Resfeber

Den kommer lite krypande. 

Resfebern.

Ofta inte förrän precis just nu.

Nu innan man drar iväg.

Resfeber.

Så jag stiger som vanligt upp före de andra.

Tassar runt i ett kök som är helt tyst.

Plockar lite här och plockar lite där.

Jag har kollat så jag har passet med mig 3 gånger redan.

Det är med.

Sen tar jag en runda i trädgården.

Kikar över den.

Nu ska ju vänner bo här och ta hand om huset men jag vill ju ändå se till den.

Vattna lite och säga hejdå för ett tag.

Så resfebern är här nu.

Jag säger hejdå till huset och hundarna och vinkar till grannarna.

Ses sen igen ju.

Jag ska bara ha lite semester först.

Semester.

Låter fint bara ordet tycker jag.

S e m e s t e r 

När jag dricker svart kaffe

Det finns dagar då jag tänker att jag kanske blivit äldre ändå.

Dagar då jag dricker kaffet svart för att mjölken är slut, 

eller dagar då jag på riktigt känner

 att det inte är något att oroa sig för.

Nästan ingenting.

De dagarna.

Förr.

När jag var yngre.

Yngre eller kanske bara mer vilsen.

Då oroade jag mig mer, hur det skulle gå, vad som skulle ske och vad andra skulle tycka.

Men idag dricker jag svart kaffe och vet att det inte spelar någon roll.

Att det blir bra, att jag väljer det som är bäst för mig.

Så bara.

Så när jag får ett mail med en fråga jag innan hade fnittrat åt.

En fråga som för bara några år sedan hade fått mig att tillverka en klump i magen och snabbare andning,

 så ler jag.

Dricker mitt kaffe svart och svarar ja.

Ja för att jag kan.

Ja för att jag vill.

Så det så.

Regn i luften och bubblor i bröstet

Det är så det är.

Regnet hänger i luften, det är klibbigt och varmt.

Och i bröstet trängs bubblor av den bästa sorten.

de där förväntansfulla bubblorna som kittlar till när de spricker.

De.

Och när barnen och mannen fortfarande sover går jag ut i trädgården.

Dricker kaffe och fyller på poolen.

Jag vet att det borde klippas lite, rensas lite och vattnas lite, men jag låter bli.

Jag sitter kvar i en av korgstolarna och bara är.

Helgen bjöd på kvartersfest och grillat.

Skratt, sång och champagne.

En bra sista helg innan semestern tar fart tycker jag.

En väldigt bra sådan.

Glada grannar, inget regn och grillat.

Ja men ni hör ju.

Men nu är det mest de där bubblorna som pågår.

För jag har ju bara en dag kvar innan det är dags.

En dag kvar innan semester.

Det ni.

Stressad

Det är ju inte något jag vill vara.

Inte något jag förstår att jag är heller för den delen.

Men jag vet det ändå.

Jag är stressad.

Över allt och ingenting.

På händerna står det små ord som skall påminna mig.

Ring den.

Beställ det.

Tvätta då.

Bonden klipper av det vackra guldet på fältet när jag går med hundarna.

Sommaren viskar om att den skall ta slut men jag tror den inte.

Vill inte.

Jag klär mig i svart när de säger att regnet skall komma.

Svart med röda naglar,

Det blir en dagens och jag tänker att jag skall andas.

Djupa andetag som får mig att lugna mig.

På riktigt.

Djupa andetag.

Det är så mycket som skall fixas innan min semester.

Beställas, ställas iordning, skrivas och inhandlas.

Massor.

Men snart.

Snart tar jag semester med havsbrus och pool-plask, skratt hög musik och för mycket av det goda.

Snart.

Bara andas djupa andetag säger jag till mig själv.

Eller som dottern säger - YOLO,för vad gör väl det om 100 år.

Och ja, vad gör väl det.

Snart.

Snart semester.

En magisk sådan.

En ny soffa

Den kom till slut.

Den där soffan som bara skall vara på prov.

Den jag ska känna efter med.

Den som är kantigare än den förra och med linnetyg.

Den.

Så nu står den där.

Eller dem.

Jag har ju 2.

Och vi känner efter.

Känner in.

Tillsammans med mjuka dunkuddar, 

saltlyktor, träfat och vitmålade horn.

Där står de och känns in ett tag.

Än så länge gillar jag dem.

Men den där drömmen om den där ännu kantigare och kritvita soffan hänger kvar, det är ju bara det där med att vara gift, att vara två och inte ha samma åsikt.

Det är ju bara det.

Så jag kokar 7 ägg till familjen innan de vaknar och dricker mina 2 koppar kaffe.

Sen sitter jag en liten stund där i soffan och känner efter.

Ett vitt tyg kan man ju alltid få en sömmerska att sy upp, ett tvättbart sådant.

Eller hur?

Lite vardag igen

Det är dags för det.

Vardag.

För mig.

Barnen stannar kvar i sommarlovs-mode och jag packar in mig i en bil med kamera, nya korgar och en lång lista på vad som måste göras och kör till jobbet.

Vi har fortsatt med det vi gör väldigt bra.

umgås.

Vi pratar och hummar, skrattar och äter gott.

Ullis vackra dotter Fanny har mest klappat hundar och lackat naglarna men bara det är bra nog tycker jag.

Underbara sommar.

underbara vänner.

underbara barn.

Men idag är det dags.

Att plocka undan disken, dricka för många koppar kaffe som svalnat - och jobba.

Och jo jag gillar ju det med.

Jobbet.

Kunderna.

Nyheterna som ramlar in.

Er.

Vardag innan semester kan vara bland det bästa faktiskt.

lite vardag igen.

Vänner på besök

De kom igår.

Våra nya fina vänner från Stockholm.

