det där när man vet vad som är på väg..

Jag har precis släppt iväg tre vackra barn till skolan.

Men känner på mig att en av dem inte är ok idag...

Jag vet inte hur jag vet det eller hur jag ser tecken på det.

Men jag känner det på mig.

Känner att den yngste nog är på väg att bli sjuk, och hur svårt är det inte att veta hur man ska göra?!?

Ja han var ju inte sjuk nu.. ska jag ha honom hemma bara för jag har min mamma intuition?

Svårt ju.

Jag ber dottern plocka in några hjärtan från trädgården och vi myser tillsammans.

Alla saknar de varma sommardagarna vi fick smaka på förra veckan.

Vi sopar undan vår längtan och väntar på chansen.

Jag vinkar hejdå i morgonrock och kastar i en maskin med tvätt.

Jag lyssnar på en gammal låt och minns en rödhårig tjej med fräknar i en stad som en gång var min.

Jag minns gröna gräsmattor, fnitter och magar att luta huvudet på.

Jag minns fingrar som slingrar runt mitt hår och jag minns hennes skratt.

Jag kan lova att jag aldrig glömmer bort henne.

Och jag tror att hon glömmer aldrig mig.

Så nu ska jag ta tag i den här kroppen som sitter här framför en skärm och minns, ska ta tag i den och duscha den, sminka den lite och få den att sluta oroa sig för yngste sonen och köra mot jobbet.

Och jag lovar att jag aldrig glömmer bort dig.

Om du lovar att du aldrig glömmer mig.

Ta hand om er.

KRAM