liten hostande son

Den blondaste jag har.

Den yngste av de tre, är hemma idag.

Han mådde dåligt redan igår efter skolan och jag anade det.

Kände det lite på mig 

men hoppades in i det sista att han inte skulle bli det.

Sjuk.

Men nu ligger han där under duntäcket i soffan och ser på en fin film om en flicka och hennes häst.

De blir så små.

Ynkliga.

När febern sätter i.

Jag gör allt jag kan för att kurera.

Jag värmer te med honung för det är vad han önskar sig.

Jag skalar apelsiner och han smaskar i sig.

Jag klappar på honom och han klappar tillbaka.

Lille killen.

(inte så liten alls längre jag vet.. men ändå.)

De andra två har redan gått.

Och utanför är vintern tillbaka.

på allvar.

Det yr snö från den gråblå himmelen och jag skakar på huvudet.

Snälla.

Jag vill inte mer nu.

Orkar inte ens bry mig om att skotta idag.

Inte ännu i alla fall.

Jag har fortfarande morgonrocken på.

Jag läser mail och dricker mitt gröna te.

(Pernilla du undrade - jag har 20 dagar utan "gifter därför inget kaffe..)

Ni är så många som skriver så mycket fint till mig.

Ni är så många som gör mig så glad.

varm.
En award fick jag med minsann!

Den ska jag ta tag i senare idag.

Fina Suss som så ofta ger mig de finaste av kommentarer har gett mig den.

Galet vad mycket bra det finns i världen ändå!

Nu ska jag krama om den där lille blonde rufsiga i soffan.

Men vi ses nog igen idag!

Ha en fin dag!