Lilla Sällskapet

Glömde ju i förra inlägget att jag skulle tala om att jag spelar Lilla Sällskapet högt här hemma.

Men bara när mannen är ute och bygger om en lastbil till en husbil och inte hör för att hans skruvdragare liksom tjuter så mycket där han är.

(och han gillar inte samma musik som mig)

 Jag kan spela på precis sådär galet högt så jag inte kan låta bli att få in texterna i hjärtat.

De har fått all rätt att krypa in i mig.

Texterna är bra.

För mig.

"morgonen efter är nära nu.

Så låt oss passa på att vara kära nu.

*

Inatt finns inga hämningar i mig,

men i morgon är vi främlingar igen.

Igen."

Det händer liksom saker i mig med texter som skrivs så som dem skriver.

Jag gillar det.

Lite på ett tonårs sätt. 

Lite drömmande och lite typiskt mig.

Jag kan inte låta bli att minnas när jag var ung.

Yngre.

När sånger som dessa var vad jag levde för.. när jag trodde på riktigt att Liam Gallagher skulle falla handlöst i förälskelse i mig om han bara träffade mig.

På riktigt.

Så på ett mysigt naivt och skönt sätt lyssnar jag på låtar av lilla sällskapet och en tonårstjej dansar i min kropp.

"jag skäms när våra blickar möts.

Jag tittar ner, du är för söt.

Får inte vara uppenbar, får inte verka som om..

jag vill ha dig nu.

Men jag vill ha dig nu."

Haha ja men ni fattar.

Eller inte.

:)

Kram