torsdag 22 september 2016

Som en tung själ

Jag pratar med mannen under lunchen.
Försöker förklara en tjej vi känner.
Hon har en tyngre själ säger jag och han nickar.
Jag förstår vad du menar säger han och jag känner själv hur det landar inuti.
En tyngre själ, ett djupare djup.
Precis som jag.


Och nu när hösten tog mig om midjan och håller mig hårt känner jag den landa i min mage.
Själen.
Den har har sån tyngd, bär på så mycket.
Så mycket jag.
I går när matlusten inte fanns där och förkylningen vill ta mig tog jag en långpromenad utan mål.
En och en halv mil genom skimrande kvällsljus och slukande dunkel.
Jag behövde det.
Ensam.
Andas.
Grus som rasslar under fötterna och kylan som vällde in som vågor över mina ben.


Själen behövde det om inte annat.
För att landa i att den kommit nu.
Hösten.


måndag 19 september 2016

När hösten aldrig får ta plats hos mig

Det var en Fredag och dagen innan var det sommar.
Det var en Fredag med solsken som hösten kom.
Det kändes tydligt i mina andetag på morgonens promenad.
det var höst.


Jag vet inte varför jag aldrig stannar upp och bara njuter av denna årstid.
Den har stressat mig så länge jag kan minnas.
Stressat om att sommaren är slut.
Stressat mig om att vintern är på väg.


Men jag måste låta den ta plats tänker jag idag.
För hösten är ju inte den jag fruktar.
Faktiskt inte alls.
Luften är svalt skör i mina lungor och solen skiner från blå himmel.
Hösten är fin säger jag då.
Högt för mig själv en Lördag när jag målar om det där sovrummet.
Äntligen.
Hösten är fin.
Faktiskt galet vacker.


Jag ska sluta stressa över dig.
Jag ska leva i dig med full kärlek.
Jag ska andas klar luft och se dig.
Inte stressa över en kall vinter eller ett mörker som skrämmer.
Jag ska älska dig i år.

Hösten.


torsdag 15 september 2016

När jag vill göra om ett vardagsrum

Det är sommar fortfarande och jag tänker fortsätta njuta.
Jag tänker ta morgonpromenader i dimma och kvällspromenader i vibrerande solnedgångs-sken.

Det är sommar i September.




Men sen när hösten tar fart ska jag ta tag i ett vardagsrum.
Jag ska köpa nytt soffbord och kanske nån fåtölj.
Nya kuddar och kanske en till pläd.

När sommaren är slut tar vi tag i vardagsrummet.



Men det tar jag sen.
När sommaren är över och mörkret tar vid.
Än så länge njuter jag.
Så mycket det bara går.
Så mycket jag bara kan.

Sommar i September.
Det bästa enligt mig.

måndag 12 september 2016

Överallt & ingenstans

September kom och tog över.
Hon kom med en värme som får mig att slappna av på ett helt nytt sätt.
September som jag älskar dig i år.


Jag gräver upp plantor och flyttar om.
Jag vet inte om de klarar det här säger jag till mannen och torkar mig med jordig hand i pannan.
Men jag hoppas det.
Hoppas det verkligen.


För det är ändå de vackraste plantorna vi har.
De jag nu separerar lite på och flyttar runt.
Jag borde läst på innan säger jag sen.
Men det är ju jag.
Så typiskt mig.

Som vanligt.
När andan faller in.

Jag gör allt och ingenting.
Överallt och ingenstans.



torsdag 8 september 2016

Sommar

När höstens nyheter trillar in i butiken 



 ser sommaren till att spira i min trädgård.
Fullkomlig sommar.
Med varma vindar och strålande sol.
Om jag gillart? ni vet. 
Ni. Vet.

Jag skyndar att hinna träna och jobba bara för att få köra hem och kasta mig i en av solsängarna, med skön musik och en iskaffe.
För att låtsas att jag äntligen gjort den där flytten till medelhavet jag pratat om så länge.
Ligger där och vickar på tårna och låtsas.
Låtsas vara på Mallorca eller så.



Men ja som sagt.
I butiken är det höst.
Kika in vetja.

Sommar. Stanna.
Länge.

onsdag 7 september 2016

FloridaFest

Jag var i Västervik i helgen.
Hos en bror jag ser alltför sällan.



Det var nämligen brors fina fru Carin som bjudit in till 40-år fest.
Och känner man Carin så vet man vad det blir för tema på festen.
Utan tvekan.



Florida såklart.



Hon hade bjudit in vänner och familj och alla var taggade för fest.
Ute i trädgården var det uppdukat med partytält, flamingos, palmer och massa annat tjusigt som hör Florida till.




Lagom till gästerna började droppa in sken solen fram och stannade hela kvällen.
Kunde inte blivit bättre faktiskt.
Blev underbart.
Fullkomligt underbart.



och här står hon i sin gröna kjol mellan vänner och skålar.
Tack Carin för fin fest och för en mysig helg med er alla.



Jag har hört att 40 är det nya 30 med, och jo det vill jag tro.
Vill ju, eftersom jag själv fyller 40 om 3 år..

40 va, livet bara rusar i tid.

måndag 29 augusti 2016

Ett jag i en annan stad

Jag landar hemma till slut.
I ett hus som känns som jag.
Jag landar hemma bland rutiner och hundar, barn och smutstvätt.
Hemma.

Och när jag lägger mig på kvällen i den där sängen som tillhör min kropp somnar jag omedelbart.
Hemma.


