i hemlighet

Jag har träningsvärk och i huvudet flyger tankar omkring med måsten.

Jag försöker lura mig själv om att det är lugnt, men jag vet att det snurrar fort och sätter mig ner för att andas.

Jag känner den nu.

Kroppen som tillhör mig.

Känner den bättre nu än innan och det märks när jag börjar dra upp axlarna, trycka läpparna mot varandra och sedan le.

Jag vet att den säger till då.

Andas.

Och kanske är det nu jag kallas vuxen och mogen.

När jag lyssnar på den.

Kroppen.

Jag ska ju köra det här skeppet ganska långt ändå tänker jag nu.

Kroppen har mycket kvar att göra.

Så jag andas.

Andas och skingrar tankarna bort från mardrömmen som höll mig i ett järngrepp hela natten.

Mardrömmarna kommer bara då.

Då när andningen varit för kort och snabb och tankarna inte hunnit sorteras.

Men jag lyssnar.

Och jag andas.

Djupa andetag och sträcker försiktigt på kroppen.

Dricker hett kaffe och struntar i att borsta mitt hår.

Tisdag.