Ni vet de där vännerna som man bara träffat några få gånger men i hjärtat känns det som man känt varandra hela sitt liv.

De där vännerna som liksom bara faller på sin plats.

Rakt in i hjärtat där det redan finns en plats för dem att bo.

De vännerna.

De hade tagit med sig,

 förutom sina 4 barn och och tre kassar med mat -

dessa två golden flamingos.

Ja men ni hör ju, bara det betyder ju att den där platsen i mitt hjärta liksom väntat på dessa vänner.

För det går ju inte att låta bli att älska dem.

Dem som tar med sig två gyllene flamingos på resan hem till mig.

Och när mannen i sällskapet sedan vackert mixar ihop en varsin raspberry mojito.

Ja då faller liksom en Måndag eftermiddag vid poolen på sin plats.

Ordentligt.

Vi har pratat, skrattat, kramats och lagat mat.

Och ja för att inte glömma, druckit drinkar.

Och ni ser ju, för det syns ju även på bilden tycker jag.

Att de var overkligt goda.

Overkligt.

Barnen avslutade med ett kvällsdopp i poolen, alla 7 barn tror jag var däri samtidigt ett tag.

Älskade vänner.

Älskade sommar.

Morgon i det svarta huset

Jag vaknar först.

Det vet ni ju att jag alltid gör.

Sen kommer de i ordning som varje annan dag.

Först kommer den yngste.

Han kryper ner i min säng och lär mig något nytt.

Nästan varje dag.

Han ler och berättar om hur många dagar det är kvar.

Hur många dagar det är kvar tills vi ska på semester.

(9 dagar)

Semester allihopa. Tillsammans.

Snart dags.

Först en vecka med vänner och jobb, packa och tvätta.

Lite så.

Och i gästrummet har jag bäddat rent.

För snart kommer vänner hit.

2 vuxna och 4 barn ska komma och hänga med oss.

Och som det ser ut idag, så ser det ut att bli lika fint väder som igår.. och i förrgår och ja ni fattar.

Vissa av barnen sover längre än den yngsta,

som han i mitten som skulle kunna sova till 12 om inte mamman väckte honom.

Med händerna över huvudet och täcket i en stor hög.

Sommarlov.

Men nu ska han vakna.

Han och systern i rummet bredvid.

För med gäster och jobb och en soffa som skall flytta in så är det dags att starta upp.

Starta upp ordentligt.

Hoppas ni har en underbar Måndag!

Gocart och husvagn

När jag inte jobbar eller tvättar 5 maskiner tvätt hänger jag på gocart-banan.

Det är nämligen Em i gocart i Kritianstad den här veckan och mannen jobbar för fullt.

Så om jag vill hinna med att se honom över huvudtaget så är det dit jag får ta mig.

Till en stekande het gocart-bana med Italienska, tyska och svenska vinnarskallar precis överallt.

Och det är där vi i svärföräldrarnas husvagn vi dukar upp grillar, vinglas och diskussioner om skräckfilmer och barn som inte lyssnar på sina föräldrar alla dagar i veckan.

Det är i en husvagn på gocart-banan som vi matar en sol-lat hund en bit korvbröd och går till service-huset för att diska efter oss.

Och när middagen är avklarad är barnen trötta igen och vi kör hem när pappan är färdig för dagen.

Och på vägen hem stannar jag bilen.

För det där ljuset som är magiskt kallar på mig igen.

Som alla andra kvällar den här veckan.

Sommaren.

Åh Sommaren.

Det är Fredag

Det är en stekande varm sådan.

En Fredag då fåglarna flyger högt på himlen och hundarna ligger tätt mot stengolvet.

En Fredag när solen glittrar på havet, när Mando Diao sjunger ur högtalarna på jobbet och en kund precis blivit med ny soffa.

Det är Fredag.

På jobbet är jag.

Alla andra jag känner är vid havet eller på en stekande het gocart-bana.

Jag är på jobbet.

Jag har när jag skriver detta packat 6 ordrar som alla innehöll dessa lyktor.

Ni ser ju,

de är så galet vackra och jag önskar mig nu stenväggar hemma.

Stenväggar och träbalkar i taket.

Men nej jag får nöja mig som det är och packa dem till er istället.

Några horn packas med.

Varje dag faktiskt är det någon av er som liksom jag älskar dessa hornen.

Så idag skickar jag Texas longhorn till Skellefteå och Ystad. Lite frukostskålar som skall till Beddinge och Halmstad och smycken lite varstans i Sverige.

Det är Fredag,

Fredag och i mitt huvud har en text tagit vid.

En sån som vill ut på print.

Men en sån som måste sorteras först.

Andas in och andas ut.

En sån text.

Och Fredag.

Bra så.

När värmen tar över hela mig

Jag älskar det.

Kanske ibland lite för mycket.

Livet med sommaren.

När jag inte jobbar.

Fotograferar eller visar kunderna hur man sover allra, allra bäst.

Då brer jag ut en filt på en brygga, läser en läskig bok ute vid poolen eller beställer den största glass du kan föreställa dig på Åhus bästa glasseria.

Det är sådär galet underbart varmt nu,

sommar på allvar, så mycket sommar så jag efter springrundan glatt hoppar i poolen.

Simmar några varv tills värmen lämnat kroppen och jag kan sätta mig till rätta i en av korgstolarna med ett glas rosé.

Sådär galet underbart varmt.

Vissa kvällar tar jag med dem till någon plats vi känner väl och som vi gillar sådär extra mycket.

Andra kvällar stannar vi här.

Hemma.

I en trädgård som är sval och där elefantgräset rasslar avslappnande i vinden.

Där värmen ligger kvar i huset och påminner mig.

Påminner mig om att det är sommar nu.

Inte bara lite halvdant.

nej på riktigt.

Sommar.