Det var regn utanför

Gräset var tungt.

Det var lite som ett lager av dimma över marken utanför.

Jag var kanske 16 år och magen hade en klump av romantik inuti.

Jag låg till vänster i en 120 säng med kromad metallstomme.

På stereon sjung en man med långt hår om en sång till dem som inte jagade guldet och äran utan till dem som såg lyckan i det dem har nära.

Jag hade vackert hår och en ostadig själ.

Drömmarna var stora och hjärtat likaså.

Andningen bredvid mig var tung

 jag såg på honom när han sov.

När vi var vakna var vi bara coola och nonchalanta,

 ingenting var på riktigt men ack så allvarligt inuti.

Det var en sensommardag när regnet droppade utanför.

Det var i en småstad där varje handslag var ett vapen och många andetag var en lögn.

Och jag tänker på låten som spelades då.

Det här är en fanfar - för dem som verkligen har

nånting kvar.

Och just idag, en helt vanlig dag 

spelas den låten på radion och jag minns.

minns och ler.

För den här sången är för mig.

För mig som verkligen har allt kvar.

Den där sången är för mig.

Livet.

Att ha det vackraste av allt.

Det går för fort.

Som de vuxna alltid sagt till mig.

Innan jag själv var vuxen och förstod.

En sommar kunde vara en evighet som aldrig tog slut.

Kunde vara.

Då.

Nu går allt för fort.

Natten blir morgon och dagen tar slut.

För fort.

Och den där dottern med en själ av drömmar växer så fort att inte hjärtat hänger med.

Så fort.

Jag förundras varje dag.

hela tiden.

hur något så vackert kan komma från oss.

Barnen.

Mannen och jag har skapat detta.

Hon är en del av oss.

För alltid.

Den där dottern med själen full av drömmar.

Med en sommar som en evighet och allt så nära utan att veta det.

Jag är på väg att säga det till henne.

Att tiden går för fort men jag hejdar mig, för jag vet ju att en sommar kan vara en evighet av magi och det ska den ju vara.

Så jag säger inget. Inget alls.

Jag bara följer med henne ut på hav av svajande grässtrån och fotograferar en jacka hon förälskat sig i.

Zara Larsson har en nästan likadan säger hon och ler.

Jag ler tillbaka och sen måste jag säga till henne att sluta sjunga ett tag, bara ett litet tag - medan jag fotograferar.

ok då.

Ett litet tag.

För sjunger, det gör hon dygnet runt den här dottern och jag tror minsann att ni kommer få se mer av det.

Sen.

Och jag kramar henne innan vi går in igen, kramar henne och talar om som det är.

Att jag har det vackraste av allt.

Nätterna är lika långa

Jag vaknar före de andra.

En hund viftar på svansen och kan inte alls förstå hur jag inte vill skutta upp och springa ut i trädgården och leka med en boll.

Inte alls förstå.

Jag klappar på honom och följer med ut i trädgården ändå.

Utan lek står vi där han och jag.

Innan alla andra vaknat.

Ett mail har etsat sig fast i mig.

det finns så mycket där ute.

Här.

Så mycket vackert och jag vill ha tiden.

Tiden att resa precis dit jag känner för, för att kunna krama om någon och säga att jag finns här. 

Att jag finns och att jag hur jag än gör inte kan förstå men ändå kan känna.

resa dit och prata för att hon behöver det.

Dit där nätterna trots allt är lika långa som här.

Sen går vi in igen och jag sätter mig i soffan med en kopp kaffe som snabbt blir två.

Ett mail ska skrivas och en fotografering planeras.

Hon sover nu.

Men nätterna är lika långa.

Midsommar hos en syster

Jag försvann härifrån.

Försvann och tog med en hel familj dit.

till svärföräldrar och till min syster.

Mitt ute på landet där ingen mobiltelefon fungerar och dator inte finns.

Dit försvann vi.

Vi hade champagne-fukost, bakade rabarberkaka, skrattade och körde moped.

Precis som det ska vara när man försvinner ut på landet där inget annat än livet finns.

Efter det var det min systers "land" vi besökte.

Härsade hö, åt sill och potatis och klädde den obligatoriska midsommarstången.

Och fast att det var isande kallt denna midsommar så var jag varmt inuti.

Det där med att fira midsommar med de man gillar allra bäst..

det.

Doft av blommor och svala gator

Jag tar ett bad efter träningen.

Ett sånt där bra bad.

Ett sånt som får mig att doppa ner huvudet så även öronen är under ytan, ligga där och njuta ett tag.

Utan ljud, utan brus från något annat än mina egna andetag.

Ett bra bad.

Sen efter - när kroppen är sådär varm och doftar svagt av magnolia tar jag mig ut i trädgården.

Där löven från klematisen fallit ner i gräset och där doften av kaprifol sprider sig som ett täcke.

i trädgården.

Jag bestämde att det behövdes cykla en runda med.

Så jag och dottern gjorde just det.

Cyklade runt våra gator, på sval asfalt och med doften av blommor inuti.

Sommar.

Fjällbacka

Det var dit jag körde i Lördags.

Fjällbacka.

I Fjällbacka var luften sval och solen varm.

det doftade hav och skaldjur

I Fjällbacka.

Det var ju en tjejhelg som utspelade sig där.

En tjejhelg med en massa glada, vackra, kreativa tjejer som alla var där för att bara umgås och ha kul.

Så även jag.

Vi passerade trånga små gränder, blickade ut över havet, hörde fiskmåsar skria och stannade till ibland.

För att hitta en plats mot en husvägg där solen var varm och vinden inte fick tag i oss.

