att veta något ingen vet

Jag får mail med vackra ord.

Långa rader skrivna bara till mig.

Jag ler.

Kan inte sluta le.

Och i magen liksom hoppar det lite försiktigt upp och ner som i ett glas bubbelvatten.

det pyser och pirrar på ett bra sätt.

Jag har tre timmar med fotograferande idag.

Tre timmar, men det enda jag tänker på är det där mailet och vad som komma skall.

Men jag fotar lite.

Jag fotar den nya fina skallen som liksom ropade om att få bo inne på Jacks rum.

Texas Longhorn small heter han.

Inget vidare namn kanske men det berättar ju tydligt vad han är.

Jag tänker att jag ska bege mig ut på en åker med fyra kuddar och en korg.

Men vinden är för kall och den där snön som kommer i sidled gör att jag ändrar planen.

Jag stannar inomhus.

Stannar kvar i värmen innanför dessa väggarna, dricker tre koppar kaffe och städar lite här och lite där.

Jag vet att jag ångrar mig sen.

Sen när tiden blåst iväg och fotona ännu inte är tagna.

Men nu får det vara.

Jag stannar kvar och gör inget mer än kroppen orkar och vill.

Som att torka av en hylla i köket eller starta en maskin med vittvätt.

Typ så spenderar jag mina tre lediga timmar.

Och jag tro jag ska läsa det där mailet igen.

För tänk va - om allt går som det står skrivet där.. då har vi en sjujäkla framtid att le inför.

Eller jag det har man ju alltid men just detta gör det lite,lite roligare.

Fredag mina vänner.

Sa jag att det är Fredag med?

för alltid

Det snöar.

Stora vita snöflingor liksom kommer i sidled.

Hela staden är vit och vägarna syns inte längre.

Vinter.

Det blir vackert utanför 

med snö i stora fluffiga drivor, och här inne är det äntligen ljust.

Klockan är snart fyra men ljuset stannar ett tag till.

Och jag älskar det.

Saknat det.

På skåpet i köket står en urna och väntar på en växt.

Blommor ja, de behövs nu, 

jag har bara inte samlat mina tankar och kommit så långt.

ännu.

Och kanske jag borde dammsuga när jag äntligen slutar lite tidigt.

Eller inte alls.

 Kanske jag bara sitter här med min kaffe och stirrar ut på snön.

Stirrar ut på snön och njuter av ljuset.

Kanske.

Det visar sig.

Onsdag och snön fortsätter falla.

Men inte för alltid.

i hemlighet

Jag har träningsvärk och i huvudet flyger tankar omkring med måsten.

Jag försöker lura mig själv om att det är lugnt, men jag vet att det snurrar fort och sätter mig ner för att andas.

Jag känner den nu.

Kroppen som tillhör mig.

Känner den bättre nu än innan och det märks när jag börjar dra upp axlarna, trycka läpparna mot varandra och sedan le.

Jag vet att den säger till då.

Andas.

Och kanske är det nu jag kallas vuxen och mogen.

När jag lyssnar på den.

Kroppen.

Jag ska ju köra det här skeppet ganska långt ändå tänker jag nu.

Kroppen har mycket kvar att göra.

Så jag andas.

Andas och skingrar tankarna bort från mardrömmen som höll mig i ett järngrepp hela natten.

Mardrömmarna kommer bara då.

Då när andningen varit för kort och snabb och tankarna inte hunnit sorteras.

Men jag lyssnar.

Och jag andas.

Djupa andetag och sträcker försiktigt på kroppen.

Dricker hett kaffe och struntar i att borsta mitt hår.

Tisdag.

Tjockare än vatten

Det är det jag gör.

Ser på en ny tv-serie och gråter fast jag inte vet varför.

Hela dagen gick åt till att packa galet mycket paket som nu är på väg hem till alla er där ute.

Vackra vaser, doftljus, smycken och mycket mer och jag kan inte låta bli att le när jag märker hur bra smak ni har .)

Jag har fri frakt i ett dygn i webshopen och det märks.

Hemma igen kokar jag kaffe fast det är för sent, jag kör barn till handbollsträning och steker äggmackor till två söner.

Jag tvättar träningskläder och bäddar rent en säng.

Efter det drunknar jag på Pinterest och längtar efter sommar.

Sommar, sol och varma lena vindar med en svag doft av kokos.

Det är det jag gör.

En Måndag när snön fullkomligt yr utanför fönstret och en ny tv-serie fått mig att gråta fast jag inte vet varför.

Då längtar jag dit.

Till sommaren.

Ganska vanligt för att vara jag.

Sommaren åh sommaren.

Åh sommaren.

Malin - By mile

Den här världen vi har.

Internet.

Tänk vad den ger oss.

Ger mig.

Det finns så många där ute som jag nu anser vara mina vänner.

Det finns massor av vackra, starka kvinnor som är så nära men ändå så långt ifrån.

De som skickar fina mail, sms och instagram-hälsningar.

Jag känner ju andra som aldrig skulle göra hälften av vad ni gör för mig.

