Borta bra

För det heter ju så.. men hemma bäst.

Och ja när jag har en hel familj kvar här hemma.

En familj som har de varmaste av kramar och vackraste av ord.

Då är ändå hemma alltid bäst.

Barnen är så uppe i varv och berättar om allt som hänt, hur de saknat och vad de gjort när jag varit borta.

Jag lyssnar, ler och doftar i deras nackar.

Och nu byter jag ut en latte i solen mot en bryggkaffe vid datorn.

Den stekande solen vid poolkanten är nu en svag liten stråle från disig himmel.

Men hemma är fint.

Hemma är just det.

Hemma.

Och något annat som måste bytas ut ganska fort är detta.

Iskalla drycker i svettande glas och mat som är så god att man gärna äter några tuggor för mycket.

Jag byter ut det nu, till vardag och hälsa igen men ångrar inte en sekund av allt vi gjorde.

Allt vi åt och allt vi såg.

Längtar redan till nästa resa.

Nästa resa.

Men nu väntar jobbet.

Och där händer massor kan jag lova!

Visar bilder i helgen!

Jag är flygrädd

Pratar inte om det högt.

Känns liksom lite tabu att göra det.

Prata om att vara flygrädd.

Rädd och förväntansfull på samma gång.

Men nu när ni läser detta sitter jag på ett plan som ska ta mig över hela världen typ.

Och jag har min syster med mig,

solhatten i väskan och hela kroppen full av förväntan.

Ja precis så är det.

Rädsla, förväntan och fjärilsfladder i hela kroppen.

Hela själen.

En resa med en syster startar idag.

Nu.

svindlande glad

Det är med små små andetag jag tänker på resan jag ska ta.

Jag har inte helt och fullt landat i det ännu.

Att den ska ske.

På riktigt.

Men biljetterna är bokade, hotellet är betalt och en bil skall finnas att hämta upp på flygplatsen när vi landat.

Så den finns ju där.

Resan som jag ännu inte riktigt kunna greppa.

Vi kommer från samma föräldrar hon och jag, men det är inte förrän nu jag säger att jag känner henne på riktigt.

Min syster Sandra.

Inte förrän nu jag förstår henne och vet hur hon känner.

Nu.

Och det kan vara så att vi egentligen hela tiden var precis så här olikt lika men alla sa att det var tvärtom - som gjorde att vi aldrig lärde känna varandra på riktigt.

På djupet.

Eller så är det bara åldern, åldern och visheten och kärleken som liksom kommit in och styrt upp.

Vilket fall.

Så är jag svindlande tacksam att vi gjort detta.

Hon och jag tillsammans.

Svindlande glad.

Och även om det ska jobbas lite från min sida (har fått ett erbjudande som liksom knappt går att ta in) så ska vi ändå umgås.

Min syster och jag.

förkyld

Hörde av någon att det googlas mycket på influensasymptom nu.

Vilket tyder på att vi är ett gäng där ute som känner av det.

Jag är en av dem.

Och jag har inte den minsta lilla tid över för detta.

Förkylning liksom.

Jag ska snart köra till en kund som behöver lite stylingtips i sitt sovrum.

Snart.

Först ska jag bara äta något och ladda över ett gäng med bilder i kameran.

Sen så, sen tar jag mig till kunden i vad det ser ut att bli..

solsken.

(sonens rum i morgonsolen) 

Och snart kommer den på riktigt,

den där solen jag tjatar på nästan alltid.

Snart får jag den på riktigt och jag känner att jag behöver det.

Pausen.

Solen, havets brus och en bra bok.

behöver det.

Bakken

Det känns i hela kroppen.

Hela.

Att jag varit iväg på tokerier.

Bergochdalbanor om och om igen, 

rösten finns knappt kvar att höra.

Ja eftersom jag "skriker som en liten tjej i alla karuseller" som grannen så fint talade om för mig.

:)

Och nej jag har inte en endaste bild därifrån, glömde vackert kameran hemma på köksbänken.

Men ja det var som tivolin är som mest.

Högljutt, färgglatt och fullt av ringlande köer.

Bakken i Dannmark.

Dagen innan hade vi grannar över på lite vin och ja att vara vaken till efter 1 för att gå upp klockan 6 och vara på tivoli en HEL dag.. ehh jo det känns.

Känns i hela kroppen.

Ni kan tro att jag somnade tungt i sängen när vi kom hem klockan 12 igår kväll.

Somnade tungt tungt.

Idag kör jag till jobbet igen.

Det har hunnit bli lite smalt med saker på vissa hyllor

 och så passande - idag kommer leverans med nyheter!

Då är det extra roligt med jobb!

Så jag ska försöka samla ihop den här trötta kroppen.

Äta något och dricka nån kopp kaffe mer än jag borde.

Sen kör jag mot jobbet, höst nyheter och trevliga kunder.

Vad har ni för er?

fullt ös

Jag hinner inte med.

Hinner inte.

Inte allt jag vill.

Stranden var precis vad jag behövde igår.

Precis.

Vi hade med oss allt för att stanna länge.

Stanna hela dagen.

Och det började så bra.

Bad.

Ja inte för mig, men för barnen.

Jag skulle inte bada i Sverige typ någonsin.

Det är ju så fasligt kallt i havet att det gör ont.

men ja det började bra.

Solstol och bok, glada barn och vågigt vatten.

Sen kom molnen.

Och vinden.

Vi höll oss så länge vi kunde.

Nyss hade ju solen varit så varm och skön.

Men den försvann.

Vi försökte som sagt.

men till slut packade vi ihop.

Vi tog med oss picknickkorgen och körde till ett slott.

Satt där i parken och dukade upp vår mat.

När det självklart sprack upp igen,

och inte så lite heller.

Det blev galet hett.

Galet.

Så efter vi hade mumsat i oss alla goda pannkakor och iskall melon så packade vi in allt igen,

drog hem till poolen och hängde.

Så mycket blev det av min strand-dag liksom.

Men ledig var jag ju.

Ledig.

Och det är inte illa.

Inte illa alls.

Nu jobb igen.

Ha en fin dag alla fina ni!

äntligen

Det känns som om förkylningen vill vända nu.

försvinna.

Att den är på väg att dö ut.

Äntligen.

Jag andas lättare.

Hostar inte längre.

Äntligen.

Vi startade morgonen med en runda i berget.

Är ni i Albir någongång är detta ett m å s t e.

Ett Måste.

Det går inte att beskriva, finns inte ett foto som gör det rättvisa.

Magiskt.

Det är precis vad det är.

magiskt.

Vi har gått många rundor just här.

Man kan gå den fina asfalterade vägen som slingrar sig runt berget utmed havet..

upp till en fyr längst ut.

Och tappa andan.

Ja man gör det.

Man tappar andan.

Eller så kan man gå "off-track" men det gör vi bara när barnen inte är med.

Allra längst upp till toppen.. en hike på ca 4 timmar.

Nu var ju barnen med.

Då gjorde vi det.

Gick den fina asfalterade slingrande vägen upp till fyren.

Till fyren och tillbaka blir precis 5 km och det är en lagom promenad för hela familjen.

Jag har sprungit den här rundan många gånger, underbar runda!

Upp och ner och hav hav hav!

Ni måste ta denna rundan om ni är här.

måste.

sa jag det? 

.)

Väl där uppe kom den riktiga våren med.

Spanska våren.

Svenska sommaren.

.)

Det blev så skönt.

På riktigt varmt.

Jag satt mot en vitkalkad husvägg och gjorde vad jag så ofta säger att man ska.

Andades.

Tog in allt.

Liksom andades in luften, barnen, mannen och stunden.

Rakt in i magen.

Själen.

Djupt.

Tog in det.

Levde i nuet.

I livet.

Efter berg blev det strand.

Vi plockade fina stenar.

lekte lekar och fortsatte göra det vi gör bäst.

Bara vara tillsammans.

Ta till vara.

Äntligen.

Vi åt picnic på stranden med.

Tapas i solen kan vara det bästa jag vet.

Med havsbrus och sol.

Kan vara det bästa jag vet.

Doftade på apelsinblommor och sen fortsatte vi dagen så.

Med hav.

vackra stenar.

Långa promenader och god mat.

hela dagen.

Nu.

Nu ska jag se till att den där förkylningen på riktigt är borta i morgon när jag vaknar.

För nu vill jag verkligen inte mer.

Orkar inte mer.

Inte alls faktiskt.

Vill hellre bara ha en glad familj, sol och hav tapas.

typ

.)

Spanien

Nu längtar jag.

Till vi är framme.

Spanien.

Vi har varit mycket där de senaste åren.

Men nu var det nästan två år sedan vi reste dit.

Så jag längtar.

Ganska mycket.

För tre år sedan var vi där exakt samma månad.

Och nej det är ju ingen sommar där.

Men det är vår.

Vår.

Som jag längtar.

Och sol.

Mycket mer sol.

