Solen skiner och kaffet är svalt

Jag råkar lämna koppen som vanligt.

Den står kvar på byrån i hallen med mer än hälften kvar.

Som så ofta.

Kaffet hinner svalna men jag dricker ändå.

Det är Måndag och jag har en puls i bröstet som fanns där när jag vaknade.

jag planerar stordåd på nätterna när månen är full.

Som alltid.

Jag måste väcka barnen när klockan är halv tio.

Huset andas jullov och min säng ser inbjudande rufsig ut.

Jag letar sporadiskt efter en flygresa till varma vindar som skall kosta typ ingenting.

Jag planerar stordåd hela morgonen och låter två hundar springa fritt på promenaden.

Nu ska jag jobba och köpa färg till ett sovrum som skriker efter ny färg.

Det är Måndag, året är 2015 och jag har en puls i bröstet.

Tvivel

Jag har försökt sluta med det.

Tvivlet.

När det gäller mig själv.

det finns en man som sjung just det.

Som om det vore skrivet till mig.

"Är det jag som drömmer,
Du är bättre än du vet
Mycket större än du vet
Men det klär dig att du tvivlar på din duglighet
Det gör man där vi kommer från"

Så när jag städar idag är det Lars som får sjunga för mig.

Hela tiden.

Högt.

Jag städar barnens rum, två badrum och ett stort kök och vardagsrum.

tvivlet finns inte kvar längre.

Inte lika mycket inte lika stort.

Jag tänker att det blir så.

När jag blir äldre och lär mig mer.

Mer om mig, vem jag är och vad jag kan.

Min syster skriver ett sms och säger hej.

Jag skickar kärlek tillbaka och tänker att det hänt henne med.

Tvivlet börjar rinna av henne.

Skönt ändå.

Att vi lär oss nåt på vägen.

Något viktigt.

Så huset är rent nu.

Överallt.

Jag tänker baka lite med barnen och sen tar jag gym.

Det är Söndag och jag tvivlar inte längre.

På Instagram pågår en tävling ni inte vill missa.

Kika in vettja.

Vinden i mitt hår

Det blev nyår.

Raketerna flög och i glaset bubblade det av champagne.

Jag var hos min bror och inte ett enda foto har jag.

Det blir så ibland.

Att vi umgås och pratar, pratar, pratar så mycket att jag helt och hållet glömmer att fotografera.

Dottern fotade mig en snabbis när vi var på väg ner på stan i Västervik.

Thats it liksom.
Men det blir bra det med tänker jag eftersom hårfärgen ju faktiskt syns bra där och den har jag ju inte visat er.

Men ja nu är jag hemma igen.

Ett sovrum skall målas om och en son ska få ändra om i sitt rum.

Det är 2015 och jag lovar, detta året kommer bli så bra!!

Så bra!

Vad jag vill

Jag hade druckit för många glas med rött vin när jag försökte förklara mig.

Försökte säga att man borde lyssna mer till sig själv.

Se livet som sitt eget och inte bry sig så mycket om andra.

Det blev fel och min syster sa bara att man inte kan vara ego.

Att jorden skulle se hemsk ut då.

Jag menade inte så.

Jag menade att jag ska göra det jag vill göra, krama om dem jag vill krama, resa dit jag vill resa, leva NU.

I tankarna har jag rest runt hela jorden redan,

till Usa, Afrika och sen till Bali,

Men ändå bara suttit still.

I tankarna har jag sagt det där fina jag tänker om hon jag inte känner, sagt det till henne bara för jag vill och kan.

Men ändå bara varit tyst.

I tankarna har jag alltid varit den jag vill vara och inte dragits bort av andras tankar och förväntningar.

Aldrig brytt mig om att den elaka i skolan sa att min jacka var ful, aldrig undrat om jag duger fast jag reser bort när alla andra pluggar vidare.

I tankarna.

Jag tänker exakt just nu att det är såhär det blir.
När året närmar sig ett slut och en resa till en bror är nära.

Vi ska fira nyår och summera ett år som gått.

Vi ska säga vilka vi vill vara nu och vad vi önskat vi hade vetat då.

Jag ska försöka att inte dricka för mycket rödvin och se om han förstår.

Att om vi gör vad vi vill med dem vi vill så blir livet så mycket vackrare.

För sen dör man.

Alla dör.

Och livet är liksom till för att levas.

Så.

1997

Jag fyllde 18 då.

Jag ville resa långt bort från där jag var.

Jag längtade efter en blond kille med skäggstubb och varma kyssar.

1997.

Tankarna var annorlunda då men samma ändå. 

Jag tyckte jag var vuxen och visste allt.

Lite så.

Var det då.

Hur 1997 kunde hitta mig just idag vet jag inte.

Det var något minne som fladdrade förbi och jag kom att tänka på.

Tänka på då.

Jag lagar granola innan de andra vaknat och äter den i min ensamhet vid ett köksbord som badar i sol.

18 år 1997 tänk vad lite jag visste då.

Om vem jag är nu.

Vad jag blev och ville vara.

Tänk.

Jag har redan druckit en hel kanna kaffe och tvättat två maskiner tvätt.

Jag funderar på att laga en gryta och kanske ta en springrunda i solen som skiner där ute.

Funderar på det så får vi se.

Söndag.

Ta hand om er.

När julen är över.

Den kom.

Snabbt och i rasande fart.

Julen.

Vi körde våra 55 mil norrut, till svärföräldrar och en syster.

Vaknar till sprakande brasor och frukost som måste ätas i timtal.

Barnen öppnade paket efter att ha frågat i nån timme om när, när, när får vi julklappar?

Jag fick boken jag väntat på med "skräckkärlek".

Keplers senaste Stalker.

Så jag är nöjd.

