En längtan

Jag tror det börjar som en andning.

Det är nånting i mitt bröst.

Det är som att luften sveper förbi och jag kippar efter luft.

Det liksom börjar som en andning.

Jag ser på promenaden. Måste stanna och läsa klart.

Vi har en inre klocka, tänker samma, likadant.

Du frågar hur det känns.

- Det har runnit mycket vatten under broarna jag bränt.

Man tar och man ger svarar jag.

Livet är så.

Jag måste säga hejdå.

Ibland.

Jag frågar dig hur det känns.

Jag är klokare nu, svarar du.

Och jag ler.

Jag vet precis vad du menar, precis hur det känns.

Alla samtal vi har haft.

Jag är starkare nu.

Alla samtalen är starkare, vackrare och mer.

Vi är starkare nu.

Om allt bara förändrades nu, vad skulle du göra då frågar du.

Ingenting svarar jag.

Ingenting.

Allt är precis som det är - som jag gjort det till.

Jag har gjort mitt, du har gjort ditt.

Vi är vi och allt är precis som det ska vara nu.

Bra svarar du.

Och jag hör på din röst.

Du är starkare nu.

Älskade syster, älskade du.