Förändras.
"När någon säger att du förändrats betyder det bara att du inte längre är vad de vill att du ska vara."
Det var någonstans det stod just så.
Fast på engelska då.
Kanske är det så?
När de talar om att man ändrats.. är man bara inte längre vad de förväntar sig då?
Jag märker av det.
Förändringarna.
I livet.
I själen.
Jag är inte längre vad jag alltid varit.
Kommer aldrig bli det igen.
Och när jag förändras så förändras allt annat runt omkring mig med.
De som förr var de klokaste kanske inte längre är det..
de som förr fick mig att skratta kanske inte längre får det..
och de som förr kunde få mig att förstå kanske inte längre kan det..
Jag vet det är så.
Märker det.
Som när man var ung och helt plötsligt vaknade en dag och tyckte att pojkvännen tuggade för slafsigt eller snarkade för högt..
det som innan bara varit sött.
?
Då vet man.
Det är borta.
Det finns inte kvar.
Känslan.
Behovet.
Borta.
Och inte för att de ändras.
Utan jag.
Jag förändras.
Och allt blir annorlunda.
Allt känns konstigt.
Konstigt och ibland läskigt.
Men det är så.
Det blir bra.
Det svåra är att förstå.
Inse.
Låta det ske.
Låta det bara vara så.
Det svåra är att låta det gå.
bilder från PINTEREST
Men det går,
och ibland skär det i mig.
I mitt hjärta, i mitt inre.
En del av mig vill vara som då, som det var och känna som jag kände.
En del av mig vill bara stanna kvar.
Den andra vet att det är så..
det är nu det är dags att gå.
Vidare.
Vänner som en gång var kommer alltid finnas kvar.
Alltid.
På ett eller annat sätt.
KRAM
Jag tror att alt alltid ändras, hela tiden. Och att se sin egen förändring är det coolaste av allt - och man kan vara trygg i att man bara kan utvecklas åt rätt håll, även när det inte känns så - vi kan inte backa, bara växa.
SvaraRadera