Jättenöjd och längtar redan efter varje ledig timme jag kan sluka den där.

Alla andra Kepler böckerna lästes ju ut i rasande fart.

Så kom helt plötsligt juldagen, vi spelade spel högljutt hos min syster, vi åt för mycket och skrattade högt.

Med varma kramar och ord om saknad lämnade vi sedan landet, syster och svärföräldrar och körde hem igen.

hem till en gran som skall plockas ner och kastas ut.

Hem till 5 maskiner tvätt, en säng som är den bästa och ett jobb med galet bra erbjudanden nu i mellandagarna.

En jul blev plötsligt över.

och genast längtar jag efter våren.

Solen.

Fågelkvitter och ljumna vindar.

Genast.

Lakritsfudge och halsband

Jag fortsätter jobba.

Det är som en liten tomteverkstad på jobbet nu med alla paket som packas och skickas runt i hela Sverige.(och Norge och Danmark med)

Och när jag har nån timme ledigt i huset på kvällen passar vi på att fylla upp med ännu mer julgodis.

Vi tar med dem hem till min syster sen när vi kär upp tänker jag.

Om de inte hinner ätas upp innan.

För oj.

Så gott.

Du behöver  :

3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
50 gram smör
100g mörk choklad
1 msk lakritspulver

Gör så här :
Mät upp grädde, strösocker, sirap i en stor kastrull. låt koka till 120 grader , eller tills smeten klarar “kul-provet". Kulprovet är att du kyler ner några droppar av smeten i iskallt vatten, och när du kan forma en kula av detta så är den färdig. Ta sedan smeten från värmen och blanda ner den mörka chokladen,och lakritspulvret. Rör tills allt har löst sig och du har en fin smet. Om smeten blir kornig så vispa upp det hela med elvisp. (jag gör detta ändå för det gör fudgen mer fyllig) Häll upp i en bakpappers-klädd form ca : 15*25  cm.
Häll sedan flingsalt (och ev krossad saltlakrits)  över fudgen och låt stelna där det är svalt. Skär sedan lagom stora bitar bitar innan du lägger om dem i någon fin godis skål.

Du behöver inte fundera på hur länge den här fudgen håller i kylskåpet – den kommer absolut inte bli för gammal.

Och på tal om halsband som jag ju skrev i headern.. ja det var dessa:

Nya smycken som trillat in i butiken.Ni måste kolla in dem.

Här.

Från ett regnigt December.

Jag tänker på det på morgonen.

Då jag och två små hundar tar den där första promenaden.

Det är December och regnet hänger i luften.

Jag har ännu inte använt mina vinterskor och vi har ännu inte haft minusgrader på dagen.

December jag är ok med detta.

Jag har bakat julgodis när tiden infunnit sig.

Och så har jag hängt fina saker i en gran.

December liksom.

Snart jul.

Jag hinner vad jag vill hinna säger jag till mig själv på promenaden.

Det jag vill hinna.

Så är det ju ändå. Så borde det vara i alla fall.

Allt annat kan kvitta.

Jag hinner in hit med.

Hinner säga hej, se mig omkring hur alla gör det så fint i sina hem inför julen.

Granar i glasvaser ser jag överallt.

Jag har en i en kruka, en i en korg och en står där den står alla år.

I hörnet ut mot gatan.

I år är den vit och guld.

Fint så.

Julklappar & fotografering

Jag har inte många iår.

Julklappar att köpa.

Men några är det och jag har inte hunnit med att köpa dem ännu,

men kanske idag.

Kanske.

men innan julklappsjakten tar vid ska jag fotografera lite nyheter.

Kuddar, väggdekorationer och smycken.

Det ni.

Så just nu är det inte detta jag har tid för.

Egentligen.

nej jag får sätta upp håret och greppa den där kameran.

Nu.

Ta hand om er.

Rocky Road recept.

Ja det är plötsligt tredje advent.

Så bara.

Vi tänder ljus.

Jag bakar bröd.

Och vi äter den längsta frukosten på länge.

Tredje advent liksom.

Och på eftermiddagen.

Efter julklappsköp och gymbesök.

Då bakar vi.

De som alltid måste finnas till julen.

Rocky Road.

Och de senaste åren gör vi en egen liten variant vi gillar ännu mer.

Vi har nämligen popcorn i våra.

Testa - jag skojar inte.

Galet goda.

Så mitt råd till er blir alltså att testa dessa.

Jag smälter choklad över vattenbad, blandar salta popcorn, jordnötter och hackade Dumle i en skål.
(det går även jättebra med Fudge)

Häller över chokladen och kladdar ut allt i en form.

Låter det stå kallt och stelna -

Skär upp i lagom stora bitar - njuter.

Ha en fortsatt mysig tredje advent.

Olsson & jensen, Rifdesign och annat lull-lull

Ja det går i en rasande fart.

Allting faktiskt.

Men det är väl precis just så det brukar vara innan året liksom skall knytas ihop och vara färdigt.

Precis just så.

Och ja med rasande fart ramlar äntligen de där sakerna jag och kunderna gått och väntat på så länge in.

Allt på en gång.

Bordslampor i mässing, takkronan som är den vackraste av allt.

Och de där Texas longhornen med.

De har landat.

Äntligen.

Och i morgon landar det ett stort lass med marockansk keramik med.

Rif design skall leverera en hel massa underbara saker till butiken och kunderna ska äntligen få sina vackra saker.

Så ja det är det jag gör.

Packar i en rasande fart.

Träffar kunder i en rasande fart, går på avslutninsfester i skolan i en rasande fart och planerar för våren.

Allt i en rasande fart.

För snart är det ett nytt år.

Och det där nya året.. 

ja du det kommer bli magiskt.

Jag känner det.

Känner det på riktigt.