Leva & bo

Jag får väl ändå visa lite själv med.

Att mitt hem var med i tidningen igår.

Anna och Carina var ju här för nån månad sen.

Vi pratade om livet, bloggar, pinterest, föräldrar, barn och mycket,mycket mer.

Pratade om livet.

Om och om igen.

Och under tiden så fotade dem med.

Vissa av dem fotona ses nu i tidningen Leva&Bo.

Inget ni inte redan sett kanske.

Men ändå.

När jag kör till jobbet kan ni ju springa iväg och köpa den.

Tidningen menar jag.

;)

Ha en fin fin Söndag mina vänner.

Malin - By mile

Den här världen vi har.

Internet.

Tänk vad den ger oss.

Ger mig.

Det finns så många där ute som jag nu anser vara mina vänner.

Det finns massor av vackra, starka kvinnor som är så nära men ändå så långt ifrån.

De som skickar fina mail, sms och instagram-hälsningar.

Jag känner ju andra som aldrig skulle göra hälften av vad ni gör för mig.

Galet ju.

Galet bra.

Galet vackert.

Men ser du, säger jag till mannen när han står och läser tidningen vid köksön.

-Ser du?!?!

En tjej som jag inte träffat mer än här, en tjej som liksom står mig nära där ute i internet världen.

Hon är galet vacker inuti och utanpå. 

Hon tog sig tid, skickade fina hälsningar till mig, peppande ord när jag behövde dem och söta små hälsningar bara för att hon är just hon.

 I Fredags när jag kom hem.

Då hade hon skickat detta!!

Det vackraste lilla armbandet jag någonsin sett.

En liten kompass, så vacker , så enkel.

Förstår ni?

Ja men hur glad jag blev, hur rörd jag blev och hur många jag talade om det för?

Ja ni förstår nog, ni är ju ganska mycket som jag ändå.

Och så glad jag är att jag har er.

Så tacksam.

Så rörd.

Tack snälla söta Malin, hade du bott närmre hade jag kört hem till dig i ilfart och gett dig en varm kram.

En varm kram och sen hade jag nog stannat i din soffa och pratat om livet hela kvällen.

typ så.

Så tack Malin och du anar inte hur rörd jag blir för kvinnor som dig.

Anar inte.

små små ord med stor mening.

Tack.

Kram.

Vackra små ord på min dataskärm.

Vackra i sin lilla storhet och ärliga så jag känner dem.

På riktigt.

Det finns dem som tar sig tid,

Tar av sin tid och ger den till mig.

Det måste vara något av det vackraste man kan ge någon annan tänker jag för mig själv.

Jag visste inte att det fanns förr, visste inte att det fanns på riktigt.

Trodde inte.

Nu vet jag.

Tack.

Kram.

Det finns dem som tar en ledig dag i sitt liv och ger den helt och fullt till mig.

För att jag gillar henne, för att hon ger mig så mycket och hon vet att jag kommer få skratta ordentligt när vi ses.

Hon vet.

Skratta sådär som jag gjorde när jag var 15 och stod i ett tonårsrum med aningen för mycken mascara som rann ner för kinderna av skrattet som liksom bubblade ur mig.

En ledig dag och en tågresa 55 mil ner.

Så ger hon mig den tiden.

Helt och hållet och jag blir varm.

På riktigt.

Så som jag önskade jag kände mycket mer av när jag var 17 och behövde det som mest.

Men tacksamheten nu.

Den finns som ett bubblande skratt i min kropp och kommer ut om och om igen.

I skratt och gråt, i ord och mail.

Tack.

Kram.

På riktigt.

Så i de vackraste små vrårna i min själ ligger hon.

Minnena vi har och de vi ska skapa.

Jag behåller dem.

För alltid.

Tack.

Kram.

Måndagen försvann.

Ja den där Söndagen som blev Måndag lurade mig 

den hoppade lika snabbt vidare till detta.

Tisdag.

En Tisdag med nya möten.

Fina möten.

Anna och Carina var här idag.

Och jo det var ju planerat och så, 

jag visste ju att de skulle komma.

Men ändå.

Tagen på något sätt, av vackra starka kvinnor som bär på livet.

Jag har ju följt dem lite på håll i denna bloggvärld vi halvt lever i.

 Och varje dag gillas det bilder på insta 

men ändå.

Helt plötsligt stod de ju här.

I min hall och jag blev lite tagen.

Tagen av hur fina de var, inuti och utanpå.

Och Carina som jag längtat efter att träffa så länge.

Tack tjejer. 

Tack.

Efter deras fotande av mitt hus, efter en uppäten lunch och efter kramar och fina ord så var det dags att ta tag i vardagen igen.

Jobb och jobb och så lite jobb.

Jag packade ordrar som skulle från Ystad och upp till Umeå, och så fotograferade jag.

Det jag hann.

Innan ljuset försvann.

julkulor och julstjärnor.

Nu liksom går det inte att hejda längre.

