ärligt och från hjärtat

Det händer så lätt.

Att man tror något och försöker ansluta till det.

Det händer så lätt att det enda sättet att känna gemenskap är att göra något man inte vill.

Man inte står för.

Det är inte så längre.

Jag står för mig själv nu.

Jag sa till och ifrån  en gång för några år sedan.

Sa till och ifrån och fick ögonen på mig.

Men det gör inget,

När man gått vilse är det så skönt att hitta hem igen.

Hitta hem till den man alltid skulle vara.

Och de där ögonen man har på sig skingras sakta, de tar slut och man kan andas ut.

På riktigt.

Jag svarar på ett mail med för många frågor och jag ger svar de inte vill höra.

Men en fråga som ställs får ett svar.

Ett ärligt svar, och nu för tiden, nu när jag inte längre bryr mig om vad de andra tycker och tänker så svarar jag.

Ärligt och från hjärtat.

Jag packar order efter order på jobbet och skriver små ord på lappar i vissa paket,

för jag vet att ni uppskattar dem.

För jag bara vet.

Dottern köper nya kläder och jag börjar förstå, att hon är mitt i det där.

Frågorna.

Tonåren liksom.

Nya jeans och en lagom loose-fit tröja.

Mamman är kanske mer nöjd än dottern.

Älskar klädstil när det är snyggt och simpelt.

Simpelt och snyggt.

Och när hon sen frågar mig de där frågorna om livet -tar jag ett djupt andetag och tänker efter först. 

Tänker noga.

Och sen svarar jag så bra jag kan, svarar ärligt och från hjärtat.

Som jag lärt mig är det bästa svar man kan ge.

Bästa.