ett beslut. När tiden är mogen. När man fått nog. När bägaren har runnit över. det kan ta sin lilla tid innan man vågar men när man vågar då vet man att beslutet är rätt.

    Du är stark och jag känner igen mig. Har också gjort min resa och bär min ryggsäck.

    Kram

    SvaraRadera
  7. Jag tycker liksom att det känns som du är en av de där starkaste människorna i världen som bara är starka och som kommit så långt och som inspirerar utan att vara all Oprah Winfrey och vara överallt och ingenstans. Som min mamma, som jag hoppas att jag är lik. Typ så.

    SvaraRadera
  8. Så vacker du är. Och modig som vågar välja det som är bra för dig. Stor kram!

    SvaraRadera