För alltid en syster

Jag saknar orden för att förklara men känslorna finns här.

Jag saknar orden för att få dem att förstå.

 Men oron för andras ord väger tungt i min själ.

Vissa bara gör

 trampar på. 

utan att se.

 utan att förstå.

Så när orden skall skrivas om något helt annat 

 för någon helt annan stannar allt upp.

Jag hittar inga ord.

Bara massor med känslor.

Massor av stora känslor.

Typiskt mig, så typiskt mig.

Det är lättare att trampa på den som är stark, mycket lättare.

Så tror jag hon tänker när hon inte vet att hon tänker så.

För att jag är stark.

Tur för mig tänker jag då.

Tur för mig att jag är stark.

Synd ändå.

Att jag har känslor större än oceanen.

Synd att ha båda två.

Styrka och och ett hjärta som slår utanpå.

Och tiden har passerat så långt nu att tårar inte finns att gråta.

Att längtan inte finns att sakna.

Tiden har passerat som det där vattnet som rinner i den skitiga ån.

Och kanske jag skriver till dem som jag bryr mig om.

Kanske en dag när orden finns att skriva.

Kanske jag skriver till dem.