Om det är så är det

Jag och dottern är ensamma den här helgen.

Hon och jag.

Vi äter tapas till middag båda dagarna för att vi kan.

För att vi vill.

Vi sover i dubbelsängen tillsammans 

 vi pratar om allt och lite till.

Vi gör så med jämna mellanrum.

 Jag och barnen - ett och ett. 

Egentid.

Mammatid.

Och hon analyserar svar, analyserar beteenden hos andra.

som tjejer gör.

Som jag gjort.

Jag håller hennes hand 

 när hon pratat klart säger jag det bara.

Det är vad det är.

Om man vill så gör man.

Om de vill så gör de.

Inte svårare än så.

Vill de träffas så träffas man.

Enkelt.

Ärligt.

Hon nickar.

Jag vet att hon kommer analysera och omvärdera svar länge till.

Men jag säger det redan nu.

Då kanske hon lär sig snabbare än jag gjort.

Att det är vad det är och man gör det man vill göra.

Så hennes pappa bryr sig helt enkelt inte?

Frågar hon mig då.

Om han bryr sig är en sak men inte tillräckligt säger jag.

Jag är ärlig med detta.

Önskar någon hade varit det med mig.

Vill man träffa sina barn så gör man det.

Enkelt.

Och det hon berättar för mig är ofattbart.

Skär i mitt hjärta.

Och jag vet precis.

Vet precis hur hennes vän har det.

PRECIS.