Julpyntet.

Inte så att jag satsat massor på julpynt, men ändå.

Lite behöver man ju.

Som tex guldfärgade julgranskulor i glas, eller svarta glaskulor med den rätta antika vintage looken.

Eller ja.. en julstjärna med vackert guldmönster?

det behöver man ju.

det och lite glögg.

eller?

kök

Jag skulle ju ha gjort det igår.

Skulle ha.

Men hann inte.

Så jag visar idag istället.

Lite kök såhär på en Fredag:

För temat på Fabriken igår var ju just det.

K Ö K 

Vårat kök är från Kvik, med laminat bänkskivor från Ikea.

och jo jag ville ha marmor, men det fanns liksom inte pengar till det just då.. finns kanske aldrig..

med typ 5 meter bänkskiva på ena väggen och en köksö på 240x 120 så blir jag svettig av bara tanken.. 

Så ja en liten glimt av köket alltså.

Ni har ju säkert sett det många gånger förut.

Men är det tema så är det .)

Och ja.. det är FREDAG

behöver jag säga mer?

F R E D A G liksom.

Formex

Jag hinner inte.

Eller jo jag hade hunnit.

Men hjälpen med familjen och butiken fanns inte.
Så jag stannar hemma.

Det blir inget Formex för mig tyvärr.

Jag får stanna här.

Nu har man ju ganska bra koll ändå på allt som är på väg.

Vad ni saknar och längtar efter när hösten kommer.

Men det är så trevligt att gå där på mässan, klämma och känna.

Prata och kramas typ.

Men jag får prata och kramas med någon här hemma istället.

Och nyheter ser jag till att jag får in ändå.

Jag lovar .)

Det är mycket blankt.

Blankt, marmor, koppar och sen det äkta..

äkta trä, råa ytor möter det blanka.

Och så kuddar.

Kuddar i alla färger, former och material (mycket djurtryck ) och det har vi ju redan konstaterat.

Kuddar kan man inte ha för mycket av.

eller?

Och bambu ja.

Massor av bambu.

Från salladsbesticken till möblerna och t.o.m sängkläderna är i bambu!

Det ni.

Inte mig emot alls, jag fullkomligt älskar bambu!

Och ja dödskallar.

Dödskallar, fjädrar,djurprints,horn,snäckor och peacemärken ser ut att stanna kvar en säsong till.

Inte heller det är mig emot.

Men Formex fick alltså vänta.

Och alla ni fina som är där.. så trist att inte ses.

Men vi tar igen det.

Vi tar igen det.

Eller hur?

sommarkänsla

Jag vaknar tidigt.

Tidigt tillsammans med solen.

Med morgonrock och en kopp kaffe

 sitter jag i ett hörn av trädgården

 och lyssnar på världen.

Ser hur en humla snurrar runt en blomma som snart, snart slår ut i blom.

Hör grannarna packa in sig i bilen för golf under solen.

Solen.

Ja den är här nu.

På riktigt känns det som sommar utomhus.

Den där riktiga sommaren som jag älskar.

Den som får min nacke att vara lite lagom klibbig under hundpromenaden, den som får mina fötter att bli precis lagom gräsfläckiga efter en dag i trädgården.

Den som får mitt hjärta att slå lite mer.

Lite fladdrigare 

lite ödmjukare.

Den sommarkänslan är här.

Nu.

och som jag hoppas att den stannar.

Hela huset badar i sol.

Fullkomligt.

Jag fick lust för det blå jag med.

Som alla andra.

Det svarta plockades undan 

in i det där skåpet som jag plockar undan allt i.

Det där skåpet som är på tok för proppfullt men som har sin funktion.

Där ligger de svarta kuddarna nu.

Och i soffan har lte blått få flytta in.

Randiga kuddfodral från Artwood.

Tror de trivs där.

Ser så ut.

Jag har tränat med.

Tog en 5 km runda och tänkte öka på.

Men så minns jag mailet jag fick från den där kompisen.. om att man inte ska träna när man är sjuk.

Och jag hindrade mig,

5 km räcker bra nog tänkte jag.

För i kroppen ligger en förkylning och gör sig påmind.

Med snorig näsa och tung luft.

Så jag bakade istället.

Plus minus noll typ.

Men trevligt.

Och gott.

Mycket gott.

Nu måste jag redigera lite bilder till kampanjen som snart startar.

Sängar med 20% rabatt.

whoop whoop.

Är det någon av er som går i sängtankar?

Kram

när man skäms lite

Jag har varit på blogg-event i helgen.

Och ja..

jag har inte bloggat sen första maj!?!?

 

Jag vet.

Och jag skäms.

 

Men nu är jag tillbaka.

Ska försöka hitta något fint att fota

  något fint att skriva om.

 

Senare.

 

 

Just nu måste jag jobba,

Skriva flyers och tala om för alla att det är sängar vi tillverkar här.

Sköna mjuka fina sängar.

 

Visste ni det?

