slappar Söndag

Det blir en sån igen.

Slapp Söndag.

Inte så att jag slipper den.. nej det vill jag inte.

Men slappa hela dagen lång, det går jag med på.

Jag vaknar först av alla.

Som vanligt.

Går ut med hundar och planerar att köra till bagarn för att köpa frukost bröd.

En Söndag är ju gjord för lyx frukost.

Än så länge har jag inte kommit så långt.

Jag sitter med håret i en boll framför en dator med bara pyjamas men tanken är kvar..

snart ska jag köra. :)

Kollar igenom en kamera.

För igår var jag ju på BLOGGDAG.

Och det lustiga är att jag som annars fotar allt.

Inte har ett enda foto att bjuda på.

!?

Han där.

Han fanns i kameran.

Men han var ju inte med på bloggdagen.

Inga grodor var där alls faktiskt.

;)

Hittade bara de här två bilderna.

Var visst bara osten som var viktig igår.:)

Och det är väl iofs i riktig "Emma anda". 

Ost, menar jag.

Men nej osten var ju självklart inte det viktigaste.

Nej det var att få träffa massor av fina duktiga kvinnor som jag annars bara ser i kommentars fält här i den här världen.

Och kanske var det just därför..

Som kameran inte plockades upp och skymde min blick.

Jag ville ju vara där, med och i det hela.

Och mysigt var det.

Tyvärr körde jag efter middagen, men hoppas att de andra drack en mojito eller två för mig oxå :)

Lite mer ost ja ;)

Och Limetwigs fina top i bakgrunden.

Så roligt att ha träffat trevligaste tjejerna live äntligen!

Så som denna och denna.. och ja denna som jag ju verkligen sett fram emot att prata med men aldrig hann!!?  ja ja jag kan inte rabbla upp alla här.

Då kan jag ju aldrig hinna köra och köpa det där nybakade brödet.. ;)

Men ni fattar.

det vet jag att ni gör.

Ha en fin Söndag !!

KRAM!

när helgen tar farväl

Det är Söndag.

Sista dagen på helgen.

Orättvist hur helgen är så kort och veckan så lång.

Och allt jobb vi gör för att få pengar till att göra saker med familjen,eller i huset, eller på resan.. men tiden med dem/det är ändå minst?

Nej fy så ska vi inte tänka idag.

Nej det har jag lärt mig.

inget att gräva ner sig i.

Och helgen var ju ändå så bra.

Sådär fin som en helg med en bror och hans fru och en bästa vän kan vara.

Allt på samma helg.

Vimmelkantig.

Igår tog vi med korven och barnen och bröden (men glömde drickan) till skogen där vi tog en promenad med hundarna, pratade strunt, bar vänners barn på axlarna och viftade undan typ 30 getingar.

barnen lekte luffare .

Det får vi inte glömma.

Kan inte glömma.

 Min dotter i bakgrunden och min mellanson här.

Han med luvan och de djupaste tankarna jag vet.

Och här har vi honom.

Kusinen Fenix med de knasigaste minerna, pojken som frågar mig vaddårå? och vadsadu? mest av alla.

Pojken som är lite rädd för mörkret och som älskar hundpromenader.

 Han som egentligen vill ha en kram av sin faster, men inte vågar.

;)

Och den pojken med luggen.

Luggen som skymmer hans ena öga.

Han är min.

Gjord av mig, från mig.

En av dem.

Mitt liv liksom.

En del av det.

Och det som gör mitt liv bättre var samlat i en helg.

Allt på en gång.

Och jag känner mig vimmelkantig.

 På kvällen åt vi kräftor, paj och bröd, huset verkligen dånade av barn och vuxna och jag älskar det.

Vill ha det så.

Ibland.

Brors blivande fru och en vän jag håller kär.

Snart kan vi sitta på en veranda alla tre och säga -minns ni.. minns ni för 10 år sedan, 30 år sedan...

för typ 13 år har redan gått.

Och jag älskar att de finns där.

Just dem.

Och han satt på mina axlar ett tag.

Berättade om blixten mcqueen och försökte nå träden med en pinne.

och jag tänkte för mig själv att det här.

Det hade vi aldrig kunnat tro när vi träffades i Florida när vi var unga, ok YnGRE och galna.

Att jag skulle ta en promenad i en skog en Lördag i September med hennes son på mina axlar.

Tur.

Att det blev så.

Livet.

Kram

hallonsorbet

Det heter färgen som jag valde på mina naglar den här gången.

Hallonsorbet.

Det är så mycket sommar jag har idag.

På naglarna.

För utanför fönstret är det tandläkarväder och himlen ser ledsen och fundersam ut på samma gång.

Men jag gör vad jag är bra på.

Allt på samma gång.

Jag badar två hundar tills de luktar karamell och jag klipper en dotters hår "-INTE MYCKET!!" och jag bäddar rent i en säng för två.

Tvättar två maskiner tvätt och plockar undan frukost som står kvar på bänken när alla glömt bort den.

Allt på samma gång.

Ikväll ska vi till grannar.

Grilla.

Det är så mycket sommar jag har.

Grillning, grannar och hallonsorbet på naglarna.

Yep.

Kram

ITALIEN

Det blev det minsann.

Så nu släpper jag taget om den här sommaren.

Inte släpper den helt men jag liksom låter den bara vara.

Jag bryr mig inte längre om solen tänker titta fram eller inte.

Jo jag bryr mig.

Men orkar inte stressa.

Kom gärna solen men om du vägrar så flyger jag till Italien.

Jag en  skäggig man och tre busiga barn.

Vi ska se Como sjön och havet.

Vi ska se vackra kullar och jag ska bli brunbränd, jag ska bada i havet vid Riminis kust och jag ska äta glass och pasta och pizza.

Jag ska se Italien alltså.

Det jag aldrig sett förut.

En första gång.

Underbart.

Underbar har den här dagen varit med.

En fin vän kom hit med barn och söta bullar.

Långpromenad och prat prat prat.

Nu badar en dotter med sin kompis i poolen och pojkarna är på gocart banan med sin far.

Och jag är ju här!

Men bara en kort stund.. för nu måste jag komma på vad som skall ätas till kvällen.

Och kvällen.. ja den var ju redan här.

Så jag tar tag i den.

tar tag i kvällen och ser vad den har att bjuda på.

Hoppas ni har det helt helt underbart!

Kram

ett sms som ett brev

Jag fick det.

Ett sms som var vackert som ett brev.

Långt som ett brev.

Och i orden kändes det precis så vackert och fint och ärligt som ett handskrivet.

"du är någon jag saknar, kanske hela tiden, kanske jämt"

Så skrevs det.

Jag kan inte ens le.

Nästan så fint att jag istället gråter.

"när du tänker hör jag dig, när du ser på mig ser jag redan mot dig"

Ja men ni hör.

det finns de som tänker som jag.

Som vill vad jag vill och som vet vad jag vet.

en annan gång skrev samma person ord från en sång jag redan älskar.

" din sol har landat i mitt knä och gått sönder..

våra rader trillar ur och ligger kvar.

Jag tror vi ljög fast vi sa att det var sant.

Vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant.

såna som vi med lyckan mitt i sorgen..

vi ställer frågor och jag är trött på mina svar.

Men du finns i mina drömmar när jag sover.

jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör"

De orden är Melissa som skrivit.. och den här personen vet att jag lyssnar till henne.. vad hon sjunger med sin vackra stämma och hennes underbara ord.

Så idag är jag glad igen.

För orden. för känslorna.

För de som kan använda orden och känslorna tillsammans.

För när du säger det så tror jag dig.

Jag känner ju att mina tankar tar över allt..

och jag känner efter varje dag.. känner och förundras över styrkan.

I pulsen i orden.

I viljan och lusten.

Italien var det ja..

jag vet inte om det måste bli i augusti..ser ut att bli tajt innan.. underbara syster kommer med sina fina barn snart och vi vill inte boka bort oss när det redan är inbokat.

Så i Augusti.

Och nu.. nu är jag helt ärlig och frågar..

vill någon följa med?

Visst vore det väl kul?

Att ha någon att babbla med.. barnen någon att leka med.. någon som lite lite är som jag.

Du?

Kram

Han kallar mig för C

En vän jag en gång hade.

han kallade mig för C.

Bara min första bokstav i mitt första namn.

Det är märkligt hur vissa människor stannar kvar i själen.

Och trots, eller kanske rentav för att man försöker tro att man glömt vissa man jag lärt känna så är det mycket som påminner oss.

Mig.

Jag hör en sång på radion och minns att han brukade "mim-sjunga" som en galning till konstiga låtar ingen annan kan.

Han kan introsånger till tv-serier helt utantill även om de går så fort att inte en jäkel hänger med.

(lyssna på Big bang theory låten och försök själva;)

 Det är som att förlora en förälskelse litegrann när vänner försvinner.

Det är ju inte varje dag hela livet som vi träffar de där som är så där menade för oss.. ni vet när allt klickar.

Man måste inte prata om allt man vet, man känner.

De som har precis lika sjuk humor som jag, som skrattar åt samma sak och gråter för samma orsak.

De som kan prata i timmar om sin farfar eller som förstår mig precis när jag oroar mig för att sonen min egentligen inte på riktigt pallar de elaka killarna i skolan trots att han säger att han gör det.

Han som lyssnar och som kanske förstår mig.

de är ju de vännerna som är svåra att låta gå.

Men jag är tjej och han är kille, det är något svårt i att ha dem kvar.

De manliga vännerna som inte är just din MAN.

Det är bara de gamla barndomsvännerna som är ok att ha.

Någon osynlig skriven lag har jag förstått.

Men jag saknar honom.

Vännen som förstod mig och som gav mig fina minnen.

Inte på ett bittert sätt, nej bara fint.

Och jag är tacksam.

Igen.

För livet och dess möten.

Nu jobb.

Mindre tacksamt ;)

KRAM

det där med att ändras

Förändras.

"När någon säger att du förändrats betyder det bara att du inte längre är vad de vill att du ska vara."

Det var någonstans det stod just så.

Fast på engelska då.

Kanske är det så?

När de talar om att man ändrats.. är man bara inte längre vad de förväntar sig då?

Jag märker av det.

Förändringarna.

I livet.

I själen.

Jag är inte längre  vad jag alltid varit.

Kommer aldrig bli det igen.

Och när jag förändras så förändras allt annat runt omkring mig med.

De som förr var de klokaste kanske inte längre är det..

de som förr fick mig att skratta kanske inte längre får det..

och de som förr kunde få mig att förstå kanske inte längre kan det..

Jag vet det är så.

Märker det.

Som när man var ung och helt plötsligt vaknade en dag och tyckte att pojkvännen tuggade för slafsigt eller snarkade för högt..

det som innan bara varit sött.

?

Då vet man.

Det är borta.

Det finns inte kvar.

Känslan.

Behovet.

Borta.

Och inte för att de ändras.

Utan jag.

Jag förändras.

Och allt blir annorlunda.

Allt känns konstigt.

Konstigt och ibland läskigt.

Men det är så.

Det blir bra.

Det svåra är att förstå.

Inse.

Låta det ske.

Låta det bara vara så.

Det svåra är att låta det gå.

bilder från PINTEREST

Men det går,

och ibland skär det i mig.

I mitt hjärta, i mitt inre.

En del av mig vill vara som då, som det var och känna som jag kände.

En del av mig vill bara stanna kvar.

Den andra vet att det är så..

det är nu det är dags att gå.

Vidare.

Vänner som en gång var kommer alltid finnas kvar.

Alltid.

På ett eller annat sätt.

KRAM

det där när man vet vad som är på väg..

Jag har precis släppt iväg tre vackra barn till skolan.

Men känner på mig att en av dem inte är ok idag...

Jag vet inte hur jag vet det eller hur jag ser tecken på det.

Men jag känner det på mig.

Känner att den yngste nog är på väg att bli sjuk, och hur svårt är det inte att veta hur man ska göra?!?

Ja han var ju inte sjuk nu.. ska jag ha honom hemma bara för jag har min mamma intuition?

Svårt ju.

Jag ber dottern plocka in några hjärtan från trädgården och vi myser tillsammans.

Alla saknar de varma sommardagarna vi fick smaka på förra veckan.

Vi sopar undan vår längtan och väntar på chansen.

Jag vinkar hejdå i morgonrock och kastar i en maskin med tvätt.

Jag lyssnar på en gammal låt och minns en rödhårig tjej med fräknar i en stad som en gång var min.

Jag minns gröna gräsmattor, fnitter och magar att luta huvudet på.

Jag minns fingrar som slingrar runt mitt hår och jag minns hennes skratt.

Jag kan lova att jag aldrig glömmer bort henne.

Och jag tror att hon glömmer aldrig mig.

Så nu ska jag ta tag i den här kroppen som sitter här framför en skärm och minns, ska ta tag i den och duscha den, sminka den lite och få den att sluta oroa sig för yngste sonen och köra mot jobbet.

Och jag lovar att jag aldrig glömmer bort dig.

Om du lovar att du aldrig glömmer mig.

Ta hand om er.

KRAM

Köpenhamn

 jag fick ju åka tåg länge.

Men till slut kom jag fram.

Det var ju första gången sen jag var typ 10 år som jag var i Köpenhamn.

(vilket jag ju nästan skämdes över att tala om när jag bor bara 1.40 timmes restid därfifrån- om inte tåget är försenat vill säga..)

Första kvällen fick vi goda drinkar med dansk mjölk och en god middag på en Italiensk rastaurang i Nyhamn.

Vad den hette?

ingen aning.

minns inte.

Vi gick.. och gick.. och gick lite till.

Och shoppade.

Bara lite.

Drack mer.

;)

Ibland klädde vi om.

Och sminkade oss.

Och gick på middag, mingel och skratt fest i ett.

Här är Lotta, om hon godkänner detta eller inte vet jag ju inte.. men annars får jag väl ett mail eller två. 

:)

och ja här kommer bubblet fram med.

Bubbel är liksom tvång på fest det har jag lärt mig.

Och ja om någon undrar hur i helvete det kan vara så lite bilder från resan.. eller varför de inte är i nån som helst kvalitet så är det liksom så att jag glömde kameran hemma.

Ja och hela Lördagen glömde jag även telefonen kvar på hotellet.

ja men jag vet men så är det i alla fall.

Nu fick ni se liite ju.

Precis kommit hem från jobbet och jag är ganska så typ överdrivet sjukligt kanoners trött så jag ska sova.

Ta hand om er.

Godnatt.

shhöbenhabm

Joråsåatt.

Det är det jag roar mig med idag.

Idag och i morgon och på Söndag med.

Så det så.

Köpenhamn alltså.

Har spinnat i morse, spinning och gym och nu har hundarna varit ute en runda och min väska är packad.

Ja packad.. men med vad?

Att man ska ha så svårt att veta vad man ska ha på sig typ alltid och jämt?

Ett gäng med tjejer liksom...ännu svårare..

jag har hört guldbrallor och klackar så ja jag liksom känner att jag borde steppa upp.

leverera.

Men det vette fan.

Kul hoppas jag det blir i alla fall.

För detta är liksom lite av en blind-date för mig.

Så om jag är nervös?

nej men det borde jag vara.

hinner säkert bli det på tåget ska ni se.

Måste dra.

Ta hand om er i helgen.

KRAM

det där med att vilja ha Knut

Ja jag vill ha honom.

KNUT

Det är fin fina Jennifer 

som minsann fått för sig att låta någon av oss vinna honom.

Och vill man inte det så säg!!??

Kolla:

Ja men jag sa ju det,

Man vill ha en Knut helt enkelt.

Så gå in på hennes sida och tävla vettja.

Men vinn inte snälla för det vill verkligen jag göra!

Vi är hemma nu föressten!

Och som jag sa innan.

Home is where the heart is.

Så nu kollar jag lite foton, och med lite menar jag just det.

LITE.

Kameran hade visst dåligt med batteri och laddaren? Ja men den var ju såklart i Skåne och vi i Västmanland. vad trodde ni liksom.

men här har ni en bild.

Från min systers trädgård, så mysigt.. och det var verkligen det vi försökte i alla fall.

TÄNKA vår, för den var inte så närvarande att vi kunna känna den.. så vi nöjde oss med att tänka på den.

Think spring and laugh with the best!

Japp.

Helt ofixad bild med föresten, orkar inte starta något fotoprogram såhär sent, blir lätt att jag sitter här för länge då.

Och det är ju just det jag inte ska för jag är typ skit trött och måste mysa under en filt i soffan innan jag ska bege mig till sängen.

Jobb i morgon.

KRAM

det där med Lördag och gäster

Ja ni ska inte under några omständigheter tro att jag har bytt om, nej jag hasar frotfarande runt i blekgrå-skulle-vara-svarta-mjukisbyxor här hemma.

Jag har tagit den där promenaden jag pratade om.

Eller njae.. jag tog cykeln, tänkte det skulle bli en låååång tur med hundarna och jag med mina andnings svårigheter för tillfället tyckte det där med cykel lät smartare.

Inte.

Det blåser små jävlar där ute.

Eller nej inte ens små.. typ skit stora och jag fick ta i med benmusklerna a'la Hulken för att ta mig fram.

8 km. pust.

(brukar gå snabbare då jag springer den rundan i vanliga fall!)

Efter det lurade jag med yngste sonen OCH mannen till en loppis.

Hittade lite fina formar, rostfria bunkar och silver smör knivar.

snajdigt värre.

( och jo jag hade på mig de fula byxorna även där- men jag hade i alla fall lite foundation i fejjan;)

NU?

Nu gör vi detta:

förbereder för efterätt.

Det blir gott kan ni tro.

Kladdkaka med vitchoklad smet uppe på och så dessa jordgubbar dränkta i limejuice och lite grädde till det.

Joråsåatt.

Grannarna kommer över på middag och mys ikväll, vi ska inte gotta oss helt ensamma.

 nejdå.

Nu måste jag kanske ta en dusch.. och ehmm.. byta till något mer fancy än dessa fula byxor.

?

Kanske.

KRAM!