En hel vecka i en storstad gör något med mig.
Får en annan puls att slå.
Som att minnas ett annat jag med en helt annan ton och en accent jag nästan glömt bort.
Jag skrattar högt med nya vänner som känns som de funnits här för alltid.
Skrattar högt och på kvällen får minnena av det skrattet nästan en tår att falla.
Vänner va.
Med ett jag som nästan glömts bort.



Och jag är laddad nu.
För en höst.
För att måla om ett sovrum och plantera nya växter.
jag är laddad nu.
Så jäkla laddad.


måndag 22 augusti 2016

Stockholm

Det är Måndag - en varm sådan, i en stad som heter Sveriges huvudstad.
Jag befinner mig i Stockholm.


Jag stannar en hel vecka, det skall köpas in nyheter till butikenFormex som startar på Onsdag.
Innan det skall en massa annat hinnas med såklart.
Som att fika med vänner, shoppa lite, träna och eventuellt hinna med några möten.

hoppas hitta massor av vackra nyheter som vi ska få njuta av i höst och vinter.
Vad tror ni om trenderna inför hösten?


Jag tror det blir trä,  vackra tyger och kanske en och annan guldsak.
Eller vad säger ni?


måndag 15 augusti 2016

Som Sommaren på landet

Regnet föll från gråsvart himmel och luften var kall som höst.
Vi trotsade allt och for till landet ändå.


Och lagom till vi vaknade andra dagen kom solen.
Solen med det rasslande gruset på vägen utanför.
Med surrande bin och löst springande hundar.
Som sommar igen.
På landet.


Jag tog långa promenader medan alla andra sov.
Jag plockade blåbär och lyssnade till lugnet.
Jag sprang på eftermiddagen med blåbärsriset piskande runt mina ben.
Sprang med luften fri i lungorna och blicken uppför gröna skogars stigar.

Som sommaren på landet igen.



Men igår landade vi hemma i Skåne.
I huset som andas oss.
Det är snart slut på all ledighet och vardagen närmar sig.
Vi försöker ladda och tänka om.
Och då är det bra skönt att ha en sommar på landet att andas genom.

Långbo liksom.
Några veckor om året.
Det behövs.


Behövs verkligen.

söndag 7 augusti 2016

Han kände aldrig mig.

Jag får en fråga från ett magasin.

Vad hade du velat sagt till ditt 16-åriga jag?

Jag svarar något om att tro på mig själv och om att kärleken kommer, att jag ska passa på att bara vara - leva och skratta.
Och efteråt sitter tankarna kvar.



Om ett 6-årigt, 16-årigt, eller 10-årigt jag som var skör som ett fallet rosenblad från en buske i Augustis sista andetag.

Det finns en man i en stad en kort bilfärd från där jag bodde som liten.
En kvinna i en annan stad
där jag en gång tog mina första stapplande steg.
De är 2 människor som fick mig att bli till.
Föräldrar.
Jag funderar och tänker efter.
För mig är det så stort nu.
Att vara förälder.

Det största.


Barnen är mitt allt.

Så när det ställs frågor om föräldrar och syskon och städer jag föddes i så kommer tankar och funderingar upp och fram.
Kanske är det boken med tänker jag.. den där boken Tid som tagit mina tankar till en annan plats - till en annan nivå.



Eller så är det tiden som passerat för en kvinna som idag är jag.
Tiden som skapat ett så brett perspektiv att jag ser klart nu.
Och ingenting känns överhuvudtaget mer.
Ingenting känns och allting bränns.

Jag kände honom aldrig. Den där mannen i Västerås med skägg och avklippta jeanshorts, kände honom aldrig.
Men jag minns en tatuering av ett ankare och ett paket cigg inrullat i en överarm på en sliten t-shirt.
Jag minns doften av biljolja och att han tuggade Juicy Fruit ibland, de man drog ut och fick försiktigt vika av det silvriga pappret ifrån.


Jag kände honom aldrig.
Men jag minns doften av öl och hur arg han kunde bli om jag inte gjorde rätt.
Jag kände honom aldrig.
Men jag minns orden han sa till en flicka i ett nattlinne med blommor på i en husvagn när hennes lillasyster sov i den bakre delen.
Jag kände honom aldrig.

Men allt stannar kvar.
Ord som sades och beteenden som skapade djupa sår.

Jag minns fastrar som sa att han älskade mig så mycket - om hur jag var hans förstfödda flicka och hur han behövde mig.
Jag minns att han aldrig kom när han lovat och hur han ofta blev för full och sentimental.
Jag minns hur han grät och sa ord en liten flicka som jag aldrig skulle behövt höra.

Det minns jag.
Men jag kände honom aldrig.

Och aldrig någonsin kände han mig.




lördag 6 augusti 2016

Som tiden innan efter

Jag spar de sista 2 kapitlen i boken TID 
till en dag då badet är så pass hett att det svider till på kroppen när jag sjunker i.

Jag läser de sista kapitlen och gråter lite.
Jag andas djupt och skrattar smått.


Tiden är inte kronologisk säger Sigge och nånting händer inuti.

En doft tar mig till en flicka som är 13 år och längtar efter en kille som heter Anders med lång lugg och hängande jeans.

En doft tar mig till en 27 årig trebarnsmamma som sitter med sin yngste son i famnen på trappan till hennes första hus.

En doft tar mig till en ålder på 36 som jag knappt hunnit med att fatta skett - till en tid då jag ser min dotter cykla iväg med håret svajande i vinden och min instinkt vill springa efter henne och pussa hennes panna.

En doft. Massor av tid.
En doft. ingen tid.


 Jag ville inte att den skulle ta slut.
Boken.
Så mycket tankar den skapade och sorterade i mitt inre,
en bok. Massor av tid, ingen tid alls.

Tiden är inte kronologisk.