Och det vet vi ju..

att jag längtar efter typ alltid.

Jämt.

Så jag ska ta mig ur den här morgonrocken.

Jag ska pilla i mig nån alvedon och så ska jag rycka upp mig.

Hundar ska lämnas och väskor ska packas.

Sen kommer vi.

Spanien.

Sen kommer vi.

.)

tvättar bort baciller

Jag försöker i alla fall

försöker tvätta bort dem.

Mannen har ju legat i den högra soffan 4 dagar i rad.

Förstår ni?

f y r a  dagar.

Med en sjuk man OCH en sjuk son..

Kan hända att jag känner mig som en maskin då.

En sån som bara skalar päron, klyftar apelsin, brer rostmackor, kokar pasta, plockar tusen glas som på något konstigt sätt står utspridda över hela huset, puffar kuddar, hämtar alvedon, startar film efter film... om och om igen.

Kan hända att jag känner mig som en maskin.

Jag hänger upp den nya jackan i mitt sovrum och hoppas den kan användas snart.

Den och den vackraste kjolen jag har.

För som jag saknar värmen nu.

Och som jag inte vill ha sjuka män 

eller söner här hemma mer.

det trista i det hela

 var att jag inte kände mig helt ok när jag vaknade heller.

Men jag vägrar.

Jag äter vitaminer, 

dricker te

 suger esbitrox 

och hoppas på det bästa.

Hoppas.

Och så tvättar jag rent.

Sängen är återigen ren och fin.

Frisk.

Känns som man kan tvätta bort lite baciller i alla fall ..

lite.

Jag dammsög madrasserna.

Hängde ut täcken på vädring halva dagen.

Puffade kuddar och dammade lampor.

Några baciller borde dött.

Några.

Jag valde vitt.

Igen.

Men i dag festade jag till det

  ett par kuddfodral med paisley mönster på.

Känns lite halvtjusigt va?

 Lite flärd till det hela .)

jag har halsband hänger i halva huset.

Som prydnad.

De används med såklart men inte varje dag.

Då kan de få synas ändå tycker jag.

Och där hänger ett av dem.

Jag glömde putsa speglarna.

Det syns.

Jag får ta det i morgon...

eller någon annan dag .)

Men ja sängen är ren.

Mattan är dammsugad.

Det doftar rent och nytt.

Och jag hoppas den inte tar mig natt.

Förkylningen jag känner lurar inuti.

Jag hoppas den håller sig borta.

För på Fredag åker vi till Spanien.

Ja visst.

En resa till våren blev det ändå.

Så roligt.

Lite jobb men mest semester.

Hela familjen.

som jag längtar.

Och som jag längtar tills de där två i soffan blir friska igen..

för det här med att vara pass-upp.. nej det är inte så jäkla häftigt faktiskt.

Inte häftigt alls.

Ha en fin kväll.

Nu tar jag soffan.

Ja den andra.. den mannen inte ligger i.

K r a m 

segare kanske segast

Vi hann idag.

Jag hann.

Åka skidor.

Men jösses vad kallt, mellan 10 och 14 sen gav jag upp.

mina fötter gick inte längre att känna i pjäxorna och mest av allt längtade jag efter min soffa och mitt egna duntäcke.

Men ja nu har jag suttit ensam i en bastu i säkert en timme och känner mig lagom mör och snurrig i huvudet för att titta in här.

Hos er.

Oss.

Gårkvällen.

Vi ryckte upp oss tillslut.

Reste oss från soffan och gick mot Majkens.

Det känns fortfarande lite "juligt" här.

Grangirlanger och utebelysningar.

Mysigt.

Kallt var det ute.

Tur att det var så mycket varmare inomhus.

Varmare.

Mysigare.

Och ja ni vet ju hur det är.

Det där med att fota utan ljus.

Men lite ser ni väl.

Resten får ni liksom fantisera fram .)

Efter middagen begav vi oss till en bar.

Barnen kikade på en show och vi satt försjunkna i mjuka fåtöljer och bläddrade i böcker och drack caprinias.

Mycket trevligt om du frågar mig.

Mycket tjusigt med.

Gillar allt det här "lodge" stuket som är här.

Mörkt, dovt, lite lagom mysigt och maskulint.

Gillar.

Nu har mannen packat med sig tre barn och badkläder och sitter kanske i en bubbelpool eller åker någon galen vattenrutchkana.

Jag.

Jag stannar här.

Med skvallertidning och er.

Ganska nice Fredag om ni frågar mig.

Ganska nice.

Ta hand om er.