Galet ju.

Galet bra.

Galet vackert.

Men ser du, säger jag till mannen när han står och läser tidningen vid köksön.

-Ser du?!?!

En tjej som jag inte träffat mer än här, en tjej som liksom står mig nära där ute i internet världen.

Hon är galet vacker inuti och utanpå. 

Hon tog sig tid, skickade fina hälsningar till mig, peppande ord när jag behövde dem och söta små hälsningar bara för att hon är just hon.

 I Fredags när jag kom hem.

Då hade hon skickat detta!!

Det vackraste lilla armbandet jag någonsin sett.

En liten kompass, så vacker , så enkel.

Förstår ni?

Ja men hur glad jag blev, hur rörd jag blev och hur många jag talade om det för?

Ja ni förstår nog, ni är ju ganska mycket som jag ändå.

Och så glad jag är att jag har er.

Så tacksam.

Så rörd.

Tack snälla söta Malin, hade du bott närmre hade jag kört hem till dig i ilfart och gett dig en varm kram.

En varm kram och sen hade jag nog stannat i din soffa och pratat om livet hela kvällen.

typ så.

Så tack Malin och du anar inte hur rörd jag blir för kvinnor som dig.

Anar inte.

jag längtar till värmen

Inte så jag längtar bort.

Men jag längtar dit.

Dit där man vaknar av ljuset, och ser dimman röra sig över havet- precis innan man springer sin runda i berget jag nu för tiden känner till så väl.

Jag längtar dit.

Längtar dit.

Där gränderna är många och husen är så vackra att man tappar andan.

Längtar dit där solen skiner nästan alltid och där apelsinblommorna skapar magi i min själ.

Dit längtar jag.

Bilderna är från förra året.

Sportlovet.

Vi tog en "vårkänsla" istället för fjällen det året.

Och som jag längtar dit.

Nån dag måste jag bo vid havet, där solen skiner oftare.

Nån dag.

Nu däremot.

Nu är det Fredagmorgon, alla andra sover och mina tår är lagom frusna för att tända en brasa.

Ja precis så är det nu.

Fredag, bara det skapar ju värme i sig.

Marockanskt porslin och hett kaffe

Det är plötsligt Onsdag, jag som hade så många planer för den där Tisdagen som passerade för fort.

Onsdag.

Hela gårdagen gick åt till att krama vänner jag saknat, prata i telefon, köra bil i timmar samt inhandla lite mer nyheter från Rif.

Ja men ni förstår Rif Designs grejer...

Att sitta där på en marockansk skinnpuff och sippa svart hett kaffe ur randiga små espresso muggar en Tisdag, men en tjej som heter Mimmi som pratar så fort och så glatt att man inte kan göra annat än le.

Ni förstår.

Det köps en hel del på det viset.

Och självklart är det det svart/vita som köps mest.

Jag har en lång lista på väntande kunder som ligger på jobbet och idag ska den äntligen få prickas av!

Kaffekoppar och urnor ska skickas från Östersund till Ystad!

Men en del nytt kom oxå, och det ska jag fota och visa er så snabbt jag bara kan.

Nu måste jag först dricka en kopp hett kaffe i soffan innan resten av huset vaknar.

En morgon innan alla andra stiger upp, med en varm kaffekopp i handen och en hund vid min sida.

En mysig morgon om man frågar mig.

När vardagsrummet skall förnyas

Det är dags för det.

Eller ja enligt mig har det varit dags i ca 1,5 år sådär..

(Texas longhorn, glasboxar, korgar, bricka, kuddar, lykta, matta)

Sofforna skall bytas ut och en hel del andra idéer ska få ta plats.

Så i mitt huvud är det mycket vardagsrum just nu.

Men nu måste det där kaffet som snart blir kallt drickas upp, jag måste snöra på min mina sneakers och köra mot gymet.

Sen kan jag ta tag i det där vardagsrummet lite till.

I huvudet i alla fall om ännu inte på riktigt.

Nej för det är ju en man som skall vara med på alla planer med, och det kan ju ibland ta lite tid att få honom att tycka precis som jag.

Ha en fin Måndag alla ni där ute.

kaffe och Lördag

Det kan vara den godaste koppen kaffe jag druckit på länge.

Säkert på över en månad, tänker jag när jag sitter precis här framför datorn och sippar på hett kaffe med en liten,liten skvätt grädde i.

Kan vara så, kanske är det grädden, eller så är det för att jag för en gångs skulle sitter ner när jag dricker det, att det fortfarande är hett eller att jag bara har morgonrock och mitt hår är nattligt rufsigt.

Vet inte riktigt men det detta Lördagskaffe är något extra.

Något extra.

Det vankas Lördag med snö.

Massor av snö faktiskt och jo nog för att det är vackert att se på, det kan ju ingen säga något om.

Men att skotta fram en bil i tung kramsnö, skrapa rutor och sen slira iväg till jobbet.

Nej.

Inte min cup of tea om vi säger så.

