Inte så jag längtar bort.
Men jag längtar dit.
Dit där man vaknar av ljuset, och ser dimman röra sig över havet- precis innan man springer sin runda i berget jag nu för tiden känner till så väl.
Jag längtar dit.
Längtar dit.
Där gränderna är många och husen är så vackra att man tappar andan.
Längtar dit där solen skiner nästan alltid och där apelsinblommorna skapar magi i min själ.
Dit längtar jag.
Bilderna är från förra året.
Sportlovet.
Vi tog en "vårkänsla" istället för fjällen det året.
Och som jag längtar dit.
Nån dag måste jag bo vid havet, där solen skiner oftare.
Nån dag.
Nu däremot.
Nu är det Fredagmorgon, alla andra sover och mina tår är lagom frusna för att tända en brasa.
Ja precis så är det nu.
Fredag, bara det skapar ju värme i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar