Overkligt men ärligt

Jag får ett långt email skickat till mig.

Någon jag inte kände riktigt men kände ändå.

Det var sommar.

Jag var overklig men ärlig mitt i ett liv som inte gick att förstå.

Jag tror jag var 16år.

Det var sommar, tiden var evig och ingenting tog nånsin slut.

Jag var någon annan då,
så när du skriver till mig minns jag allt
och ingenting.

Du skriver att jag är någon som satt spår, 

någon som dyker upp i din minnesbank.

Minnen för dig.

Det var sommar och jag viskade hemligheter i ditt öra.

Du skjutsade mig till städer vi aldrig besökt förut.

Du lyssnade på mina hemligheter och höll dem för dig själv.

Jag var så liten, så osäker men ändå så fri.

Jag minns att vi gick hem när det redan var morgon, jag väntade och längtade efter känslor som inte gick att tolka.

Jag minns dig.

Jag minns den sommaren, min jacka som var för stor, jag minns din hand som letade sig bak i nacken på dig själv när du blev osäker.

Minns ditt leende och frågor som fick mig att skratta högt.

Jag var den men inte alls.

Tiden har svept förbi och fram 

och fast jag minns är det overkligt nu.

Den som var jag, den som var du.

Fullkomligt overkligt nu.

En sommar för längesen.

Mycket längesen.

fotografering

Jag fotar speglar och klädstänger.

Jag ringer 15 samtal och har möte i både skolan och på jobbet.

Jag köper vårskor och lämnar barn på aktiviteter.

Det var Onsdag med full fart.

Jag hann inte ens förstå att allt det skedde på min lediga dag.

Ledig liksom.

nej inte riktigt.

Nu mot jobbet igen.

En leverans som hamnat fel och gör att jag med ca 25 kunder börjar känna mig  ganska upprörd.

Lite mer än ganska.

Mot jobb alltså.

Snart helg.

Kram

En längtan

Jag tror det börjar som en andning.

Det är nånting i mitt bröst.

Det är som att luften sveper förbi och jag kippar efter luft.

Det liksom börjar som en andning.

Jag ser på promenaden. Måste stanna och läsa klart.

Vi har en inre klocka, tänker samma, likadant.

Du frågar hur det känns.

- Det har runnit mycket vatten under broarna jag bränt.

Man tar och man ger svarar jag.

Livet är så.

Jag måste säga hejdå.

Ibland.

Jag frågar dig hur det känns.

Jag är klokare nu, svarar du.

Och jag ler.

Jag vet precis vad du menar, precis hur det känns.

Alla samtal vi har haft.

Jag är starkare nu.

Alla samtalen är starkare, vackrare och mer.

Vi är starkare nu.

Om allt bara förändrades nu, vad skulle du göra då frågar du.

Ingenting svarar jag.

Ingenting.

Allt är precis som det är - som jag gjort det till.

Jag har gjort mitt, du har gjort ditt.

Vi är vi och allt är precis som det ska vara nu.

Bra svarar du.

Och jag hör på din röst.

Du är starkare nu.

Älskade syster, älskade du.

Tisdag med täta moln

Jag dricker kaffe som blivit kallt.

Jag står med svala ben i trädgården och ser på när hundarna jagar varandra runt runt på gräsmattan.

det känns inte som vår.

Jag fotar lite keramik och dricker ännu mer kaffe som kallnat.

Jag fantiserar om stekande sol och ett hus vid havet.

Bara för att en tjej skickat en länk på en villa som skall säljas i ett land där solen skiner.

Du kanske kan styla detta hus skriver hon.

Om jag kan.

Ja tack svarar jag och kanske jag får till en styling i ett land där solen skiner mer.

Sen sitter jag i soffan under det quiltade täcket som passar perfekt just där i min linnesoffa.

Jag sitter där tills jag hör barnens ljud.

Toalettskåp som öppnas, duschar som rinner och små fötter som går över stengolvet.

Det är Tisdag med täta moln och jag ska jobba.

Vad gör ni?

Jag tvättar och luftar själen

Den var här i helgen.

Våren.

Nästan känslan av sommar.

Jag drack mitt Lördagsvin i rottingfåtöljen vid husväggen.

Den var här i helgen.

Våren.

Solen sken genom huset och fåglarna kvittrade som besatta utanför.

Som jag älskar våren.

Nästan som sommaren.

Nästan.

Jag jobbade hela helgen. Sålde sängar och möblerade om i butiken.

Vänner kom förbi med kaffe, alltså vänner som tittar in för att sitta med mig i en gammal sliten chesterfieldsoffa och prata om barn, män, kärlek och nagelförlängningar.. allt på samma gång.

De är de bästa av vänner. Bästa.

Väl hemma igen städade jag lite.

Tvättade rent i sängen, ja det är Söndagar som det alltid bäddas rent här hemma. 

Jag tvättade och luftade själen lite.

Våren släcktes av ett ösregn men det gjorde ingenting.

Jag var varm i hela kroppen av den finaste av Söndagar.

Hela familjen samlad, mannens varma kramar i hallen och barnens stora leenden.

Så fin en Söndag kan bli.

Nu Måndag då.

Lets do it.

Om det är så är det

Jag och dottern är ensamma den här helgen.

Hon och jag.

Vi äter tapas till middag båda dagarna för att vi kan.

För att vi vill.

Vi sover i dubbelsängen tillsammans 

 vi pratar om allt och lite till.

Vi gör så med jämna mellanrum.

 Jag och barnen - ett och ett. 

Egentid.

Mammatid.

Och hon analyserar svar, analyserar beteenden hos andra.

som tjejer gör.

Som jag gjort.

Jag håller hennes hand 

 när hon pratat klart säger jag det bara.

Det är vad det är.

Om man vill så gör man.

Om de vill så gör de.

Inte svårare än så.

Vill de träffas så träffas man.

Enkelt.

Ärligt.

Hon nickar.

Jag vet att hon kommer analysera och omvärdera svar länge till.

Men jag säger det redan nu.

Då kanske hon lär sig snabbare än jag gjort.

Att det är vad det är och man gör det man vill göra.

Så hennes pappa bryr sig helt enkelt inte?

Frågar hon mig då.

Om han bryr sig är en sak men inte tillräckligt säger jag.

Jag är ärlig med detta.

Önskar någon hade varit det med mig.

Vill man träffa sina barn så gör man det.

Enkelt.

Och det hon berättar för mig är ofattbart.

Skär i mitt hjärta.

Och jag vet precis.

Vet precis hur hennes vän har det.

PRECIS.

jag behöver ingen förklaring längre

Det är åldern.

Som gör mig visare precis som klyschan säger.

Tiden.

Den som passerar och gör mig visare. Klokare.

Jag söker inte länge förklaringar.

Jag har förstått att vi inte förstår.

Varandra.

Och det är ok.

Alla vägar är inte till för att vandras.

För mig.

Jag väljer andra spår, andra stigar att trampa.

Jag behöver inte längre nån förklaring.

.

Igår var jag och dottern hemma själva.

Det var tapas och skräckfilm på schemat.

Som jag kommer minnas dessa dagar jag har med barnen.

För alltid.

Alltid.

Sail away with me honey...

Det är solsken på promenaden där jag går innan världen är vaken.

Gräset är vått och på åkern skuttar harar.

Det är solsken och i mina lurar sjunger han.

Jag längtar efter sommarens varma dagar.

Sommarens ljumna nätter.

Om de kommer.

När de kommer skall jag vara med.

Jag ska vara där och jag tänker inte släppa taget.

.

Jag hinner lämna ett köksförslag och kunden blir lyriskt glad och då även jag.

Det känns i luften idag.

Det blir en grym dag.

På mer än ett sätt.

Det blir en grym dag jag känner det inuti.

Välkommen Fredag i solsken.

Planer för ett kök i Skåne

Inte mitt kök som här ovan.

Nej jag har planer för någon annans kök.

I huvudet är det redan klart.

Och idag ska det ut på papper och så får vi se vad familjen tycker.

Köket finns redan, det är bara fixet, trixet och känslan som skall till.

Typ det roligaste.

Så ja - jag har inte tid med detta.

Dags att jobba.

Ha en underbar Onsdag.

Påsken är över och vardagen tar vid

Den behövdes.
Påskledigheten.

Vi har haft svärföräldrar här.
Vi har pratat, skålat i iskall chardonnay och ätit gott.

Vi har kört till skogen, till havet och till Kivik.
Passat på.

Vi körde till Kin utanför Simrishamn.

Åt varm soppa med kokosmjölk och köpte med oss det godaste surdegsbrödet ni kan tänka er.

Och så har vi fortsatt.
Vi har ätit gott, skrattat, nästan gråtit och skålat.. lite så fick vår påsk bli i år och den behövdes.

Ledigheten.

Och igår när svärföräldrarna kört hem igen och jag jobbat färdigt för dagen grillade vi.
Allt som fanns kvar i kylen åkte på grillen.
Som kyckling, champinjoner, potatis, tomater och sparris.
Och ja det behövdes det med.

Ett litet tag kände jag sommaren inuti.
Ett litet tag.

Och i Kivik passade vi på att köpa Havtornsmarmelad som typ är det godaste jag vet på ost.
Godaste.
Och sen på Buhres plockade vi med oss ett gäng ostar som stank upp köket sådär lagom.
Så jo en fin helg.
En mycket fin helg har det varit.

Men nu är det vardag igen och det är fint det med.
Vardag och jobbet kallar.

Ta hand om er.

Påskafton 2015

Det börjar med en frukost.

En lång sådan.

Jag hade lovat barnen "hotell-frukost" och höll mitt ord.

Jag stekte amerikanska pannkakor som jag serverade med hallon, vispat smör och lönnsirap.

Ja jag serverade en hel del annat med, som ostar, granola och bröd men det var detta som gick hem bäst hos barnen.

Och sen fortsatte vi.

Jag tog en 5km runda och vi körde in till stan för att köpa chardonnay till påskmaten som skulle ätas.

Påskafton liksom.

Proppmätt.

Proppmätt och så nöjd.

Nu intar jag soffan med en kopp kaffe.

Fin Påskafton enligt mig.

Mycket fin.