ett sms som ett brev

Jag fick det.

Ett sms som var vackert som ett brev.

Långt som ett brev.

Och i orden kändes det precis så vackert och fint och ärligt som ett handskrivet.

"du är någon jag saknar, kanske hela tiden, kanske jämt"

Så skrevs det.

Jag kan inte ens le.

Nästan så fint att jag istället gråter.

"när du tänker hör jag dig, när du ser på mig ser jag redan mot dig"

Ja men ni hör.

det finns de som tänker som jag.

Som vill vad jag vill och som vet vad jag vet.

en annan gång skrev samma person ord från en sång jag redan älskar.

" din sol har landat i mitt knä och gått sönder..

våra rader trillar ur och ligger kvar.

Jag tror vi ljög fast vi sa att det var sant.

Vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant.

såna som vi med lyckan mitt i sorgen..

vi ställer frågor och jag är trött på mina svar.

Men du finns i mina drömmar när jag sover.

jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör"

De orden är Melissa som skrivit.. och den här personen vet att jag lyssnar till henne.. vad hon sjunger med sin vackra stämma och hennes underbara ord.

Så idag är jag glad igen.

För orden. för känslorna.

För de som kan använda orden och känslorna tillsammans.

För när du säger det så tror jag dig.

Jag känner ju att mina tankar tar över allt..

och jag känner efter varje dag.. känner och förundras över styrkan.

I pulsen i orden.

I viljan och lusten.

Italien var det ja..

jag vet inte om det måste bli i augusti..ser ut att bli tajt innan.. underbara syster kommer med sina fina barn snart och vi vill inte boka bort oss när det redan är inbokat.

Så i Augusti.

Och nu.. nu är jag helt ärlig och frågar..

vill någon följa med?

Visst vore det väl kul?

Att ha någon att babbla med.. barnen någon att leka med.. någon som lite lite är som jag.

Du?

Kram