i ett hav av hundkex

Där blickar jag ut.

I havet av alla de vita fluffiga skira blommorna.

Igår kväll när jag körde hem från jobbet, sista dagen då jag var 32.

Solen smekte några lövträd, sista minuterna innan den gick ner.

Ner bakom skogen, ner bakom världen.

Dofterna kryper fram och hittar in i min kropp, in till min själ.

Sött och friskt.

Svalt och varmt.

Det doftar sommar.

Jag var tungen att dra ner fönstret på bilen och sakta ner farten.

Ville ta chansen att leva i nuet, ta chansen att känna sommaren i mig. 

Låta livet ta tag i mig, skaka om mig och få min själ att värmas.

Livet som vi har, livet som vi fått.. mitt i all magi som vi bara ser förbi.

Det var igår.

Jag var 32.

Idag är jag 33.

Syrénen har vissnat.

Men ger fortfarande ut en doft av sommar.

Sommaren som ligger där under molntäcket och snart snart hittar tillbaka hit igen.

För idag är det Juni.

Juni tillhör allt det där som jag älskar att tänka på, 

I mig finns dina berättelser kvar.

Juni.

Jag fyller 33 år och lovar mig själv att ge mig allt jag har.

Ge mig själv alla chanser jag förtjänar och alla goda ord som finns att ge.

Jag lovar mig själv att fortsätta leta, fortsätta leva i nuet och insupa allt det vackra i livet.

Det är presenten till mig själv.

Av barnen fick jag örhängen.

de sitter redan på.

Sonen fotograferar mig.

Håret är ivägen säger han och gör om en gång till.

Nu blev det bra mamma.

Han är nöjd, jag lovar att visa er.

Och håller vad jag lovar.

Solen är någon annanstans idag.

Men den finns här i vårt hus.

Fika, presenter och städ.

Min dag helt enkelt.

Jag putsar rostfria ytor

 och dammsuger en soffa.

Sen blir det lunch med vän.

Hoppas ni har en underbar första dag på sommaren.

Och hoppas ni hittar ett hav av hundkex att blicka över,

njut.

KRAM