 

Och ja efter jobbet hoppas jag hinna njuta lite av våren med.

För utanför är det 20 grader och sol.

Man tackar,

 

Äntligen.

 

 

snart är det sommar igen

på riktigt.

 

Vad har ni för er?

 



dem jag läser

Bloggarna.

tankarna.

Ideerna

frågorna

de jag läser mest skiftar

Men vissa består.

Hela tiden.

Som Krickelin.

Sedan första gången jag trillade in.

Läser alltid.

Och nu har hon en utlottning.

och jösses vad jag vill vinna.

Men det vill ju säkert ni med.

Så in och var med vettja.

vinna fina prints från den damen.

Vem vill inte?

nej nu måste jag jobba vidare.

och ja visst.. idag tog alla vinglas slut med.

jaha.. beställa mer var det ja..

beställa mer.

.)

KRAM

tappat huvudet

Ibland känns det så.

Som att huvudet liksom trillat av

 någonstans på vägen ligger det

 och kroppen bara fortsätter springa rundor

helt utan att veta inte vart den ska..

förstår ni mig?

solen skiner igen.

När jag vaknar badar huset i sol.

Mina fönster med.. och jag skriver upp i kalendern.

RING FÖNSTERPUTSARE!

Det har jag redan skrivit in varje vecka och fråga mig inte hur det händer.

Att det aldrig rings menar jag.

Det där huvudet som ligger nånstans och gäspar för sig självt.

Kom tillbaka hit snälla.

Idag var första dagen vi hade någon som helst reklam för butiken,

ett litet lokalblad hade oss på helsida och jag helt ovetandes om hur många ljuslyktor man behöver köpa in för ett kampanj erbjudande är nu bra vetande om det..

mååånga fler än du tänkt.

Många fler.

:)

(lilla vasen finns i fler färger kostar 40.-armbandet 99.-)

Smycken ramlar in nu,

(Halsband med vacker vinge finns i fler färger 249.-)

Och tänk vad roligt det är.

Att ha en egen affär.

Som när man var liten och lekte att man stod i affär

 bland de finaste sakerna och tjusigaste kläderna.

Nu har jag inga kläder och mycket mycket mer ska in i butiken innan allt är fullt och färdigt på riktigt.

Men alltså det blir bra.

Verkligen bra.

Och jag hoppas andra kommer tycka likadant.

(väskan 479.- scarf 199.-)

Jag visste redan innan

 att jag skulle köpa på mig smycken själv.

Jag kan liksom aldrig få för mycket armband

det behövs alltid nya som man kan kombinera lite hipp som happ.

så ja det visste jag.

 men väskan..

nej den hade jag inte räknat med.

Men jag förälskade mig.

Pladask sa det.

Ni ser ju.

Den är sliten från start

 cognacfärgad 

läder och canvas

 ett enkelt spänne.

Det ser ni ju.
Man behöver den ju.

Visst?

Den och scarfen.

Den var även den något som passar mig perfekt.

Tänk till min skinnjacka.. oh ja.

Så väska

scarf och smycken det har jag.

Men huvudet är någon helt annanstans.

.)

Ni kan klicka hem alla godsaker 

HÄR

Nu ska jag försöka hitta det där huvudet innan jag somnar.

Salma ihop det och se om jag får ordning på det till i morgon igen.

För det är ju visst Torsdag i morgon, Torsdag ocn mina ljuslyktor är slut och jag måste komma på en lösning.

En sån Torsdag liksom , och då behövs ett huvud tror jag.

tror.

Bloggträff

Det sägs att jag ska dit.

Ska ni?

Till den stora bloggfesten i storstan.

Jag kom på det när Judita messade mig och undrade om jag planerat vad jag skulle ha på mig.

Och nej.

Jag har ingen aning.

Jag är ju redan lite nervös för hela grejen

och så kläder på det med.

Man tackar.

som vanligt tänker jag att äsch.

Det där hinner jag tänka på sen.

Precis som vanligt.

Men nej.

Sen är ju i princip nu 

och jag har ju inte riktigt tänkt ut allt det där ännu.

Så jag brygger en kopp kaffe till.

Kikar runt på olika kläd-sidor

 undrar om jag ska hitta något som passar mig.

Och så messar jag Judita igen.

-Det är Fredag till Söndag va?

Undrar jag,

Och tillbaka skriver hon att hon ska ta med demens medicin till mig.

Inte ens det hade jag ju rätt om.

Det är LÖRDAG till SÖNDAG.

Jaja.. en vacker dag har jag läget under kontroll.

En vacker dag.

Dottern är sjuk.

Det blir mycket vändande på kuddar och många filmer i soffan.

Lilla fisan min,

som inte är så liten längre.

Men ändå.

Alltid min lilla.

Så nu gör jag henne sällskap i soffan.

Och kanske man skulle gå igenom sin garderob.

Ibland är det ju faktiskt en del kläder som har lapparna kvar.

Eller vad säger ni?

Kram