Jag går en långpromenad.
I regn.
Hundarna ser ledsna ut men vi behöver det.
Luften.
Stegen och gruset under fötterna som rasslar och påminner om hösten.
Jag har inget emot hösten om den är fin.
Fin är den ju i färger och ljus, i det där magiska dimmiga ljuset som uppstår på morgonen.
Men den påminner mig om mörkret som kommer.
Det där mörkret som stannar för länge.
Och kylan.
Den där kylan som inte bara får oss att bära kofta och halsduk.
(älskar ju halsduk)
Nej kylan som biter sig in i min hud, under kläderna och isar ner hela mig.
den påminner om det.
Hösten.
Men jag hoppas den tänker vara fin.
Hösten.
Och stanna länge så vintern får vänta.
Vänta jätte länge.
Hoppas.
Jag tänker att jag borde dammsuga.
För min bror kommer.
Men efter 3 minuter är det ju ännu skitigare igen.
;)
Jag tänker att jag ska tvätta soffkuddar för det hade jag planerat på min lediga dag.
Men kommer på att vi ju får besök.. och jag håller på det.
Och så tänker jag att jag ska tvätta och klippa två hundar.
Men de sover så sött på mattan i hallen och jag tvekar.
Tänder små värme ljus från Yankee och njuter en stund.
Lyssnar på musik med vackra texter och hör hur regnet smattrar i poolen.
Jag sjunger med i låtar från min ungdom och känner mig galen och romantisk på samma gång.
Och glad.
Glad är bra.
Mitt liv är bra.
Ditt med det är jag säker på.
Ta hand om er.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar