Det är en årstid detta händer.
Så skriver en vän till mig.
Du mår konstigt innan värmen tar vid.
Och kanske har han rätt.
Du har alltid tvivlat i Februari/Mars.
Jag nickar i min ensamhet när jag läser det.
Jag tror det är längtan efter ljuset och solen som liksom totalt ätit upp min inifrån.
Och när vi är så här pass nära så bryter den ihop på nåt sätt.
Kroppen.
Själen.
Så kanske jag måste bryta alla dessa mönster en gång för alla.
Och jag lovar mig själv att vara glad nu.
För som jag skriver på min instagram:
ALLT DU GÖR HANDLAR OM DE VAL DU TAR.
DET HANDLAR INTE OM DINA FÖRÄLDRAR, DINA TIDIGARE RELATIONER, DITT ARBETE, DIN EKONOMI, ÅLDER ELLER OM VÄDRET.
DET HANDLAR OM DE VAL DU TAR.
DET ÄR BARA DU SOM HAR ANSVAR FÖR DINA BESLUT OCH VAL.
BARA DU.
Bara jag.
Så jag tänker äga min lycka, ta ansvar för den och njuta av resan.
Det är slut med det där sorgliga beteendet varje år innan mörkret byts till ljus.
Det fungerar ju inte.
Det borde jag ju lärt mig vid den här åldern.
Eller?
Jag väljer lyckan.
Nu.