Och där satt vi.

Jag, Ullis och Anna.

Pratade och pratade tills vi var tvungna att förflytta oss för att magarna sa så.

Så vi förflyttade oss till Hotellet, tog en stenugnsbakad pizza och vin.

Det är en ypperlig lunch i solen i Fjällbacka om du frågar mig.

Ypperlig.

Och så fortsatte vi.

Med rosévin och prat, skratt och nästan gråt.

Hela långa dagen.

Tills kvällen och natten kom och sa att nu vänner är det nog dags ändå.

Vare sig ni vill eller inte, att sova.

Så det gjorde vi.

Men jag längtar redan till nästa gång vi ses.

Fjällbacka och jag.

Tjejfest

Det var Fredag.

Fredag och skolan var slut.

Det kan behövas lite fest en Fredag som den sa vi alla.

Så det var vad vi hade.

En liten fest för min dotter och hennes vänner.

Tjejfest.

Det bjöds på småplock och en liten drink när de först kom.

Tjejerna.

tjejerna som kan skratta varje minut genom alla timmar de umgås.

Tjejerna som blir tysta så fort en mamma eller pappa dyker upp i samma rum.

De tjejerna.

Hon fick en vacker rosa lilja av en av dem.

Vacker så jag var tvungen att placera den precis i mitten av hemmet.

Så alla kan se.

Sen beställde vi pizza och de drack drinkar med jordgubb och mynta.

Presenter öppnades och det skrattades.

Massor.

Jag och mannen satt i en varsin soffa och ruskade på huvudet åt deras diskussioner och skrattade.

Alltså de där tjejerna.

Mannen drack en iskall öl i soffan när jag serverade fnissande tjejer tårta.

Jordgubbstårta.

Sommar.

På riktigt.

Det var dotterns tjejfest.

Idag däremot.

Idag är det minsann mammans tur.

Min.

Jag tar bilen och kör mot okända platser och möter nya fina människor.

Och ja självklart berättar jag mer om den sen.

Min tjejfest.

Ha en fin Lördag!

Det där med fjärilar i magen

Jag skrev om att förälska sig.

Om och om igen.

Jag vet inte om det är något som saknas i mitt blod.

Eller om det kanske är för mycket av något.

Men jag känner ingen som förälskat sig så mycket som jag gjort.

Nu för tiden är allt bara bra med förälskelser.

I saker, i platser, i människor som kommer och går.

Att förälska sig är bra för mig.

nu.

Men det finns ju gånger då jag undrar vad som hände.

Vad jag trodde - och hur jag tänkte.

Eller om jag överhuvudtaget tänkte alls.

Vänner som inte borde ha fått min förälskelse, egentligen.

Killar som aldrig gav mig vad jag skulle ha gett dem.

Men ändå.

Där i förälskelsen är det ändå underbart.

På sitt sätt.

Jag skulle inte ens vara halva jag utan det jag gjort.

Jag förälskade mig första gången när jag var 7 år.

Pojken gick i min klass och hette Micke Magnusson.

Ja han hette så.. man sa alltid hela namnet för det fanns så många Micke då.

Jag liksom drunknade i honom, i fantasierna om att han skulle falla lika mycket för mig.

Jag förälskade mig i ett pojkband med, där jag i sömnen rabblade deras namn i rangordning om vem jag helst ville bli tillsammans med.

Joe, Jonny, Donnie, Danny, John.

Och efter det tror jag aldrig det tog slut.

Aldrig tagit slut.

Med förälskelserna.

Jag spenderade en hel sommar med att ta reda på var min kusin Tommy hängde tillsammans med sin underbart vackra vän Johnny.

Jag ville veta så jag bara kunde "spontant" dyka upp.

Så att det kanske, kanske fanns en chans att den där vackra Johnny som rökte cigaretter och hade håret i tofs skulle se mig.

Se mig och falla lika handlöst för mig som jag gjort för honom.

Jag förälskade mig i en låt en gång med,

en sliskig sådan om en tjej i rött.

Vi spelade den om och om igen på en stereo hon hade placerat under ett fönster i sitt flickrum.

Anna och jag.

Som jag förälskat mig.

Förälskad

Jag tror inte jag känner någon som varit förälskad lika mycket som jag.

Jag har alltid varit sån.

En sån som förälskar sig.

Redan när jag var liten förälskade jag mig.

I allt från platser,till hus - till pojkar som senare blev män.

Och alltid har jag älskat det.

Det där som händer när jag förälskar mig.

Det har varit på resor, i klassrum, på landet och i stan.

Jag har förälskat mig i musik, i killar med gitarr, i bilar och i skor.

Och jag fullkomligt älskar det.

Att förälska mig.

Och om de där pojkarna som sen blev män.

oj jag har förälskat mig.. oj.

Jag har fallit handlöst för alla sorter.

Jag har romantiserat och drömt, för alla olika varianter som finns tror jag.

Så idag handlar det om just det.

Att vara förälskad och leva i nuet.

Ni ska få höra det hela ikväll.

Nu måste jag till jobbet.

Ikväll förälskar vi oss.

den där sommaren

Jag sa ju att vi körde till havet.

Till Åhus.

Vi kom innan alla andra.

Innan havet hunnit vakna och innan sanden blivit varm.

Vi bredde ut en stor filt på sanden och låg där med picknickkorgen nära till hands, en skvallertidning, en inredningstidning och spotify.

Ingen av oss klagade.

Och när jag vaknar i morgon igen och solen står givakt i min trädgård vet jag att jag vill det igen.

Åka till havet.

Åka till Åhus.