Igår när det var snöstorm ute och inte mer än kanske 10-15 personer tog sig ut till mig under dagens gång (tack snälla för att ni kommer och gör min arbetsdag till den bästa) så passade jag på att fota lite.

Att fota i en butik med hundra lysrör är kanske inte riktigt min grej det heller, men ni får en liten, liten glimt av butiken.

Liten.

Nu måste jag borsta det där håret och kanske sminka till mig en aning.

Så jag hinner med att sitta ner för ytterligare en god kopp kaffe.

Ha en fin Lördag alla där ute.

När man sover gott

Dagarna blir så mycket bättre då.

När man sover gott.

När man vaknar i ett skönt varmt fluff av krispiga duntäcken och en man som andas tungt vid sidan om mig.

Dagarna blir så mycket bättre då.

Och trots att jag har det fluffigaste duntäcket du kan föreställa dig, trots att sängen var varm och luften runtom mig sval.

Trots att mannen låg där bredvid och andades tungt.

Så vaknade jag klockan 02.04 och kunde inte somna om.

Täcket fick följa med till soffan till slut.

Vid fyra tassade jag tillbaka in till sängen.

Somnade aldrig om.

Så efter gymet - när klockan slog 9 och jobbet ropade kände jag den komma.

Tröttheten.

Jag är inte den som faller för tröttheten så lätt, sover minst av alla jag känner faktiskt. Behöver det inte.

Men nu kom den.

Jag känner mig matt och frusen och längtar efter den där varma sängen och mitt stora fluffiga duntäcke.

Längtar efter att sova gott.

Så ikväll blir det duntäcke i soffan och ett barns varma kropp nära min.

Fredag.

Marockanskt kakel

Min förra sändning av detta liksom bara försvann.

Jag hann knappt kika på det själv innan varenda liten platta var borta och väck.

Men nu är det tillbaka på lager igen.

Marockanskt kakel i riktig marakesh design.

Me love.

Och från och med idag säljer jag dem även en och en.
Så ni kan göra som jag gör, sätta tassar på dem och använda som underlägg till grytorna eller som liten bricka på köksön.

Så in och klicka vettja!

Här

Nu ska jag fixa vidare.

Mycket nyheter i butiken och vissa måste ju även flytta in här hemma då med såklart.

Som denna:

Galet snygga glasburken som hos mig får agera kaffeförvaring.

Ja men ni ser ju, hur fin som helst!

Den hittar du här.

Nej nu måste jag jobba var det ja.

Jobba.

Ljuset varar bara några timmar

Det känns som jag jagar det.

Ljuset.

Jag hinner inget under de ljusa timmarna, de är för få och det ligger som ett filter över de enda lilla ljus som kommer in i huset.

Så jag hinner inte med det.

Ljuset som bara varar några timmar.

På jobbet plockar jag upp nyheter, sakta men säkert kommer nya saker. Fina saker.

Och jag känner den i kroppen mer nu.

Den där längtan efter den torra asfalten, gruset som rasslar lite svagt under mina skor.

Känner den mer nu.

Efter ett mail som var långt och komplicerat vaknar jag med klumpen i magen och andan i halsen.

vaknar en kort sekund som den jag en gång var, sen tar jag ett djupt andetag och landar här.

Här i verkligheten mitt i drömmen, här i livet.

Längtar till en dag då när ljuset inte varar bara några timmar.

ärligt och från hjärtat

Det händer så lätt.

Att man tror något och försöker ansluta till det.

Det händer så lätt att det enda sättet att känna gemenskap är att göra något man inte vill.

Man inte står för.

Det är inte så längre.

Jag står för mig själv nu.

Jag sa till och ifrån  en gång för några år sedan.

Sa till och ifrån och fick ögonen på mig.

Men det gör inget,

När man gått vilse är det så skönt att hitta hem igen.

Hitta hem till den man alltid skulle vara.

Och de där ögonen man har på sig skingras sakta, de tar slut och man kan andas ut.

På riktigt.

Jag svarar på ett mail med för många frågor och jag ger svar de inte vill höra.

Men en fråga som ställs får ett svar.

Ett ärligt svar, och nu för tiden, nu när jag inte längre bryr mig om vad de andra tycker och tänker så svarar jag.

Ärligt och från hjärtat.

Jag packar order efter order på jobbet och skriver små ord på lappar i vissa paket,

för jag vet att ni uppskattar dem.

För jag bara vet.

Dottern köper nya kläder och jag börjar förstå, att hon är mitt i det där.

Frågorna.

Tonåren liksom.

Nya jeans och en lagom loose-fit tröja.

Mamman är kanske mer nöjd än dottern.

Älskar klädstil när det är snyggt och simpelt.

Simpelt och snyggt.

Och när hon sen frågar mig de där frågorna om livet -tar jag ett djupt andetag och tänker efter först. 

Tänker noga.

Och sen svarar jag så bra jag kan, svarar ärligt och från hjärtat.

Som jag lärt mig är det bästa svar man kan ge.

Bästa.